Jonsson menar att mina argument i artikeln om Ryssland faller. Särskilt då Ryssland visar allt mindre intresse för demokrati och rättsstatssamhälle. Det är förvisso sant, men har ju också gällt under lång tid. Trots det har vi inte varit i krig på över 200 år med Ryssland. Men Jonsson anser att Rysslands stora upprustning hotar Sverige.

Tittar vi på lite siffror så lägger USA (med cirka 314 miljoner invånare) 682 miljarder dollar på försvarsbudgeten. Ryssland, med ungefär 140 miljoner invånare, lägger 91 miljarder dollar. Ryssland kommer att rusta mer, ju mer de anser Nato hota dem och närma sig deras territorier. Vad Jonsson anser att Ryssland har för motiv för att angripa Sverige, är fortfarande höljt i dunkel.

Vidare anser Jonsson att Sverige inte kan lita till EU-ländernas ingripande, i det fall Sverige blir angripet. Och det finns förvisso inga garantier, även om det finns en solidaritetsklausul i Lissabonfördraget. Men jag tror Jonsson vet att inte heller Nato ger garantier, trots medlemskap. Alla Natoländer måste samfällt ställa sig bakom ett beslut för att komma till Sveriges undsättning.

Att Nato säkert vill ha med Sverige som stabil partner i Europa, när USA drar sig ur Europa mot Asien, är förståeligt. Sverige har en stark ekonomi, en viktig försvarsindustri och visar prov på stor kompetens i de Natoledda insatser vi deltar i. Men är medlemskap rätt väg att gå?

Frågan är nämligen hur vi bäst bygger säkerhet. Vi ska inte vara naiva när det gäller Ryssland, men vi kan inte se oss som offer. Vi är med och formar framtiden. Om vi ska välja att rusta upp och skapa ökad konflikt med Ryssland, eller försöka hitta vägar som minskar konfliktytorna genom dialog och handel. Om Sverige och Finland går med i Nato, kommer det att uppfattas som en handling som skapar ökad oro i Ryssland, och därmed också ökad destabilisering i vårt närområde.

Jonsson vill att Sverige både ska gå med i Nato och öka försvarsbudgeten. Det, som enda väg till säkerhet, ställer jag mig tveksam till. Vi ska ha ett territorialförsvar, men vi kommer att behöva lägga resurser på att rusta oss. Vi behöver ny teknik och okonventionella metoder för att kunna försvara Sveriges medborgare mot nya hot som exempelvis cyber- och terroristbrott. Konventionella vapen löser inte våra problem.

Inlägget SLUTREPLIK: Vad skulle vara Rysslands motiv? dök först upp på Frivärld Magasin.

Den senaste tidens debatt om det så kallade ”enveckasförsvaret”, efter ÖB Sverker Göransons uttalande, har försvarspolitiken hamnat i centrum. Debatten har blivit uppskruvad och skapat onödig oro. För även om Sveriges territorialförsvar är viktigt och ska hålla för krissituationer så skulle Sverige knappast stå på egen hand om ett väpnat angrepp mot svenskt territorium ägde rum.

I och med solidaritetsförklaringen i Lissabonfördraget kan vi förvänta oss såväl civil som militär assistans från övriga EU-medlemmar vid en katastrofsituation eller ett väpnat angrepp. Indirekt skulle det också vara mycket svårt för Nato att inte agera. Solidaritetsförklaringen med våra nordiska grannar från år 2011 öppnar också för hjälp utifrån vid eventuella cyberangrepp och terroristattacker.

Anledningen till oron kring det svenska försvarets förmåga beror främst på att man upplever hot från Ryssland som rustar militärt. Och visst har upprustningen ökat påtagligt i intensitet och omfång, inget ska tas för givet. Ryssland försöker stärka sin roll som stormakt, även militärt. Idag har man ett försvar som bara motsvarar en tolftedel av det amerikanska försvarets budget. Vill man kunna konkurrera med USA och Kina (och även EU som har omfattande militära förmågor) anser sig Ryssland behöva rusta upp sin egen militära förmåga.

En militär kapprustning mellan gamla och nya maktcentra skapar i sig en oro som behöver motkrafter. Dessa motkrafter bör bestå av ökad handel, ökat utbyte människor emellan samt genom att förbättra de politiska relationerna mellan länder och regioner.

Samtidigt som Ryssland upprustar ser vi också en annan bild. Motbilden är ett Ryssland som på olika sätt närmar sig EU. Ryssland förhandlar exempelvis med EU om visum-liberaliseringar i syfte att ryska medborgare enklare ska kunna resa till och från EU. För Ryssland är EU en viktig marknad och landet blev dessutom nyligen medlem i världshandelsorganisationen WTO. I det sammanhanget känns ett väpnat angrepp på ett europeiskt land ganska långt borta från verkligheten. Nato och Ryssland närmar sig också varandra och Ryssland har deltagit i vissa gemensamma övningar med Nato.

I debatten har ökade försvarsanslag krävts. Men löser det vår säkerhet? De säkerhetspolitiska utmaningar Sverige står inför idag löser vi inte ensamt och enbart med militära förmågor. Terrorism, cyberhot och klimathot kräver nya förbyggande mekanismer. Så när Nato i debatten framställs som lösningen på hoten mot Sverige känns det som en förenkling.

I en globaliserad värld byggs säkerhet inte enbart med militärt försvar utan genom ett fördjupat och breddat globalt samarbete. Med bibehållen alliansfrihet, där vi är fria och flexibla att samarbeta efter behov, förblir Sverige säkrare. Därför ligger Kristdemokraternas linje i Nato-frågan fast. Den militära alliansfriheten gäller tills vidare. Vi stödjer till fullo att Sverige genom Partnerskap för fred (PFF) fortsätter att fördjupa samarbetet med försvarsalliansen Nato. Men på vilket sätt och i vilken utsträckning vi önskar samarbeta – det har vi som ett alliansfritt land alltjämt friheten att själva bestämma.

Sverige har fattat beslut om ett nytt försvar, utifrån dessa nya hotbilder och utifrån ett breddat säkerhetsbegrepp. År 2009 började vi inleda processen från ett invasions- till ett insatsförsvar. Hoten mot internationell fred och säkerhet, och därmed mot Sveriges fred och självständighet, ska förhindras proaktivt snarare än besvaras reaktivt. Det kan komma att behövas mer resurser för det. Men Sveriges säkerhet bygger inte bara på att vi tillför mer resurser till försvaret. Vi lever i en globaliserad värld där vi löser utmaningarna gemensamt. Vårt försvar och våra försvarsanslag måste därför också ha denna nya värld som utgångspunkt. Då kan vi se klarare och bygga säkerhet för våra medborgare på bästa sätt.

Inlägget Désirée Pethrus (KD): En bred syn på säkerhet, för en säkrare värld dök först upp på Frivärld Magasin.