ANTIGUA Små stater drabbas extra hårt av global lågkonjunktur. Antigua är ett exempel, med växande ungdomsarbetslöshet och kriminalitet. Regeringen blundar för verkligheten och många hoppas på förändring i och med nästa års val, skriver Cecilia Corfitsen.
– Livet blir svårare och svårare här på Antigua. Fattigdomen är utbredd och även vanliga människor kan uppleva stressen . Detta leder till att fler och fler unga vänder sig till kriminalitet, säger Waldeisha Potter, en student från Gilbert Agricultural & Rural Developing Center (GARD) på Antigua, där man ger utsatta ungdomar nya chanser till vidare utbildning.
Tillsammans med den globala lågkonjunkturen, minskad turism och en fattigdomsökning från 8,5 procent till det dubbla på bara tio år, har ungdomsarbetslösheten stigit. 2001 var cirka 20 procent av alla ungdomar mellan 15-24 år utan arbete på Antigua och det har bara blivit värre. Nuvarande regering har inte presenterat statistik kring ungdomsarbetslösheten på många år – något som upprör landets befolkning. Invånarna menar att regeringen inte vill berätta om hur det egentligen ser ut.
– Många gånger blir det överväldigande för oss som jobbar här. Vi möter unga människor som varit hemlösa, som inte har ätit sedan dagen innan. Ibland får personalen ta från egen ficka för att hjälpa till för att behovet är så stort, förklarar Roberta Williams, VD på GARD-center.
I över 20 år har man här arbetat med sårbara ungdomar mellan 17-25 år. Många unga som haft det svårt kan lätt falla igenom sprickorna i Antiguas utbildningssystem. I dag är det bara omkring 9 procent av öns ungdomar som studerar vidare på universitet. Men det finns en förklaring. På ön finns två universitet, The University of Health Sciences Antigua och The American University of Antigua, men inget av dessa inriktar sig mot antiguaner – de har nämligen inte råd att studera där.
The University of West Indies som tillhör Karibiens 18 engelsktalande länder (däribland Antigua och systerön Barbuda), är placerat på Jamaica, Trinidad och Tobago samt på Barbados. Det finns stipendier för de studenter som har toppbetyg men de som inte kvalificerar till denna grupp, eller kommer från mer fattiga förhållanden, har svårt att ta sig vidare. GARD erbjuder en annan väg genom kortare utbildningsprogram som ska bidra till ökat entreprenörskap.
– Genom åren har över 4000 antiguanska ungdomar studerat här och vi satsar inte bara på utbildning utan också på socialt ansvar och arbete. Vi försöker hela tiden vidga ungas perspektiv, förbättra deras självförtroende och visa dem nya saker. Några av ungdomarna har häpnadsväckande nog inte ens rest till den andra sidan av ön och vissa har aldrig lärt sig att simma, säger hon.
Till en början fanns det endast jordbruksutbildning på GARD då man på 80-talet uppmärksammade att få ungdomar såg jordbruket som ett arbetsalternativ. Den förra regimen lade nämligen ned socker- och bomullsplantager som de ansåg tillhöra slaveriets mörka era för att istället satsa fullt ut på turismen. Idag produceras mycket lite, ön har stor brist på färskvatten, man exporterar nästan ingenting och folket förblir beroende av öns turism som är öns största arbetssektor.
Över tid valde man att starta fler utbildningsprogram på GARD för att följa med i utvecklingen. Nu finns, utöver jordbruksprogrammet, systemvetenskap, ekonomi, grafisk design och andra kortare kurser. Utbildningsprogrammen är mellan 2-5 månader.
– Det senaste året har vi arbetat med ett kvinnoprojekt som kalls ”Empowering women”. Det drivs i samarbete med EU, där vi bland annat försöker få utsatta kvinnor att rikta sig mot icketraditionella kvinnoyrken. Det handlar också om att skapa ett mer jämlikt samhälle på Antigua, att visa kvinnor att de har rätt till samma löner som männen, säger Roberta Williams.
Under åren har det varit en stor utmaning för GARD att hitta finansiering, något som Roberta Williams säger är ett återkommande problem. Regeringen är en förhållandevis liten bidragsgivare eftersom stadsfinanserna är skrala. Tillsammans med Karibiska metodistkyrkan, Canadian International Developing Agency och andra tillfälliga samarbetspartners som USAID och EU tar man sig framåt. Man använder sig även av volontär arbetskraft.
– Det har varit riktigt tufft under vissa år. Vi får ständigt komma på nya sätt att hitta andra alternativ. I dagarna har vi exempelvis startat ett samarbete med ett närliggande hotell som ska börja skicka hit överbliven frukost. Jag har även en extremt hängiven personal här och jag tackar gud att vi har klarat oss! Allt som du ser här inne har donerats till oss, säger Roberta Williams och pekar runt i det enkla rummet.
Östaten låg länge i framkant i jämförelse med många andra öar i området, på grund av satsningar inom turismen. Mellan 2003 och 2007 var den ekonomiska tillväxten stabil, något som kan förklaras av den byggbom som skedde i området i samband med VM i cricket.
Men under 2009 blev Antigua hårt drabbad av den globala ekonomiska krisen på grund av en brant nedgång i turismen, ökad stadsskuld, förhöjd skatteindrivning och där många ofärdiga byggnadsprojekt lämnades halvfärdiga.
Samtliga invånare verkar drabbas av öns nya tillstånd. Roberta Williams påpekar också att Antigua i högsta grad fortfarande är ett utvecklingsland, något som ofta glöms bort av omvärlden.
Den tidigare framgången med turismen har gjort att bidragsgivare har dragit sig tillbaka.
– Finansiering försvinner och vi blir lämnade med stora problem som vi inte har medel att klara av. Fattigdomen finns överallt här, förklarar hon bistert.
Även om man på GARD-center arbetar hårt för att ungdomarna i tänkt mening ska bidra till att bygga upp landet, finns det en problematik kring att man satsar så mycket på korta utbildningsprogram, när arbetsmarknaden står stilla. Bidragsgivare bör se över vad det finns för olika möjligheter för att bidra till länders utveckling. Kanske räcker det inte att bara satsa på utbildning och lämna resterande problem åt sidan.
Vad som också är uppenbart är att det saknas resurser för industrier och verksamheter på ön, något som regeringen, både nuvarande och tidigare regering verkar ha glömt bort. Man verkar inte heller vara på det klara med vad man skulle kunna investera i, utöver turismen. Landet bör sluta importera sina varor och istället satsa på att själva producera och exportera. Det skulle även leda till fler arbeten.
Antigua fortsätter att vara beroende av utländska investerare då det verkar vara den enda möjligheten för att få landet i rätt riktning. Tyvärr är detta samtidigt en risk för landets befolkning som i många mån riskerar att bli marionettdockor i händerna på andra.
Trots en svår utgång här på Antigua ses ön utifrån som ett land fullt av möjligheter och immigranter strömmar in från andra öar som Jamaica, Dominica, Dominikanska republiken och närliggande Montserrat.
Sherman Timothy från Dominica är en av många immigranter som på senare år har valt att lämna sin hemö för att istället pröva lyckan på Antigua. Precis som många andra arbetar han inom turismen och är mycket driven.
– Det går bra för mig här. Jag har avancerat uppåt från poolskötare till kapten och dykinstruktör på hotellets motorbåtar. Det är många olika nationaliteter som arbetar här men det är få man möter som verkligen är antiguaner, säger han och skrattar.
Men det är allt annat än lätt i början. Det har nu även blivit svårare att få både uppehållstillstånd och arbetstillstånd och illegal invandring förekommer.
– Självklart underlättar det om man redan har kontakter på ön. Det är mödosamt att få till sitt uppehållstillstånd, men utan det har man inga rättigheter och det är mycket riskfyllt, säger Timothy.
På Antigua State College nämner Alicia Lee, chef för den ekonomiska institutionen, att immigranterna som kommer hit ofta har en häpnadsväckande motivation som gör att de blir starka på Antiguas arbetsmarknad.
– Antiguanerna å andra sidan måste visa framfötterna, de måste ta alla chanser som ges, men problematiskt nog ser jag inte längre deras driv, säger hon.
Eloise Hamilton, nyligen pensionerad efter en lång karriär på Antigua State College, nämner också hur antiguanerna får det svårare.
– Fler och fler unga antiguaner halkar efter, drogerna är ett problem som berövar ungdomarna deras livsmöjligheter. Tillsammans med en hög ungdomsarbetslöshet blir detta förödande, säger hon.
Men immigranterna kommer inte bara från andra delar av Karibien. Numera finns det människor här från hela världen. Människor från Storbritannien, Syrien och Libanon kommer till Antigua för att starta olika företag.
– Banker eller regeringen bör underlätta för att unga antiguaner ska kunna starta verksamheter. Istället säljer vi ut landet till utländska företagare som dessutom tar hit sitt eget folk, trots att vi har kompetenta människor här som behöver arbeten, säger Hamilton och skakar besviket på huvudet. Hon, som många andra, är trött på landets politik. Att ungdomar har svårt att få arbete leder till att kriminaliteten har ökat. Människor tenderar att bli desperata.
Den unga konstapeln Kellyn Thomas på polisstationen rakt över gatan, ger en liknande bild av problematiken.
– De flesta brott är drogrelaterade och hänger sannolikt ihop med den ökande ungdomsarbetslösheten, säger hon och räknar avtrubbat upp olika brott som förekommer.
Thomas berättar också att även om det går bra för många som kommer hit, så är det inte lika lätt för alla. Nyanlända immigranter kan bli besvikna.
– Många vill få en andra chans, även om en migration hit kan leda till att människor istället hamnar i St. Johns slum, säger hon.
Som många andra hoppas även Thomas på en förändring i och med valet nästa år.
– Vi behöver någon här som hjälper oss i rätt riktning. Sedan hänger det inte på en person. Vi måste alla hjälpas åt, konstaterar hon.