Det hade varit svårt att tänka sig en mer aktuell tidpunkt att släppa en skrift om islam och liberalism. Ständigt ställs frågan om islam och dess möte med västvärlden, dessvärre präglas svaren ofta av ytterligheter.
I förordet nämns hur debatten utmärker sig ”genom sina låsta positioner än genom önskan att förstå motparten”. I Islam och liberalismen undviker emellertid Carl Rudbeck att fastna i den karaktäristiska sörja som omger ämnet.
Det är i Europa och i USA som det tänks nytt och fritt. Om och när detta nytänkande kommer att spridas till de muslimska kärnländerna är svårt att förutse. Det finns en mängd faktorer som förklarar varför det förhåller sig så, såväl socioekonomiska som politiska förhållanden spelar in. Likväl är det sorgligt om den muslimska världen befinner sig i det stadium som Rudbeck beskriver.
Skriften tar utgångspunkt i islam i Väst, i Europa, och i viss mån också i USA. Den röda tråden är breddningen av vad islam och liberalism står för. Rudbeck opponerar sig mot vanligt förekommande påståenden om islams inneboende krigiskhet och antidemokratiska karaktär. Genom att visa hur det inom båda läror finns fler än en tolkning av urkällan låter han inte sådana utsagor stå oemotsagda. I den nyanserande verklighet som målas ut finns det goda förutsättningar för islam och liberalism att samverka.
Carl Rudbeck är en lärd författare, beläst i sitt ämne. Sällan har jag läst en så nyanserad essä om islam som Islam och liberalismen. De 70 sidorna präglas av optimism inför islams samexistens med det västerländska och demokratiska samhället.
Ändå finns det en allvarlig och genomgående aspekt i skriften som berör djupare än dess optimism. Rudbeck beskriver hur den positiva förändring som äger rum inom den muslimska världen tycks vara begränsad till Väst.
Trots sin hoppfullhet ställer sig dock inte Carl Rudbeck okritisk till islams problem. ”Endast de oförlåtligt naiva tror att muslimer helt oproblematiskt och utan konflikter kan integreras i ett av kristendomen format Europa som nu sekulariseras i allt snabbare takt”, skriver han och pekar på flera företeelser inom islam som krockar med liberala normer.
Den främsta av dessa är synen på kvinnor. Hur fördomsfri man än försöker vara blir det svårt att komma ifrån islams kvinnosyn. Även inom detta område sker förändringar, men de sker långsamt. Här levererar den nyanserade Rudbeck sin hårdaste kritik: ”Ska islam bli ett normalt inslag i en liberal vardag måste den ändra sig i kvinnofrågan”.
Det är kombinationen av kritik och optimism som gör Islam och liberalismen så läsvärd. Denna essä lyckas trots sitt ringa omfång att sätta fingret på de viktigaste aspekterna i vår tids mest omdiskuterade kulturmöte.