Foto: Neil Simon/Flickr
DEBATT I torsdags åkte jag för tredje gången till Vitryssland som valövervakare för OSSE. Parlamentsvalet 2008 liksom presidentvalet 2010 präglades, på samma sätt som i stort sett samtliga vitryska val efter president Alexander Lukashenkos tillträde 1994, av ett utbrett valfusk.
Presidentvalet 2010 urartade dessutom efter vallokalernas stängning söndagskvällen den 19 december i brutala attacker från regimen mot de flera tiotusentals medborgare som samlats på Självständighetstorget i Minsk för att manifestera sitt missnöje mot det utbredda valfusket. Över sjuhundra personer greps och fängslades på valnatten och ett antal av dessa politiska fångar sitter fortfarande bakom lås och bom eller befinner sig i arbetsläger.
Förekomsten av politiska fångar, fortlöpande förtryck av oppositionella och människorättsaktivister, avsaknaden av mediefrihet och en vallagstiftning som lämnar mycket att önska var några av ingångsvärdena inför parlamentsvalet i söndags. Frågan var nu vad som skulle ske på själva valdagen.
Den delegation som från OSSE fanns på plats bestod av drygt trehundra observatörer, varav ett antal varit där under cirka en månad för att på plats också kunna följa upptakten till själva valet. Ett val är ju så mycket mer än bara själva röstningen på valdagen. Det handlar ju om möjligheterna att kunna bedriva det som de flesta av oss tar för givet ska kunna genomföras i en valrörelse.
Vi valobservatörer var under dagen ute från tidig morgon till sen kväll och kunde följa såväl öppnandet av vallokalerna som röstningen under dagen. Den mest intressanta delen är rösträkningen efter vallokalernas stängning och också denna följde vi. Frågan var bara om vi på ett seriöst sätt skulle kunna se och följa räkningen och därigenom bedöma om processen gått rätt till eller ej eller om historien skulle upprepa sig.
Tyvärr är jag ledsen att behöva säga att utifrån den observation jag själv gjort har ingen förbättring skett. Även vid sidan av politiska fångar och att den allmänna situationen i landet nog kan sägas vara mer ofri och hårdför än någon gång efter landets frigörelse från Sovjetunionen lös de demokratiska förbättringarna med sin frånvaro. Olika valövervakare har självklart upplevt olika situationer, men den samlade bedömningen från OSSE är att valet inte lever upp till internationella standarder om fria och demokratiska val och att det parlament som nu formas inte är ett folkvalt parlament.
110 av de 110 parlamentsledamöter tillhör regimen och med en president som på samma sätt roffat åt sig sin position genom att bestjäla sina medborgare rätten att välja sina politiska företrädare behåller Vitryssland beklagansvärt nog sin position som Europas sista diktatur.
Sverige och EU, tillsammans med andra demokratiska länder, måste nu fortsätta och intensifiera arbetet med att stödja alla de goda krafter som jobbar för ett annat Vitryssland – ett öppet, fritt och demokratiskt Vitryssland. Vi behöver en tydlig och kraftfull strategi mot regimen och dess medlöpare, samtidigt som vi behöver ha en öppen och välkomnande attityd och politik gentemot det vitryska folket.
