RYSSLAND Gazprom slutar aldrig överaska med sina tillkortakommanden. De senaste två decennierna har Gazproms gasproduktion varit oförändrad, men i år faller den. I maj sjönk bolagets marknadsvärde med 15 % medan Novatek, ett annat ryskt energibolag som, till skillnad från Gazprom, står oberoende från staten, ökade sin produktion med 19 %.
Trots att Gazprom åtnjuter av en mängd statsprivilegier förmår de inte leverera. Det pågår en global renässans för naturgasindustrin, men Gazprom står på åskådarplats. De ignorerar kondenserad naturgas och skiffergas, till förmån för förlegade metoder som att pumpa gas från gigantiska oljefält på land och frakta i pipelines till en trög europeisk gasmarknad.
Inte heller kan Gazprom sälja. Under de första månaderna av 2012 föll deras export med 12 % och försäljningen till Ukraina med 40 %, till stor del på grund av de orimligt höga priser Gazprom begär där, jämfört med i övriga Europa. En ljuspunkt är att Gazprom annars börjar låta sig disciplineras av marknadskrafterna. Men inte helt och hållet. Trots att spotmarknaden sedan länge brutit upp kopplingen mellan gas och olja fortsätter Gazprom reglera sin försäljning genom gamla kontrakt där gaspriset är bundet till oljepriset.
Gammalmodighet och vacklande entreprenörskap ligger också till grund för Gazproms bristande förmåga till samarbete. Sedan det stora oljefältet Shtokman upptäcktes i Barents hav 1988 har Gazprom förberett utvinning tillsammans med norska Statoil och franska Total. Men Gazprom som äger majoriteten av fältet har ännu inte kunnat presentera en plan för hur detta skulle gå till. Av leda drog Statoil förra månaden tillbaka sitt intresse trots att de redan hunnit investera 336 miljoner euro i projektet. Det tyska energibolaget E.on brukade vara Gazproms mest lojala internationella supporter, men i december 2010 gav också de upp och sålde sina 3.5 % i företaget. Det var ett klokt beslut. Gazproms marknadsvärde har sedan dess fallit med en fjärdedel.
Officiellt var Gazprom det mest lönsamma bolaget i världen 2011 med en nettovinst på 46 miljarder dollar, vilket är betydligt högre än Exxon mobil som ligger på en andraplats med 41,1 miljarder. Men det bör noteras att Exxon mobils marknadsvärde är nästan 300 miljarder högre än Gazproms: 408 miljarder dollar.
Det stora gapet kan förklaras med att Exxon mobil till skillnad från Gazprom har en ordentlig företagsledning. Detta syns i aktieanalyser där Exxon mobils P/E tal (aktiepris/vinst) ligger på 9,3 jämfört med Gazproms 2,9, eller Transnefts – som är ökänt för sina läckande pipelines – ännu lägre värde på 1,8. Bolaget Novatek triumferar däremot med 14,5 och en förutspådd produktionsökning från 7 till 11 % under 2012, vilket visar att ett lågt värde har med ledning och organisation att göra, inte med marknaden.
Varför presterar Gazprom då så dåligt? Ett svar är bolagets katastrofala reaktion på finanskrisen. Allteftersom efterfrågan på gas minskade som följd av den svaga europeiska marknaden, ökade Gazproms gasöverskott. Bolagets respons var att omedelbart avbryta sin gasimport från Turkmenistan i april 2009. Detta utan att först kunna meddela turkmenska myndigheter.
Det tryck som hann bildas i gasrörsledningarna innan tillflödet kunde slås av ledde till en omfattande gasexplosion på turkmenskt territorium. I all hast avbröt Turkmenistan sina relationer med Gazprom och Ryssland och byggde en ny pipeline till Kina genom Uzbekistan och Kazakstan. Kina har sedermera blivit Turkmenistans huvudsakliga kund, följt av Iran.
Många andra bolag har vänt den europeiska marknaden ryggen i hopp om att finna kunder någon annanstans. I motsats till dessa förefaller Gazprom föga intresserat av något annat än export till Europa, trots att försäljningen där sjunkit konstant under en flerårsperiod. Gazprom verkar dessutom fast beslutet att bolagets pipelines till Europa på inga villkor skall passera Ukraina. Istället för att använda Ukraina, som bedöms ha en bäringskapacitet på minst 120 kubikmeter, bygger Gazprom nya, dyra gasledningar som löper både norr (Nord Stream) och söder (South Stream) om Ukraina.
En annan orsak till Gazproms låga marknadsvärde är en bristande känsla av ägandeskap hos de privata aktörer som äger 49 % av bolaget. Ryska politiker och Gazpromchefer bestämmer nästan allt i syfte att, som oppositionsledarna Boris Nemtsov och Vladiit Milov poängterar i sin analys ”Putin och Gazprom”, förskingra så mycket pengar som möjligt. Det huvudsakliga tillvägagångssättet är genom investeringar, någonting Gazproms ledning slår ett slag för så fort möjlighet ges.
Läs vilken analytikerrapport som helst och det står att uppskattningsvis 70 % av Gazproms investeringar är ”förringande” – en vanlig omskrivning för korruption. 2011 planerade Gazprom en investeringsbudget på 27 miljarder dollar men allteftersom oljepriserna steg, och gaspriserna med dem, sköt ledningen till ytterligare 25 miljarder till en totalsumma på 52 miljarder. Så länge Gazprom förblir i nuvarande skick är det tydligt att det finns litet intresse för att bekämpa korruptionen i bolaget.
Gazprom är ett talande exempel på den ryska regeringens prioriteringar. Men å andra sidan ser Gazprom genom sina egna aktioner till att förpassa sig självt till historiens skräpkorg.
Artikeln publicerades ursprungligen i Moscow Times, 22 augusti 2012.