DEBATT Ryssland rustar och det ska vi ta på allvar, men istället för att skapa en militär kapprustning borde handeln och utbytet människor emellan öka. När Nato framställs som lösningen på hoten mot Sverige känns det som en förenklad diskussion, skriver Désirée Pethrus (KD).
Den senaste tidens debatt om det så kallade ”enveckasförsvaret”, efter ÖB Sverker Göransons uttalande, har försvarspolitiken hamnat i centrum. Debatten har blivit uppskruvad och skapat onödig oro. För även om Sveriges territorialförsvar är viktigt och ska hålla för krissituationer så skulle Sverige knappast stå på egen hand om ett väpnat angrepp mot svenskt territorium ägde rum.
I och med solidaritetsförklaringen i Lissabonfördraget kan vi förvänta oss såväl civil som militär assistans från övriga EU-medlemmar vid en katastrofsituation eller ett väpnat angrepp. Indirekt skulle det också vara mycket svårt för Nato att inte agera. Solidaritetsförklaringen med våra nordiska grannar från år 2011 öppnar också för hjälp utifrån vid eventuella cyberangrepp och terroristattacker.
Anledningen till oron kring det svenska försvarets förmåga beror främst på att man upplever hot från Ryssland som rustar militärt. Och visst har upprustningen ökat påtagligt i intensitet och omfång, inget ska tas för givet. Ryssland försöker stärka sin roll som stormakt, även militärt. Idag har man ett försvar som bara motsvarar en tolftedel av det amerikanska försvarets budget. Vill man kunna konkurrera med USA och Kina (och även EU som har omfattande militära förmågor) anser sig Ryssland behöva rusta upp sin egen militära förmåga.
En militär kapprustning mellan gamla och nya maktcentra skapar i sig en oro som behöver motkrafter. Dessa motkrafter bör bestå av ökad handel, ökat utbyte människor emellan samt genom att förbättra de politiska relationerna mellan länder och regioner.
Samtidigt som Ryssland upprustar ser vi också en annan bild. Motbilden är ett Ryssland som på olika sätt närmar sig EU. Ryssland förhandlar exempelvis med EU om visum-liberaliseringar i syfte att ryska medborgare enklare ska kunna resa till och från EU. För Ryssland är EU en viktig marknad och landet blev dessutom nyligen medlem i världshandelsorganisationen WTO. I det sammanhanget känns ett väpnat angrepp på ett europeiskt land ganska långt borta från verkligheten. Nato och Ryssland närmar sig också varandra och Ryssland har deltagit i vissa gemensamma övningar med Nato.
I debatten har ökade försvarsanslag krävts. Men löser det vår säkerhet? De säkerhetspolitiska utmaningar Sverige står inför idag löser vi inte ensamt och enbart med militära förmågor. Terrorism, cyberhot och klimathot kräver nya förbyggande mekanismer. Så när Nato i debatten framställs som lösningen på hoten mot Sverige känns det som en förenkling.
I en globaliserad värld byggs säkerhet inte enbart med militärt försvar utan genom ett fördjupat och breddat globalt samarbete. Med bibehållen alliansfrihet, där vi är fria och flexibla att samarbeta efter behov, förblir Sverige säkrare. Därför ligger Kristdemokraternas linje i Nato-frågan fast. Den militära alliansfriheten gäller tills vidare. Vi stödjer till fullo att Sverige genom Partnerskap för fred (PFF) fortsätter att fördjupa samarbetet med försvarsalliansen Nato. Men på vilket sätt och i vilken utsträckning vi önskar samarbeta – det har vi som ett alliansfritt land alltjämt friheten att själva bestämma.
Sverige har fattat beslut om ett nytt försvar, utifrån dessa nya hotbilder och utifrån ett breddat säkerhetsbegrepp. År 2009 började vi inleda processen från ett invasions- till ett insatsförsvar. Hoten mot internationell fred och säkerhet, och därmed mot Sveriges fred och självständighet, ska förhindras proaktivt snarare än besvaras reaktivt. Det kan komma att behövas mer resurser för det. Men Sveriges säkerhet bygger inte bara på att vi tillför mer resurser till försvaret. Vi lever i en globaliserad värld där vi löser utmaningarna gemensamt. Vårt försvar och våra försvarsanslag måste därför också ha denna nya värld som utgångspunkt. Då kan vi se klarare och bygga säkerhet för våra medborgare på bästa sätt.
