I dagens Ryssland mördas journalister och advokater, opposition fängslas och medier underkastas statsledningen. Vilka slutsatser drar Sverige för framtida utrikes- och säkerhetspolitik? Detta och mycket mer kommer att diskuteras under onsdagens lansering av Mats Johanssons Kalla kriget 2.0 – Ryssland rustar.
Här presenteras förordet
av Mats Johansson, Frivärld/Timbro 2013:
Varje rykte om att det kalla kriget har upphört är falskt. Men det är ett annat kallt krig än det föregående. Vi i väst vann det första. Hur det ska gå i det andra är ännu oklart. Historien har inte tagit slut.
Den sovjetiska invasionen av Tjeckoslovakien den 21 augusti 1968 blev starten för ett livslångt politiskt engagemang. Denna händelse var inte den enda anledningen, men bilderna av pansarvagnarnas intåg i Prag bidrog till att öppna ögonen på en gymnasist som ville veta hur världen såg ut.
Det syntes tydligt den 16 januari 1969, då studenten Jan Palach i protest mot ockupationsmakten brände sig till döds på Vaclav-platsen i Prag.
Det syntes också tydligt den blodiga söndagen i Vilnius den 13 januari 1991, då sovjetiska pansarvagnar rullade in i Litauens huvudstad och fjorton människor dödades. Scenerna upprepades en vecka senare i Lettlands huvudstad Riga.
För oss som deltog i arbetet för de baltiska staternas befrielse i början av 90-talet, då Måndagsrörelsen ordnade 79 stödmöten på Norrmalmstorg i Stockholm, bekräftade skeendet att det som USA:s president Ronald Reagan hade kallat ”onda imperiet” skulle falla tidigare än vi hade kunnat hoppas. Förtryck och våld skulle inte i längden räcka för att stoppa en idé vars tid hade kommit även till östra Europa: frihetens idé.
Sedan dess finns inte Sovjetunionen mer, än mindre imperiet.
Den 1 maj 2004 var en stor dag i Europas historia, då återföreningen efter befrielsen firades i huvudstäderna. På plats som journalist vid World Economic Forum i Warszawa kunde jag inte se en enda röd fana, ingen hammare och skära, men många glada människor som hade ”kommit hem”. Hem till Europa.
Den 15 augusti 2011 firades på Norrmalmstorg 20 år av minnet av Baltikums befrielse med tal av fyra statsministrar. Det var höjdpunkten på regeringens officiella ”baltiska år” med tusentalet deltagare. Fredrik Reinfeldt bekräftade tillsammans med Andrus Ansip från Estland, Valdis Dombrovskis från Lettland och Andrius Kubilius från Litauen den återvunna gemenskapen kring Östersjön:
Så är det. Men detta vill Rysslands nuvarande ledning ha ogjort. Imperiet ska återupprättas. Det kommer inte att lyckas, men nästan på dagen 40 år efter Prag-invasionen bekräftades med den ryska invasionen av Georgien den 8 augusti 2008 att förhoppningarna om ett fredligt Ryssland med plats i den demokratiska gemenskapen i Europa var orealistiska.
Varningar för denna illusion ägnade jag mitt så kallade jungfrutal i riksdagen, i utrikesdebatten i februari 2007, som har följts av interpellationer och skriftliga frågor på liknande tema.
Illusionen består som önsketänkande i många länder där man ännu fyra år efter ”the tipping point” inte upptäckt att den tillfälliga avspänningen under presidenterna Gorbatjov och Jeltsin nu förbytts i sin motsats. Den ryska militära upprustningen talar ett tydligt språk; det är förmågan som räknas, inte avsikten, som Bismarck uttryckte saken. Den sanningen är bortglömd i de kretsar som under lång tid har ansvarat för nedmonteringen av de europeiska försvarsanslagen.
En anledning till den förhärskande felsynen är högst naturlig, det faktum att en perspektivförskjutning har ägt rum på global nivå. Världen är inte längre bipolär, som under det första kalla kriget mellan ”öst” och ”väst”. I den multipolära kampen om makt och inflytande deltar fler aktörer av olika storhet och styrka: USA, Ryssland, Kina, EU och politisk islamism. Två har blivit fem. Att Moskvas makt över världens framtid därmed har förtunnats jämfört med läget under Sovjettiden innebär inte att Rysslands militära förmåga i vårt närområde kan negligeras.
Därav nödvändigheten av dessa texter, till del först utgivna 2008 och nu uppdaterade hösten 2012 efter det ryska presidentval som förde Vladimir Putin åter till en tredje period vid makten. En del har varit publicerade i andra medier: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Expressen, Svensk Tidskrift, Neo, Utrikesbloggen och Frivärld Magasin. Men repetition är kunskapens moder.
Förhoppningsvis kan framställningen bidra till att täcka kunskapsluckor hos yngre läsare som i brist på historieundervisning inte kommit i kontakt med fakta om sin närmaste omvärld. Jag möter dem ofta, ungdomar som inte hört talas om Sovjetunionen, Warszawapakten, DDR och Muren, KGB och Stasi.
De har att betänka vad den spanske filosofen George Santayana sade: De som glömmer det förflutna är dömda att upprepa det. Eller med den amerikanske författaren William Faulkners ord: Det förflutna är aldrig dött. Det är inte ens förflutet.
Tryck här för att beställa boken Kalla kriget 2.0 – Ryssland rustar.
