Martin Gelin tycker att mitt påstående är absurt. Han menar det jag skrivit om hans och andras kritik av Zero Dark Thirty och att den utgår från föreställningen att konst inte får problematisera tortyrfrågan. Han säger sig vara tacksam om jag och Frivärld Magasin slutade hitta på att han skrivit saker som han inte har skrivit.
Nedan kommer en summering av vad jag hänvisar till när jag, enligt Gelin, hittar på:
I sin egen krönika skriver Gelin: ”Nästan hälften av USA:s befolkning tycker att tortyr är acceptabelt i extrema situationer. Enligt en studie av Stanford University har Hollywood bidragit till att öka antalet genom att underblåsa myten om att tortyr ’fungerar’”. Vidare redogör han för sin oro inför att filmen Zero Dark Thirty ska öka antalet tortyrförespråkare.
Gelin försäkrar att han eftersöker en seriös problematisering av tortyrfrågan. Kathryn Bigelow, som regisserat Zero Dark Thirty, uppnår dock inte ”önskvärda resultat” eftersom hon inte kritiserar tortyren hon porträtterar.
”Problematisering” tycks enligt Gelin vara synonymt med ”ensidig kritik”. Jag menar att det innebär att redogöra för mer än ett tolkningsperspektiv.
Diskussionen om Zero Dark Tirty handlar emellertid om mer än semantik. Den handlar om legitimitet för konst som problematiserar (min tolkning av ordet) komplexa moraliska dilemman.
Sådana frågor bör vi aldrig sluta att diskutera. Även om vi har en stark övertygelse i förhand.
