DEBATT Övergrepp mot barn av ”fel kön” pågår i närmast industriell skala och kvinnor utsätts ständigt för kränkningar världen över, skriver Elisabeth Björnsdotter Rahm. Hon är på väg till Indien för att lära sig mer om hur vi kan motverka problemen.
En uppgiven kvinna i New Delhis slum är i djup sorg. Hon sörjer en nyhet som på de flesta platser runt om i världen är det största glädjebesked man kan få. Men inte i hennes värld. Hon är gravid.
Barnet hon bär på inom sig är en flicka. Flickor är i huvudsak förenade med utgifter och inte önskvärda. Kvinnan slits mellan sin moderliga kärlek till sitt ofödda barn och samhällets attityder och normer. Sedan 1971 har det varit lagligt med abort i Indien. 1994 antog man en ny lag som gör det olagligt att abortera på grund av kön. En lag som hittills lett till ytterst få åtal. Skulle kvinnan göra abort blir hennes namnlösa dotter en av omkring tio miljoner flickor som dödats före eller strax efter födseln enbart på grund av sitt kön de två senaste decennierna i Indien. Det är tio miljoner små flickor som förvägrats rätten att få leva i vår värld.
Att övergreppen mot barnen sker för att de har fel kön och att det pågår i närmast industriell skala gör tragedin än större. Eftersom kvinnorna inte kan abortera barnen på grund av kön och inte heller behålla dem så frodas de illegala aborterna. Dyra, smutsiga eller osäkra aborter är ofta det enda alternativet som kvarstår för kvinnorna. Al-Jazeera beräknar att den illegala abortindustrin omsätter omkring 250 miljarder dollar per år. En siffra som uppskattas stiga med 20 procent om året.
I skrivande stund är jag och tre av mina riksdagskollegor på väg till Indien för att lära mig mer om den här problematiken. En av anledningarna som föranledde vår resa är den senaste tidens uppmärksammade övergrepp mot kvinnor.
Det var i Delhi i december förra året som en 23-årig kvinna våldtogs och misshandlades så svårt att hon senare avled. Händelsen utlöste en rad ilskna reaktioner såväl i Indien som internationellt.
Sverige är inget undantag. 2011 våldtogs över 24 000 kvinnor, bara i Indien. Det är främst fattiga kvinnorna som redan befinner sig i en utsatt situation som drabbas. Det är en ohållbar situation. Därför vill jag själva åka dit för att ställa frågorna och få en bild av hur det verkligen ser ut.
Vi kommer att göra besök bland annat hos New Generation Trust och Sulabh International Social Service Organisation i New Delhi och UNICEF i Mumbai för att få insikt i hur situationen ser ut på plats. UNICEF, New Generation Trust och Sulabh International Social Service Organisation arbetar alla, men på olika sätt, med fattigdomsbekämpning och mänskliga rättigheter i Indien.
Det är fasansfullt det som har hänt. Men vi vet också att det pågår övergrepp av det här slaget hela tiden. Sedan den hemska våldtäkten i december har flera andra uppdagats och uppmärksammat världen över. Mörkertalet är stort eftersom det ofta är skambelagt att anmäla. Attityden i Indien är sådan att kvinnor lastas för mäns tillkortakommande. Så får det inte vara.
Samtidigt på andra sidan jorden: Europa, avskilt med 5500 kilometer från New Delhi men förenat i gravida kvinnors lidande. Trots allt är aborträtten i Indien starkare än den som råder i många länder i Europa. Tiotusentals kvinnor från framförallt Polen, Malta och Irland reser årligen utomlands för att göra abort. En rätt de förvägras i sina hemländer. I dessa tre EU länder är abort förbjudet enligt lag. Dessvärre upphör människor inte att abortera. Enbart i Polen utförs cirka 100 000 illegala aborter varje år. Kvinnorna där liksom i Indien hänvisas till dyra och osäkra aborter utan garantier och ibland även utan bedövning.
Varje år dör tiotusentals kvinnor runt om på vår planet i illegala aborter. Även om det inom EU sällan leder till dödsfall är de traumatiska och plågsamma ingreppen i sig en stor börda för kvinnorna.
I Sverige, som har en fri aborträtt, utförs mellan 35 000 och 40 000 aborter årligen enligt Socialstyrelsen. Här garanteras säkra ingrepp där kvinnans rätt till sin egen kropp och integritet garanteras.
I Europa är drivkraften för abort måhända annorlunda än5500 kilometerösterut. Men grundproblematiken delar den indiska kvinnan med sin polska syster. För det handlar fortfarande kvinnors rätt till sina egna kroppar. Det handlar fortfarande om mäns behov av kontroll över kvinnor och det handlar fortfarande om förlegade kulturella normer som slår utan urskiljning mot kvinnor oavsett om de bor i slummen i New Delhi eller om de bor i de finare kvarteren av Warszawa.
