VITRYSSLAND I början av sommaren släppte PR-byrån Studio total nallebjörnar med budskap om yttrandefrihet och demokrati över Vitryssland. Väl omtalat, men blev effekten den önskade? Per Cromwell som stod bakom kuppen och Juraś Stankievič, vitrysk demokratiaktivist, har olika bilder av den saken.
– Först var vi lurbyrån, sedan blev vi skandalbyrån och så blev vi lurbyrå igen. Men nu vet jag inte riktigt vad vi är, funderar Per Cromwell.
Tillsammans med kusinen Tomas Mazetti äger han Studio Total. Reklam- och PR-byrån som gett gerillamarknadsföringen i Sverige ett namn. Fram till sommarens nallesläpp över Vitryssland ett företag som kanske mest förknippades med Gudrun Schymans pengabål i Almedalen 2010. Ett PR-stunt som inte lyckades sätta fokus på sakfrågan.
Precis rätt träffade däremot nallarna, menar Cromwell. Men till skillnad från ”vanliga” inkomstbringande uppdrag fanns här ingen uppdragsgivare. Bara en egen övertygelse om vad som vore bäst – för Vitryssland.
– Situationen för oppositionella har försämrats de senaste åren samtidigt som det finns länder och företag som rundar handelsförbuden.
Per Cromwell nämner bland annat Telia Sonera som via ett turkiskt dotterbolag har försett regimen med teknik för att positionera oppositionella. En skandal när det uppdagades.
– Men sedan glöms det bort och ingenting händer, säger han och fortsätter:
– Först och främst ville vi ge den vitryska oppositionen ett moraliskt stöd. Visa att omvärlden bryr sig trots att till exempel Internationella ishockeyförbundet ger regimen rätten att arrangera VM 2014.
Nummer två var att försvaga diktatorn genom att förlöjliga honom inför både det vitryska folket och Ryssland. Först på tredje plats kommer syftet att få genomslag i världspressen.
– Stor medieuppmärksamhet kring en fråga hade vi kunnat få utan att kränka ett annat lands luftrum, hävdar Per Cromwell.
Att Studio Total gagnas av det här är inte så viktigt?
– Självklart gagnas vi av detta, precis som Greenpeace får uppmärksamhet när de genomför olagliga aktioner. Vi kan inte avstå att göra något vi tror på bara för att det kan gagna oss, så kan man ju inte resonera.
Du helt helt säker på att er aktion i längden är bra för Vitryssland?
– Ja, vårt mål var att försätta Aleksandr Lukasjenko i en position han omöjligen kunde vinna. Om han agerade skulle han framstå som löjlig. Om han inte agerade skulle han verka svag.
Är ni inte rädda för att detta ska trycka Lukasjenko närmare Ryssland?
– Nej. Redan dagen efter vår flygning satt jag i Skype-intervju med ett av Rysslands största nyhetsprogram. Ryssarna skrattade gott åt den här historien och har länge betraktat honom som en pajas. Jag tror att de bara kommer att hålla Lukasjenko under armarna så länge han inte blir en för stor belastning.
Per Cromwell säger att han inte nåtts av någon kritik från oppositionen. Han uppelever att de flesta är uteslutet positiva till nallesläppet.
Men det finns kritiska röster.
Juraś Stankievič har suttit i fängelse för sitt engagemang i den vitryska oppositionens äldsta parti, konservativa Popular Front. Idag arbetar han i exil från Sverige. Till Frivärld säger han att ST inte tar ansvar för konsekvenserna av sitt handlande. Istället har man möjliggjort för Lukasjenko att slänga ut den, för regimen, mycket obekväma diplomaten Stefan Eriksson och stoppa ett ovärderligt demokratiarbete.
Det råder delade meningar om hur avgörande nallesläppet var för det diplomatiska bråket mellan Sverige och Vitryssland men vad menar Studio Total när ni beskriver diplomatin som föråldrad?
– Det är en tillspetsning, förklarar Per Cromwell. Det är inte bara så, men den svenska modellen är trygg och säker. Man genomför olika demokratiprojekt, skickar in böcker och sådant. Det är bra men det känns konstigt om svenska UD förordnar att detta är det enda vägen till förändring.
Den svenska diplomaten Stefan Eriksson har hjältestatus bland oppositionen. Är det inte en stor förlust för utvecklingen att han inte längre kan fortsätta sitt arbete?
– Nej, förlusten är större för diktatorn eftersom han med sitt agerande mot Sverige fick såväl EU som USA mot sig. Det är värre än att ha en bråkig ambassadör som äter middagar med oppositionen.
Hur insatta är ni i vad Stefan Erikssons arbete möjliggör för oppositionen – är det inte svårt att bygga upp riktig demokrati från grunden?
– Vi är inga Vitrysslandkännare och rent hypotetiskt är det möjligt att vi kanske inte hade genomfört detta om vi hade varit det. Men om alla betraktar problemställningen på samma sätt blir lösningarna identiska. Det kan vara bra att inte veta allting.
Per Cromwell menar att den vanliga diplomatin inte kan knuffa omkull regimen eftersom ”den måste klänga kring makten den bekämpar”.
För Juraś Stankievič är det ett ohållbart resonemang.
– De förstår inte situationens komplexitet. Repressionen mot oppositionella har nu blivit ännu hårdare. Den svenska diplomatin har kunnat vara både kompromisslös i sin retorik mot Alexandr Lukasjenko och skapa ovärderliga och effektiva kanaler mellan representanter för demokratirörelsen och beslutsfattare utanför landet. Stefan Eriksson lyckades nå ut även till vanliga vitryska medborgare.
– Lukasjenko har väntat på ett tillfälle att bli av med Eriksson.
Juraś Stankievič tycker att medieuppmärksamheten är bra men undrar vad Studio Total tänker göra nu.
– Kommer de att ta något ansvar för fortsättningen?
