Foto: Al Jazeera.
GAZA Mycket litet talar för att Israel tjänar på att låta konflikten med Hamas eskalera ytterligare, skriver Stefan Olsson. Även om Israel har rätt att försvara sig är det viktigt att konflikten inte sprider sig.
Återigen är Israel och Hamas i strid. Det var för knappt en vecka sedan Israel inledde Operation Pillar of Defense för att få stopp på Hamas raketbeskjutningar från Gaza. Nu väntar antingen en eskalering eller ett eldupphör.
Det råder inget tvivel om att Israel har rätt att skydda sitt land mot raketbeskjutningarna. Men att driva upp konfliktnivån ytterligare vore olyckligt.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu har förklarat att det var den ökade raketbeskjutningen som tvingat fram den israeliska reaktionen. Samtidigt är det uppenbart att operationen är väl planerad. Den inleddes med att Ahmed Al-Jaabari, befälhavaren för Hamas militära gren, Izz el-Deen Al-Qassam, slogs ut med precision. Därefter har Israel i flera dagar beskjutit utvalda mål i Gaza. Antalet döda på den palestinska sidan uppgick på måndagen till omkring 100, vilket måste sägas vara en låg siffra. Också detta vittnar om att den israeliska attacken inte planerats i en hast.
Elaka tungor har gjort gällande att attacken iscensatts för att Netanyahu vill stärka sina chanser att bli återvald som premiärminister i det kommande parlamentsvalet i januari.
Men även om Hamas raketbeskjutning inte ökade radikalt bara över någon dag, som premiärministern har velat antyda, har han rätt i att beskjutningen har ökat under 2011 och 2012, om än inte till samma nivåer som 2008.
Ändå är det nu önskvärt att ett eldupphör kommer till. Hamas har hittills slagit tillbaka mot Israel genom att öka raketbeskjutningen in mot Israel kraftigt. Omkring 1800 raketer har skickats de senaste dagarna. En eskalering av konflikten utöver detta skulle i värsta fall vara att Hamas, eller någon annan militant gruppering, återupptar självmordsbombning som metod.
Därtill måste man komma ihåg att Hamas också finns på Västbanken. Här är Hamas i minoritet, men vill det sig illa sprids också konflikten dit.
Att slå ut Hamas med militära medel är inte heller möjligt eftersom det är en politisk rörelse. Dess militära kapacitet kan slås ut, men inte dess ideologi och det folkliga stöd som rörelsen trots allt har. Israels invasion av Gaza 2008 dämpade raketbeskjutningen, men till ett högt pris inte minst för Israel självt. Hamas stärktes som politisk rörelse, raketbeskjutningen återupptogs igen och Israel kom att dras med anklagelser om krigsbrott i flera år.
Mycket litet talar således för att Israel skulle tjäna på att öka konfliktnivån.
Ännu är det oklart varför Hamas ökat sin beskjutning av Israel det senaste året. Vid sidan av Hamas finns det andra militanta rörelser i Gaza och det kan ha att göra med att Hamas vill ta kontrollen över situationen.
Något sätt att moraliskt rättfärdiga Hamas beskjutningar finns inte. Beskjutningarna sker mot civila mål i terrorsyfte. Formellt sett råder det krig mellan Hamas och Israel, vilket gör de israeliska soldaterna till legitima mål, men civila mål får inte beskjutas. Hamas är en krigförande part och raketbeskjutningarna är kort och gott olagliga enligt Genèvekonventionerna. Hamas begår krigsbrott och ansvariga ledare bör rätteligen gripas och ställas inför rätta.
Slutligen talar också den politiska situationen i stort i Mellanöstern för att konflikten bör dämpas snarast möjligt. Med en ny regim i Egypten och ett inbördeskrig i Syrien vet vi mycket lite om vad som kommer att hända framöver. Hittills har Egypten stått fast vid sitt fredsavtal med Israel, men muslimska brödraskapet delar ideologi med Hamas och det finns ett folkligt stöd i Egypten för palestiniernas sak. Lägg därtill också Irans inblandning i det att man stöder Hamas. Inget talar för att de senaste dagarnas händelserna kommer att dra in de omkringliggande länderna i konflikten men situationen har aldrig varit så svårförutsägbar på flera decennier.
