Mitt förra inlägg ”Ovärdigt av V och MP om svenska soldater i Afghanistan” kom att bli ett av Frivärld Magasins mest lästa någonsin. Ämnet engagerar. Undertecknad bjöds också in till Studio Ett för att debattera frågan med Miljöpartiets Peter Rådberg.
Via sociala medier har jag även kunnat konstatera att upprördheten bland afghanistanveteraner och flera andra är stor. Det är inte svårt att förstå varför. Insatsen i Afghanistan skiljer sig från många andra internationella insatser som Sverige har deltagit i på så sätt att svenska soldater varit indragna i regelrätta strider. När soldaterna sedan får höra hur deras företrädare i riksdagen säger sig vara ovetande, och till och med insinuerar att de skulle ha brutit mot regelverket, känner de sig givetvis svikna.
Det är Peter Rådberg (MP) och Torbjörn Björlund (V) som har påstått att de inte fått tillräckligt med information. Det tog dock inte många timmar för Johanne Hildebrandt, som är författare till reportageboken ”Krigare”, att lägga ut länkar på Facebook där det framgår att Försvarsutskottet, där Rådberg och Björlund sitter, mycket väl vet vad svenska specialtrupper har gjort. Exempelvis genomförde utskottet ett heldagsbesök hos SOG (Särskilda operationsgruppen) i Karlsborg så sent som i juni förra året. SOG:s insats i Afghanistan finns också beskriven i Försvarsmaktens egen tidning ”Försvarets Forum” i september förra året.
Det saknas alltså inte information. I radiodebatten nämnde jag också att man därtill kan ta del av Vilhelm Agrells bok ”Ett krig här och nu” där man kan läsa om hela insatsen från början till slut.
Några reaktioner från Facebook från kunniga bedömare kan vara värda att återge.
Johanne Hildebrandt, författare och krigsreporter:
Rådberg säger att han inte vill hämta information från journalister, men gör ändå sitt utspel efter att ha läst SOG-artikeln i DN. Han medger dock att han har läst min bok Krigare där åtminstone ett par hundra afghaner dödats av afghanska soldater och svenska OMLT. Boken kom ut 2011 så varför reagerade han inte på dessa uppgifter då? (Svaret är att boken skildrade soldaternas verklighet, och den var lite väl icke politisk korrekt för flera av de politiker som som beslutat skicka iväg dessa soldater till Afghanistan).
Annika Nordgren Christensen, f.d. ledamot i försvarsutskottet för MP och försvarspolitisk kommentator:
DN skriver att ett dussintals insurgenter har tagits av daga. Ledamöterna – inte alla, vi ska inte generalisera – tänker inte till ordentligt och gör inte grundjobbet, dvs. tar reda på hur mkt som faktiskt är kommunicerat av detta (nu när de inte minns själva). De tänker förmodligen att det kan bli skandal, bäst att agera! ÖBs (redan inplanerade) FöU-dragning ska ägnas åt detta etc. Men de missbedömde ”skandalen” – inga andra medier hakade på, allmänheten ’rasade’ inte ens i kvällspressen. Kanske för att man faktiskt ansåg att detta inte var en spektakulär nyhet, nog hade man förstått detta etc. Då var det försent att backa trots att det fanns chans att ångra ord som ”minsta misstanke att”, etc (när det faktiskt inte fanns någon misstanke innan den uppstod i ledamöterna själva), men de tog tyvärr inte den.
Henrik Landerholm, ambassadör i Lettland men dessförinnan civil chef för svenska insatsen i Mazar-e-Sharif, Afghanistan:
I ett vill jag dock ge alla upprörda rätt. All svensk personal – militärt och civil – i krishärdar runt om i världen förtjänar goda villkor och totalt stöd från alla ansvariga, oavsett om det enskilda partiet vederbörande representerar var för eller emot den enskilda insatsen. V.g. frågan om ansvar för död och lidande så är den emellertid relevant. Varje kombattant har ett ansvar – för att följa order, ROE, folkrätt och sunt förnuft. Men, den bästa kulan är alltid den som gör verkan utan att lämna loppet. Även i den bästa av världar tvingas dock militär trupp att använda dödliga vapen – ibland först och ibland i självförsvar. Minns dock att ISAF-insatsen har mandat enligt kap. VII i FN-stadgan, beslutad av säkerhetsrådet. Dess legitimitet kan inte ifrågasättas. Ett förbands och en enskild soldats agerande kan däremot rättmätigt ifrågasättas, men i detta fall är min oro för övertramp mycket begränsad. De svenska specialförbanden har gjort imponerande insatser i arbetet att lagföra afghanska våldsverkare. Min bild är att ingen använt mer våld än vad nöden krävt.
Som Annika Nordengren Christensen kommenterar var det inga medier som hängde på ”skandalen”. Aftonbladets ledarskribent Anders Lindberg, konstaterade i samma tråd på Facebook kort:
Nä, personligen tycker jag mest det blir pinsamt att politikerna (som ju mycket väl vet läget) håller på sådär.
Ja, pinsamt är det, men också svekfullt, och det är värt att understryka. Det är svekfullt att skicka ut svenska soldater på farliga uppdrag, där de riskerar livet för ett ändamål som man själv har varit med och beslutat om, för att i nästa stund påstå att man inte har någon som helst aning om vad det handlar om. Det är ett skolexempel på dåligt ledarskap.
