Libyen var ett Europas krig, inom vår säkerhetspolitiska sfär. Trots att fransmän och britter var de som talade mest högljutt för interventionen kunde insatsen inte ha lyckats utan (stor) draghjälp från USA.
Samma historia upprepades sedan i Mali. Med brösttoner samlade sig Frankrike för en intervention som mestadels gick bra, men som knappast kunde ha genomförts utan gratishjälp från USA. De franska trupperna kunde bara veta var fienden fanns tack vara amerikansk underrättelseinhämtning.
Europas beroende av USA visar ett tydligt problem. Idag är Europa en kontinent som vill intervenera, men inte vill betala notan. I Libyeninsatsen gick Italien till och med så långt att de helt sonika beordrade tillbaka sina stridsflygplan av kostnadsskäl.
Sedan 2008 har frågor om försvarets omfattning tagits upp i praktisk taget hela Europa. Till följd av ekonomiska svårigheter har många Europeiska länder varit tvungna att skära ner sin försvarsbudget. Flera studier visar att mellanstora länder har minskat sin försvarsbudget med tio till femton procent sedan 2009. Av Europas Natoländer är det bara Storbritannien, Estland, Frankrike och Grekland som håller Natomåttet om att lägga två procent av BNP på försvaret. Italien och Spanien spenderar mindre än en procent. Resten snittar på 1,6.
Men viljan att intervenera i oroliga områden har inte förändrats. Istället har USA fått hjälpa till.
Vi i Sverige kan dra en lärdom av detta. Diskussionen om Sveriges behov av ett försvar handlar alldeles för ofta om vi har fiender eller inte. Men militär används inte bara för att hindra eller avvärja attacker. Carl Bildt brukar försvara den svenska styrkans närvaro i Afghanistan med att om vi svenskar vill ha en röst i världen måste vi också ha kängor på marken.
De flesta borde kunna hålla med om Bildts resonemang: varje sann vän av en friare värld måste också vara vänligt inställd till en försvarspolitik som faktisk kan omsätta ord till handling.
PS. Två läsvärda artiklar i ämnet är Stefan Olssons ”Lärdomar från Libyen” och Clara O’Donnells ”Time to Bite the Bullet on European Defence”.
