Georgien går strax till val. På bilden en Ryskkritisk demonstration i Tblisi. Foto: Håkan Henriksson/Wikimedia Commons
MATS JOHANSSON Transatlantic Trends, den årliga opinionsundersökningen om vad medborgarna i USA och EU anser i diverse utrikes frågor, publicerades i den gångna veckan. En tydlig förändring är att förhoppningen om en positiv utveckling i Ryssland nu har brutits.
Undersökningen visar att Sverige är det land bland dussinet i EU som har lägst andel Rysslandspositiva, och sedan förra årets mätning har siffran minskat från en tredjedel till en fjärdedel. Andelen negativa svenskar har stigit till 68 procent, medan EU12-snittet av negativa ökat från 39 procent till 55 på ett år.
På frågan hur de ser på ett starkt ryskt ledarskap i världens affärer svarar två tredjedelar av EU-snittet nej tack. Tilltron till ryska val har minskat drastiskt och är i de flesta av de undersökta EU-länderna nu nere under 20 procent. Putin-regimen har uppenbarligen misslyckats i strävan att öka sitt ”mjuka” inflytande bland EU-medborgarna, vilket är glädjande men inte så märkligt med tanke på den massivt kritiska rapporteringen om förtryck och upprustning i Ryssland.
Vad georgierna tycker, återstår att se när de om en vecka går till parlamentsval, den 1 oktober. 14 partier slåss om 3,5 miljoner väljare. Det sedan 2003 styrande presidentpartiet UNM har gått in i valkampen med mest att förlora, 119 av 150 mandat.
Vad angår oss saken? Bara det att den forna sovjetrepubliken numera tillhör vårt närområde och efter befrielsen från det ryska oket utgör en aktiv partner i Europasamarbetet.
I skuggan av Syrienkriget har under sommaren det potentiellt explosiva läget i Georgien inte uppmärksammats i svenska medier. Den ansedda tidskriften The Economists utrikesredaktör Edward Lucas redogör i sin nya bok ”Deception” för den ryska militära underrättelsetjänsten GRU:s aktioner inne i Georgien: målen är försvarsresurser, Nato-förbindelser, energiförsörjning, infrastruktur för transporter, gränspolisen och elektronisk kommunikation. Operationerna – sabotage, bombexplosioner, våldsamma demonstrationer – styrs från närliggande ryska baser men utförs främst av georgier från det ockuperade Abchasien. Minst tolv attacker sedan 2009 har riktats mot järnvägar, broar, offentliga byggnader, torg, partikontor, ministerier, Natokontor och USA:s ambassad med döda och skadade som resultat.
Partipolitiskt har Kremls intressen materialiserats inne i landet i form av mångmiljardären Ivanisjvilis så kallade drömparti som vill ta makten från Saakasjvili, presidenten som Medvedevs Kreml 2008 klargjorde sin inställning till: ”Han existerar inte för oss. Han är ett politiskt lik.”
Nu förbereder Ivanisjvili sina anhängare på gatustrider efter valet genom att påstå att valfusk förbereds. Sådan propaganda tillämpades av likasinnade grupper i Tbilisi före den ryska ockupationen av Abchasien och Sydossetien för fyra år sedan.
Ivanisjvili har spetsat till läget genom att hänvisa till egna opinionsmätningar som skulle visa att han kommer att få två tredjedels majoritet om valet vore korrekt. Eftersom vanliga mätningar visar det omvända låter Kremls eko som om man efter klassiskt mönster håller på att konstruera en ursäkt för väpnade ingripanden utifrån.
Det kanske inte kommer att behövas, om tillräckligt många georgier tröttnat på UNM-styret. Ivanisjvili har en hygglig kampanjkassa, fem miljarder dollar i egen förmögenhet enligt affärsmagasinet Forbes 2011. Det är mer än den georgiska statsbudgeten, pengar han tjänat ihop i Ryssland. Nu vill han ena oppositionen mot den västorienterade regeringen som han hävdar kom till makten via valfusk. Att utländska valobservatörer fann det senaste valresultatet korrekt är inget som bekymrar oligarken.
Hittills har han vunnit stöd bland dem som kallar sig republikaner och fridemokrater som tillsammans samlar hela tre mandat i parlamentet. Något samarbete med den egentliga oppositionen, kristdemokraterna, vill han inte ha eftersom dessa bedriver normala förhandlingar med regeringen.
Skulle ett maktövertagande inte gå den lagliga vägen står andra medel till buds. Tecken på en rysk uppladdning – som före invasionen 2008 – har noterats under våren, under täckmantel av Kremls planering för en konfrontation mellan väst och Iran. Militära uttalanden och truppförflyttningar, liksom planerade övningar och utplacering av ny materiel, tolkas i väst som att Kreml håller en option till förnyat våld i regionen öppen.
I det långa perspektivet handlar det om att återföra Georgien till den ryska sfären, som Ukraina och Baltikum. Och blitzkrieg har Ryssland visat att den militära kapaciteten räcker till. Den har inte försvagats sedan 2008, tvärtom; upprustning pågår för fullt.
Att Putins hårda linje mot Georgien har stöd bland ryssarna understryks av Transatlantic Trends som numera mäter även rysk opinion; över 60 procent av ryssarna ser positivt på diktaturen Belarus medan lika många har en negativ syn på Georgien. Det tyder på att Putin skulle kunna stärka sin sviktande ställning med ännu ett populärt krig mot Georgien, om valet skulle gå fel ur Kremls synvinkel.
PS. Goda nyheter i fallet Magnitskij: EU-parlamentets utrikesutskott röstar för sanktioner mot de skyldiga ryska funktionärerna med siffrorna 68-2. Efter två års detektivarbete har en stor del av de stulna pengarna spårats till banker i åtta länder, däribland Finland. Om detta talar William Browder på ett seminarium i riksdagen under tisdagen. Mer nyheter från kampanjen för rättvisa i Ryssland här.
