Sverige är ett land som tar fred och kvinnors situation i världen på allvar. I FN:s högkvarter i New York, precis när Abbas och Netanyahu klivit ner från talarstolen, klev vår statsminister upp och pratade jämställdhet. Svenska fredsbevarande styrkors utbildning i genusfrågor lyfts ofta fram som en förebild för andra länders arbete inom internationella uppdrag. Svenska Margot Wallström (S) var den första att utses till FN:s särskilda representant för att bevaka kvinnors utsatthet i krig och konflikter. Att vara svensk och värna kvinnors situation i krig och fred går helt enkelt väl ihop.
Men tittar man närmre anar man sprickor i fasaden.
Den 27/11 släppte Operation 1325, en paraplyorganisation för svenska civilgrupper som arbetar med kvinnor och fred, en rapport om hur väl Sverige lyckas i sitt arbete för att understödja kvinnors deltagande i fredsprocesser.
När FN-resolutionen 1325, (från var Operation 1325 fått sitt namn), godkändes av säkerhetsrådet var det för att man dels sett att kvinnor led svårt i krig, dels för att man ville belysa kvinnors fredsfrämjande potential i konfliktförebyggande och fredsuppbyggande processer. Kvinnor borde sitta med vid fredsförhandlingarna, inte bara för att det är rättvist utan för att man såg att det faktiskt var effektivt.
Sverige var snabb på bollen och tog fram en handlingsplan för verkställandet av resolutionen i det internationella arbetet. Men handlingsplanen har fått kritik. När de 43 länder som har en handlingsplan för resolution 1325 skulle rankas efter hur väl de lyckats att också implementera den kom Sverige först på 28 plats. Det finns uppenbarligen en diskrepans mellan den svenska självbilden som ledande inom internationellt arbete för kvinnor, fred och verkligheten.
Regeringens handlingsplan anses också vara för luddig för att myndigheter på ett relevant sätt ska kunna ha nytta av den. Vem har ansvar för att den implementeras? När ska implementeringen vara klar? Vilka indikatorer ska vi ha för att kunna avgöra ifall Sverige gjort ett gott jobb? Allt det här är sådant som fortfarande hänger löst i luften.
Regeringen har nu bestämt att handlingsplanen ska revideras. Om man får tro panelen – bestående av representanter för utrikesutskotten från FP, MP, S samt UD – som var närvarande vid Operation 1325:s rapportlansering kommer den behöva göras om rejält. Enligt Tina Acketoft (FP) är det största problemet att Sverige slarvat med själva grundarbetet i handlingsplanen eftersom ”vi tycker att vi redan kan allt”.
Resolution 1325 var på många sätt banbrytande när den kom för tretton år sedan. Den gjorde en solid analys av dagens situation för kvinnors deltagande för fred och säkerhet. Men om Sverige verkligen vill göra skillnad i världen är det dags att göra verklighet av alla fina ord.
