Dagens stora nyhet bestod två avslöjanden: För det första signalspanar FRA mot Ryssland, för det andra delar man med sig av underrättelseuppgifterna till USA. Det är ett mysterium hur något av dessa avslöjanden kan bli en sensation eller knappt ens en nyhet.
Vi börjar med signalspaningen. FRA är en myndighet som ägnar sig åt underrättelse – en verksamhet som per definition går ut på att spionera på andra länder. Givet Sveriges geografiska läge och situationen under kalla kriget har FRA specialiserat sitt spioneri mot Ryssland.
Vad i denna del av SVT: s kan avslöjande betraktas som anmärkningsvärt? Är det att Sverige alls ägnar sig åt underrättelseverksamhet? Eller är det att signalspaningen riktas mot Ryssland som väcker upprörda känslor? När allt kommer omkring är Ryssland fortfarande den största militärmakten i närområdet.
I en intervju i SvD sätter Allan Widman, ledamot i försvarsutskottet (fp) fingret på den ömma punkten i upprördheten över SVT:s avslöjanden:
– Givet den politiska utvecklingen av politiskt förtryck i kombination med snabb utrustning vore det i min mening tjänstefel om man inte var uppmärksam på vad som händer i Ryssland.
Den andra delen av dagens avslöjanden rör underrättelsesamarbetet med USA. Uppdrag gransknings reportrar har fått ta del av dokument läckta av Edward Snowden som bekräftar att FRA haft ett nära samarbete med USA kring signalspaning mot Ryssland. UG:s reporter Fredrik Laurin säger sig vara ”chockad” över att samarbetet äger rum.
Även här undrar man vad det är som är så chockerande. Underrättelsearbete bedrivs och har under många år bedrivits genom samarbeten. Länder är beroende av att dela information med varandra. Där är den svensk-amerikanska relationen inget undantag. Tvärtom. Som Ekots försvarreporter Mats Eriksson påpekar har FRA haft ett nära samarbete med USA under hela kalla kriget.
USA är ett land med ett underrättelseorgan som tycks ha gigantiska befogenheter, någonting som varit ett konstant föremål för kritik sedan Snowden i somras läckte sina första avslöjanden. Det finns goda skäl till mycket av denna kritik – den amerikanska underrättelseapparaten tycks ha vuxit för fort. Av den anledningen kan det vara värt att granska hur NSA:s massinsamling av uppgifter från vanliga medborgare påverkar underrättelsesamarbetet med Sverige. Därmed är inte sagt att samarbetet i sig är vare sig kontroversiellt, en nyhet eller en sensation.
