RAPPORT Tankesmedjan Freedom House har nyligen publicerat sin årliga rapport över världens mediefrihet. Det är dyster läsning. Som väntat består trenden av att oberoende journalister censureras av auktoritära regimer. De flesta lever fortfarande i ofrihet, skriver Mats Johansson.
Mediefriheten i Europa är inte given. Flera EU-länder har försämrat sin situation enligt den senaste årsrapporten från ansedda tankesmedjan Freedom House, Freedom of the Press 2013: A Global Survey of Media Independence som med hjälp av ett speciellt index årligen rangordnar 197 länder och klassificerar dem som fria, delvis fria eller ofria.
Det nya är att Grekland (plats 83) pekas ut, men även de kända problemen i Turkiet (120) och Ungern (74) påtalas. De senare länderna förblir sedan 2011 nedklassade som bara ”delvis fria”, som Italien (68).
Den globala trenden är inte entydigt negativ; vissa framsteg har gjorts i t ex Burma (162), Kaukasus och Västafrika. Men övergripande är att den oberoende journalistikens ställning har försvagats av auktoritära regimer. I Europa bidrar den ekonomiska krisen, i andra länder hot från kriminella grupper eller islamska extremister.
Ryssland (176) betecknas i rapporten som ledande i att utveckla nya metoder för mediekontroll, tillsammans med regimerna i Kina (179), Iran (191) och Venezuela (168). Av dem anses den kinesiska ha ”världens mest intrikata och utvecklade system för medieförtryck, nu förstärkt för att begränsa gamla och nya informationskällor genom fängslanden och censur”.
Men Ryssland ligger inte långt efter:
“Medieklimatet präglas av en följsamhet hos det juridiska systemet att åtala oberoende journalister, av straffrihet för fysiska attacker och mord på journalister, och av fortsatt statlig kontroll eller inflytande över nästan alla traditionella medier. Efter Vladimir Putins återkomst till presidentposten, som underlättades av ett överväldigande övertag i medierna, har regimen infört en serie lagar som kan användas för att ytterligare begränsa mediefriheten, inklusive en vagt formulerad lag som medger censur av Internet… Fortfarande återstår för nya medieanvändare att åstadkomma ett verkligt genombrott för att nå ut till den breda publiken, och de möter ett batteri av politiska, ekonomiska, legala och utomlagliga verktyg i myndigheternas händer.”
Fem länder har under det gångna året fallit ur kategorin ”delvis fria” och listas nu som ”ofria”: Egypten (140), Guinea-Bissau (148), Paraguay (134), Thailand (140) och Ecuador (134). Dess president Rafael Correa noterar en föga hedrande rekordplats, största fallet på fem år, i det index som utgör grund för rankingen.
Totalt är det en dyster bild av den globala situationen som tecknas av rapportörerna Karin Deutsch Karlekar och Jennifer Dunham, i det att andelen människor som lever i länder med fria medier nu är den minsta på ett decennium:
”Mindre än 14 procent av världens befolkning – en av sex – lever i länder där bevakningen av politiska nyheter är robust, journalisters säkerhet tryggad, statens inblandning i mediernas affärer minimal, och pressen inte föremål för godtyckliga juridiska eller ekonomiska påtryckningar. Dessutom har under den senaste femårsperioden ägt rum betydligt fler landförsämringar än förbättringar, vilket antyder att försöken att begränsa mediefriheten är omfattande. Utmaningarna för att sprida mångfald och informationsfrihet är betydande.”
Av de 197 undersökta länderna kategoriseras en tredjedel som fria, en tredjedel som delvis fria och en tredjedel som ofria. I de senare bor mer än 40 procent av jordens befolkning. Utöver Kina återfinns där länder som Belarus (193), Cuba (191), Eritrea (194), Nord-Korea (196), Turkmenistan (196) och Uzbekistan (195).
Västra Europa är den friaste världsdelen. Här lever 88 procent i länder med fria medier, och Sverige ligger i topp med Norge. Det kan vi glädjas åt, ännu en tid.