Budapest.
UNGERN Författningsdomstolen står i fokus när kritikstormen mot Ungern drog igång igen förra veckan. I Sverige tävlar ledarsidorna, oavsett politisk färg, om att fördöma Ungern, medan den svenska regeringen är öppet splittrad. Om det skriver Andreas Johansson Heinö.
I april 2010 vann det ungerska partiet Fidesz-MPS (Fidesz-Ungerska Medborgarunionen) den största segern för ett enskilt parti i ett demokratiskt val i Europa under efterkrigstiden. 53 procent av rösterna gav hela 262 av de 386 mandaten i det ungerska parlamentet, en majoritet med över två tredjedelar och en unik möjlighet att helt på egen hand kunna driva igenom inte bara vanliga lagändringar utan också skriva en ny författning.
Nu har snart tre år gått sedan valet och Fidesz har genomfört stora politiska förändringar i Ungern. Det har dels resulterat i att Ungern är mer polariserat nu än någon gång sedan kommunismens fall, dels i att regeringen vid flera tillfällen dragit på sig exceptionellt hård kritik från omvärlden, både inom och utanför EU.
Redan i samband med valet 2010 varnade många för vad som skulle hända i Ungern när all makt lades i händerna på ett parti, dessutom ett parti under ledning av Viktor Orbán, en otvetydig populist och omvittnat polariserande politiker, uppenbart driven av en stark revanschlust, efter åtta år i opposition.
”Nu har frön till ett auktoritärt system såtts”, sa till exempel den ungerske författaren Peter Nádas. Orbán själv hade redan före valet klartgjort sin dröm: 20 år av politik utan splittringar och ”ytliga värdediskussioner”, under ledning av ett stort parti som artikulerar nationens intresse.
Den första substantiella kritiken kom redan hösten 2010 efter införandet av en ny medielag med stora befogenheter för ett nyinrättat nationellt ”medieråd”. Bland annat är journalister tvingade att avslöja sina källor i ärenden som gäller nationell säkerhet och social trygghet. Än mer intensiv blev kritiken våren 2011 när parlamentet antog en ny konstitution. Till skillnad från övriga postkommunistiska länder i Östeuropa fick Ungern aldrig någon ny författning efter kommunismens fall. Istället reviderades den gamla från 1949.
När väl Fidesz-regeringen inledde processen med att skriva en helt ny gick det väldigt fort, vilket också var en av huvudanledningarna till den hårda kritiken som kom från bland andra Europarådets så kallade Venedigkommission. Oppositionen ansågs inte ha getts tillräckligt inflytande över arbetet, regeringen hade inte strävat efter att förankra kontroversiella förändringar och konstitutionen var i sak alldeles för mycket ett försök att grundlagsfästa ren partipolitik.
Som en följd av kritiken reviderades konstitutionen innan den trädde i kraft nyåret 2012. Därefter har författningsdomstolen stoppat flera kontroversiella lagförslag, bland annat en ändring i vallagen som skulle ha tvingat väljare att registrera sig minst 15 dagar före valet. Detta hade enligt domstolen varit en alltför långtgående inskränkning av de politiska rättigheterna.
Och det är författningsdomstolen som står i fokus när kritikstormen mot Ungern nu drog igång igen i början av förra veckan. Förra måndagen röstade parlamentet igenom författningstillägg som lett till kraftiga fördömanden från såväl EU som Europarådet och det amerikanska utrikesdepartementet.
I Sverige tävlar ledarsidorna, oavsett politisk färg, om att fördöma Ungern, medan den svenska regeringen är öppet splittrad: ”Det är en stor åsiktsskiljaktighet mellan mig och Carl Bildt”, sa EU-ministern Birgitta Ohlsson. Hon önskade att Bildt skrivit under det gemensamma brev som fyra andra nordeuropeiska utrikesministrar under ledning av Guido Westervelle skrev i veckan, med budskapet att EU bör få ökade befogenheter att agera mot enskilda länder som bryter mot demokratiska principer.
Kritiken mot Ungern handlar om två olika saker. För det första har parlamentet nu beslutat att kraftigt kringskära författningsdomstolens makt. Framöver kommer domstolen endast ha befogenhet att invända mot lagar på formell grund. Däremot får inte domstolen ta ställning till innehållet i parlamentets lagstiftning. Inte heller får domstolen grunda sina beslut på tidigare rättspraxis. Det blir alltså en helt ny roll och ett radikalt brott med den tidigare maktdelningsprincipen. Lägg därtill en sänkning av pensionsåldern för domare, som nog på goda grunder får bedömas vara ett sätt att snabbare bli av med de domare som regeringen anser vara politiskt olämpliga.
För det andra har parlamentet nu också röstat igenom ett antal lagar som författningsdomstolen tidigare har underkänt. Det handlar alltså om att Ungern kan sägas bryta mot sin egen författning. Det finns ju inget demokratiskt krav på att ett land ska ha en författningsdomstol – i så fall skulle Sverige ligga illa till – men när denna domstols befogenheter avskaffas genom ett enskilt beslut i parlamentet, som dessutom samtidigt genomför de lagändringar som domstolen redan invänt emot – är det svårt att se det som något annat än ett brott mot landets egna demokratiska regler.
Några av dessa lagar rör dessutom demokratins grundfundament. Bland annat förbjuds politisk reklam i privat media, vilket i praktiken begränsar valkampanjerna till statliga mediekanaler. Denna lag beskrevs i höstas av författningsdomstolen som en ”allvarlig inskränkning i yttrandefriheten”. 2002, det senaste ungerska val som övervakades av OSSE, ansågs statlig media kraftigt gynna Fidesz (som då hade makten).
Flera andra lagar som nu ges konstitutionell status – och alltså kommer att vara mycket svåra att ändra i framtiden – är till sitt innehåll uppseendeväckande, även om de inte i sig berör eller påverkar demokratins fungerande. Det handlar om ett tvång för studenter att efter examen stanna och arbeta en period i Ungern, för att inte bli återbetalningsskyldiga för sina studentavgifter, om förbud för hemlösa att vistas på allmän plats och om att ge grundlagsstöd för traditionell familjebildning (vilket i praktiken gör det omöjligt för en vänsterliberal regering att i framtiden legalisera samkönade äktenskap).
Hur allvarligt är detta? Utan tvekan är den kritik som formulerats av ledande europeiska politiker angelägen. Det är uppenbart inte minst av den ungerska regeringens försök att motivera reformerna. Genomgående avfärdas kritiken som ”falsk” medan lagändringarna beskrivs som nödvändiga för att fullfölja utraderandet av det kommunistiska arvet. I demokratitermer är förra veckans beslut förmodligen det mest bekymmersamma som hänt i Ungern under den senaste mandatperioden, eftersom man under pågående mandatperiod ändrar de konstitutionella spelreglerna för att den instans som tidigare haft invändningar inte ska kunna stå i vägen.
Tyvärr glider saklig och välmotiverad kritik i svensk media ibland över i onödiga överdrifter och uppenbart okunniga paralleller. Viktor Orbán – en populistisk värdekonservativ anhängare av omfattande statligt ägande – kallas i tidskriften Arena (Nr 5, 2011) för ”nyliberal”. Såväl Dagens Nyheter som Aftonbladet har kommenterat inledningstexten till den ungerska författningen: ärkekonservativ och högtravande enligt DN (13/3), ett exempel på att Ungern inte är ett normalt land enligt Aftonbladet. Men referenser till nationell historia är standardförfarande i Central- och Östeuropa. I detta avseende är den ungerska författningen i högsta grad ”normal” i sin kontext och reaktionen avslöjar snarare ett snävt historielöst och svenskt perspektiv.
Värre är när Ungern beskrivs som en auktoritär stat (Aftonbladet, 13/3) eller de återkommande direkt vilseledande jämförelserna med Putins Ryssland (”Ungern blir ett litet Ryssland” var till exempel rubriken till Aftonbladets ledare). För att ge lite perspektiv, ansedda Freedom House ger i sin senaste ranking (2013) Ungern betygen 2-1 (sjugradig skala i kategorierna ”medborgerliga friheter” och ”politiska rättigheter” där stegen 1-2 ger en klassificering som ”fritt land”, 3-5 ”delvis fritt” och 6-7 ”icke-fritt”).
Ungern är därmed ett av ett halvdussin EU-länder som de senaste åren klassificerats som fritt men med avsteg från betyget 1-1 (andra länder i samma kategori är till exempel Italien, Grekland, Lettland, Rumänien och Bulgarien). Ryssland är sedan lång tid tillbaka klassificerat som icke-fritt.
Hur ska utvecklingen i Ungern förklaras? Det går att resonera i termer av landets historia: avsaknaden av ett demokratiskt arv, det ständigt förlamande trauma som Trianonföredraget 1920 utgjort för varje ungersk politisk generation i snart ett sekel eller det antisemitiska arvet som populisten Orbán aldrig upphör att spela på. Allt detta spelar roll.
Likaså är det viktigt att påminna om korruptionen under den föregående socialistregeringen, vars avslutande mandatperiod var en nästan fyra år lång och plågsam marsch mot avgrunden efter skandalen då premiärministern fångades på band sägandes att valet hade vunnits enbart för att de hade ljugit för väljarna. Allt detta spelar också roll.
Men det kan samtidigt vara värt att ställa en annan fråga: vilka partier i vilka europeiska länder skulle klara av att hantera de frestelser som uppenbarar sig efter en jordskredsseger lik den Fidesz vann i april 2010?
