Under min senaste resa i Indien, som avslutades för bara ett par veckor sedan, konstaterade jag att pengarna räcker dubbelt så långt idag mot vad de gjorde för bara fem år sedan. Rupien faller fritt, och det är bara ett av många tecken på att den indiska ekonomin inte mår bra. Ett annat är att tillväxttakten saktat in ordentligt.
Titeln på Utrikespolitiska Institutets senaste utgåva av Världspolitikens Dagsfrågor, ”Kan jätten resa sig?”, är med andra ord högst relevant. För ett par år sedan talade man om en elefant som börjat dansa. Idag verkar det som om musiken tystnat och elefanten tappat orken.
Men jätten har mer att resa sig ur än en avstannande tillväxttakt. Utbredd fattigdom, korruption och rättsröta är några av landets stora problem.
Den behändiga lilla skriften, som delvis vänder sig till skolelever, är författad av Jonas Hellman, bosatt i Bombay, grundare till United Minds och kolumnist i Svenska Dagbladet. Han råkar också vara gift med Sveriges generalkonsul i Bombay vilket ger honom en fin position för insyn i delar av det indiska systemet som kan vara svårtillgängliga för oss andra. Hellman har även bidragit med text till Frivärld Magasin.
Överlag är Kan jätten resa sig en mycket bra introduktion till Indiens utmaningar. På trettio sidor går Hellman kortfattat igenom landets moderna historia, ekonomiska utmaningar och det politiska läget inför vårens parlamentsval. Givna ämnen som 90-talets avstannade liberaliseringar, den utbredda korruptionen och den stundande tvekampen mellan Rahul Gandhi och Narendra Modi avhandlas grundligt. Även några mindre kända, men för den skull inte mindre allvarliga, problem tas upp: landets rigida arbetsrätt, avsaknaden av industriell revolution och det havererade rättssystemet.
Vad gäller beskrivningen av det politiska läget, gör Hellman en stor insats i sin beskrivning av de största partierna, BJP och Kongresspartiet. Den som följer indisk politik genom svenska medier kan få intrycket att valet står mellan ont och gott. Kongresspartiet beskrivs som ett okontroversiellt socialdemokratiskt parti, BJP som ett renodlat fascistparti. Hellman nyanserar denna bild. Dels visar han varför Kongresspartiet gör många indier upprörda: Korruptionsanklagelser, dynastiskt tänkande, tidvis sviktande demokratisyn och 1984 års attacker mot sikher. Dels visar han att BJP, trots ett politiskt grumligt förflutet och nära band till våldsamma extremistgrupper, skötte sig ganska bra i regeringsställning 1998-2004.
Man kan naturligtvis inte begära att en skrift på trettio sidor ska vara heltäckande, men det finns ändå ett par faktorer som jag saknar i Hellmans text. För det första är det förvånande att han över huvud taget inte ägnar sig åt kast. Kastsystemet må vara formellt avskaffat, men i det dagliga är det extremt påtagligt och en nyckel för att förstå flera av de ämnen som avhandlas: det dynastiska tänkande i politiken och fattigdomens cementering, för att nämna några. Även dynamiken mellan stad och landsbygd, som framstår som helt avgörande för såväl politiken som ekonomin, hade kunnat ges större utrymme.
Men som sagt, 30 sidor kan inte täcka allt, och Hellmans lilla pamflett är utan tvekan den bästa introduktion till det moderna Indien som publicerats på svenska på länge. Sätts den i händerna på intresserade gymnasieelever under våren är det en bra sak, når den till tidningsredaktionerna är det än bättre. Då kanske vi kan se fram emot en rapportering kring valet som undviker i alla fall de värsta missförstånden.
