Klistermärket som symboliserar ställningstagande emot maffian. Foto: Matilda Skoglöw
SICILIEN Siciliens företagare står upp mot maffian. Organisationen Addiopizzo samlar de som vägrar betala beskyddarskatt och antalet medlemmar ökar stadigt. Men samtidigt är oron för våld ständigt närvarande och maffian tycks veta allt. Om det skriver Matilda Skoglöw.
Fabio Conticello vrider på överkroppen, skannar av nedre plan och försäkrar sig om att allt är under kontroll. Hans familj har drivit focaccerian San Francesco i fem generationer. Vi sitter på restaurangens övervåning med utblick över entrén och den långa disken med lokala rätter. I nästan två sekler har hungriga Palermobor vallfärdat hit – även stadens maffiamedlemmar.
Men det sitter ett klistermärke på restaurangens dörr som symboliserar ställningstagande mot just maffian. Det visar att ägarna vägrar betala beskyddaravgifter, så kallad pizzo, som ska garantera att inget oväntat ”drabbar” företaget.
– Maffian vet allt, säger Fabio Conticello och slår ut med händerna.
År 2005 klev en man av sin motorcykel och in över stentröskeln på San Francesco. Det var dags att betala. Innan dess hade maffian aldrig lagt sig i hur företaget drevs eller krävt några beskyddarpengar. Nu ville maffian ha 50 000 Euro för alla år som San Francesco sluppit pizzo. Därefter skulle de tvingas ge 1500 Euro i månaden. Familjen vägrade.
– Min farmor sa alltid att om du går med på att betala pizzo en första gång så får du betala livet ut. Idag är det 1500 Euro, imorgon kan det vara en helt annan summa.
När mannen lämnat restaurangen gjorde Fabio Conticello något som många andra affärsägare i samma situation har dragit sig för – han ringde polisen. Det inledde en process som slutade med att två män dömdes till fängelse i åtta respektive sexton år.
I över 150 år har den sicilianska maffian krävt främst butiker, restauranger och hotell på beskyddaravgifter. Det är en av deras störa inkomster och omkring 80 procent av företagarna i Palermo betalar.
Maffian beskattar såväl lagliga som illegala verksamheter; De kan beskydda både en bilförsäljare och biltjuvar i samma område. Bara i Palermo beräknas indrivningen av pizzo resultera i 1,3 miljarder kronor rakt ner i maffians fickor varje år. För att täcka hela ön måste siffran tiodubblas.
Några kvarter bort håller Edoardo Zaffuto håller upp dörren till Addiopizzos högkvarter.
Den rymliga lägenheten tillhörde en gång maffiabossen Tommaso Spadaro som under 70-talet blev rik på narkotika- och cigaretthandel.
– Här hade han sitt stora förråd med smuggelgods, säger Edoardo och gör en gest in mot en större sal där stolar nu står uppradade och organisationens slagord är målade på väggarna. Lägenheten är sedan tio år tillbaka beslagtagen av staten. Enligt italiensk lag får organisationer hyra gamla maffiaegendomar gratis så länge deras verksamhet bidrar till samhällets bästa. Symboliskt nog sker därför en stor del av dagens kamp mot organiserad brottslighet från maffians gamla tillhåll.
Addiopizzo består av över 800 företagare som vägrar betala den beryktade pizzon. Bakom företagarna står personer som Edoardo Zaffuto – frivilliga aktivister som kämpar för ett maffiafritt samhälle.
Från en utprintad bild på väggen vakar Giovanni Falcone och Paolo Borsellino över oss. Den ene viskar något i den andres öra. Båda ler. Falcone och Borsellino var domare och gamla vänner. Deras arbete resulterade i att 342 mafiosi dömdes till fängelse i vad som har kommit att kallas maxi-rättegången i slutet av 80-talet. Straffen slogs fast i Italiens högsta domstol i början av 1992.
Ett halvår senare var både Falcone och Borsellino döda, mördade med bilbomber som också tog polismäns och familjemedlemmars liv.
– Palermo var som en glödande askhög några år efter morden. Elden var borta men människor tänkte fortfarande på attentaten. Det var som att alla väntade på att något nytt skulle hända.
Edoardo Zaffuto tror att Addiopizzos slagord var bensinen som gjorde att askan flammade upp igen. En morgon år 2004 vaknade Palermos invånare till budskapet ”ett helt folk som betalar pizzo är ett folk utan värdighet” klistrat på fria ytor runt om i staden.
Bakom aktionen stod sju unga vänner med drömmen att öppna en pub men som inte ville gynna maffian med pizzo. Snart började hela staden prata om de nattliga aktionerna och fler valde att ansluta sig. Organisationen hade då varken namn eller logo men ett år senare startade Addiopizzo, ”hej då, pizzo!” på italienska. Sedan dess har medlemsantalet ständigt ökat.
800 medlemmar är bra, tycker Edoardo Zaffuto, men det ändå är få om man tänker på att Palermo är en storstad med över 700 000 invånare.
– Det visar att det finns motstånd mot vårt arbete kvar i samhället.
Då och då bryts vår dialog av högljudd Siciliansk musik som pumpar ut från en passerande bil. Edoardo Zaffuto nickar bort mot det öppna fönstret.
– Där skulle ju maffian kunna kasta in något om de ville.
Men faktum är att ingen av Addiopizzos aktivister har utsatts för större hot. Och maffiamedlemmar som har övergått till att samarbeta med polisen har avslöjat att de fått order av sina bossar att inte attackera Addiopizzos företag. Jag frågar om det inte finns en risk att underskatta maffian i de perioderna då den inte tar till mycket våld. Edoardo Zaffuto nickar.
– Många trodde att maffian var på väg att dö när den började trappa ner på våldet. Men egentligen återvänder det ju bara till sitt ursprung.
Han menar att man måste vara uppmärksam och inte ta någonting för givet. Maffians strategi kan ändras – en ny ledare kan ta över som väljer att rata det passiva förhållningssättet.
Den sicilianska maffians ursprung kopplas ofta samman med upplösningen av feodalsamhället i början av 1800-talet och införskaffandet av ön i den italienska staten några årtionden senare. Det nybildade Italien hade stora problem med att hålla riket samman och prioriterade därför bort Sicilien i söder. I brist på någon som kunde upprätthålla ordningen tog många människor chansen att mörda sig fram i samhället. Våldet blev ett sorts kapital på en osäker marknad och under de förhållandena växte sällskap fram med just den specialiteten. Bland Siciliens citronlundar inledde maffian sin beskyddarverksamhet.
Men maffians uppbyggnad var länge ett mysterium och begreppet kopplades ofta felaktigt ihop med den sicilianska kuluren. Många trodde inte ens att den existerade. Först på 80-talet skingrades förvirringen. Då valde maffiabossen Tommaso Buscetta att berätta det han visste om sällskapet som han varit en del av sedan sjutton års ålder. På så sätt fick samhället en helt ny förståelse för maffians organisation och metoder. Tommaso Buscetta avslöjade också medlemmarnas eget namn på organisationen: Cosa Nostra (”Vår sak”).
Fabio Canticello har inte hört av maffian sedan rättegången.
– Men ibland känner jag på mig att vissa personer inte är här för matens skull. Man lär sig att tolka blickar, förklarar han.
Om oron tar över finns ett snabbnummer att ringa. Då kommer livvakter och eskorterar honom till eller från jobbet. Han har tackat nej till beskydd dygnet runt. Guldringen på hans vänsterhand symboliserar orsaken. Personliga livvakter skulle påverka hans fru och son för mycket, familjelivet skulle inte längre bli normalt. Han hoppas att åren i fängelse ska vara tillräckligt för maffiamedlemmarna för att inse att det inte är värt att hämnas, men är trots det orolig.
– Vi är ändå i Palermo och här kan allt hända.
