Den amerikanska drömmen håller på att falla samman. Den bilden ger frilansjournalisten Kent Werne i sin senaste bok, Amerikansk höst – reportage från ojämlikhetens land, som skildrar en resa genom USA som han genomförde mellan hösten 2011 och våren 2012.
Genom intervjuer med amerikaner han träffat under resans gång, beskriver Werne sin syn på hur de hanterat tiden efter att finanskrisen slagit till, samt krisens bakomliggande orsaker.
Kent Werne har tidigare skrivit böcker om bland annat privatisering, Sälj hela skiten! Eller hur privatiseringarna raserar den gemensamma välfärden (2009) och bostadspolitik, Du sköna hem, utförsäljningen av allmännyttan (2010).
Amerikansk höst skildrar det bryska uppvaknandet hos en nation som ser den amerikanska drömmen falla samman. Han leder genom sina intervjuer läsaren från ett miserabelt Miami i söder till ett förfallet Detroit i norr. Bakgrunden hos de personer som intervjuas varierar, men oftast är deras gemensamma slutsats att USA är ett ojämlikt land där de ekonomiskt svaga marginaliseras. Givetvis förs tanken till liknande reportageböcker på detta tema med motsvarande tes. Nyligen reste exempelvis Peter Kadhammar genom USA, vilket han skildrade i sin senaste reportagebok Route 66 och den amerikanska drömmen(2012). Upplägget i Amerikansk höst, och den tes Werne driver, är således inte helt obekant.
Boken är främst skriven ur perspektivet hos dem som har drabbats hårdast av krisen, vilket gör att vinkeln på reportaget blir något snäv. Representationen av personer som klarat sig bättre under krisen, och som får förklara varför, är begränsad. Trots att en tydlig motbild saknas så lyckas Werne ändå hålla boken intressant, framförallt beroende på ett gediget källarbete. Werne hänvisar till en mängd rapporter och litteratur som underbygger den verklighet som beskrivs av de personer han intervjuar. Underlaget belyses dock ofta ur den vinkel som förstärker Wernes tes, vilket gör att motargumenten blir lidande. Han tycks också redan från början av sin resa ha bilden av ett ojämlikt USA klar för sig. Framförallt eftersom han genomgående valt att tränga sig in i de delar av samhället som kan vittna om och cementera bilden av ett ojämlikt land. Upplevelsen av ett ojämlikt USA uppges dock av Werne vara en personlig upptäckt – något han inte hade väntat sig. Karaktären på hans text vittnar dock om att så kanske inte riktigt är fallet.
Amerikansk höst skildrar ett USA där glappet mellan dröm och verklighet är större än på mycket länge. Bilden som målas upp visar ett land som brottas med kraftiga politiska splittringar, stor ojämlikhet och låg social rörlighet. Kent Werne beskriver många av de plågsamma insikter som infunnit sig i USA hos den finansiella krisens offer. En kris vars grund lades redan i mitten av 1990-talet genom Bill Clintons politik, och drevs på ytterligare av George W. Bush genom den jämlikhetsreform som syftade till att alla amerikaner skulle äga sitt eget hem. Vägen dit gick genom en bolåneindustri där utlåningsstandarden var låg och regleringen minimal. Effekten av denna politik visade sig vara förödande. Werne illustrerar detta genom ett flertal färgstarka personporträtt och berättelser om krossade drömmar hos de personer han träffat i spåren av krisen.
Vem bär enligt amerikanerna ytterst ansvaret för krisen och för grusandet av den amerikanska drömmen? Amerikansk höst illustrerar att det inte finns något entydigt svar på den frågan. Åsikter från stora delar av det politiska spektrumet lyfts fram under intervjuerna, och det är bilden av en kluven befolkning som målas upp. De personer som Werne träffar söker stöd genom självhjälpsböcker och gudstro eller yttrar sitt missnöje genom Teaparty- och Occupyrörelserna.
Uppgifter som Werne hämtar från OECD visar att USA genom åren blivit ett land med mycket ojämlik inkomstfördelning, och där ojämlikheten är snabbt växande. En av de viktigaste orsakerna till detta är, enligt Werne, den förändrade relationen mellan arbete och kapital. Intervjupersonerna illustrerar genom sina berättelser att ett klasskrig pågår i USA. Bortsett från den översta femtedelen av löntagare har reallöneökningarna, enligt Wernes statistik, varit i det närmaste obefintliga under de senaste trettio åren. I boken beskrivs hur enskilda personer och fackförbund tar strid mot företagen för högre lön och bättre arbetsvillkor.
Men problemen går djupare än den rent ekonomiska aspekten av en finanskris. Genom den stora ekonomiska ojämlikheten ökar även segregationen, och den dåliga sociala rörligheten innebär svårigheter för en stor andel människor att röra sig uppåt i samhället. Barack Obama gjorde just en sådan resa och många amerikaner hoppas på att de kan göra om bedriften, om än i mindre skala. Med talang och vilja kan man klättra högt – det är en central komponent av den amerikanska drömmen. Nedslående blir då den forskning på området som Werne lyfter fram: klassresor hör till undantagen även i USA.
Kent Werne beskriver USA som ett av världens mest ojämlika länder, vilket han baserar på statistik från OECD. Statistiken bakom påståendet påkallar dock en extra granskning. I OECD:s rapport Divided We Stand – Why Inequality Keeps Rising analyseras trender i utvecklingen mot en ojämnare inkomstfördelning. Här framgår att sammantaget inom hela OECD så är medelinkomsten hos den högst betalda tiondelen av befolkningen 9 gånger större än hos den lägst betalda tiondelen. I USA är det förhållandet 14 till 1. Högre än genomsnittet i OECD alltså, men ändå långt ifrån länder som Mexico och Chile där förhållandet är 27 till 1.
Gini-koefficienten är ett vanligt förekommande mått för att sammanfatta inkomstfördelningen i ett land. Om koefficienten är 0 har alla samma inkomst. Om den är 1 får en person alla inkomster, övriga får inte någonting alls. I USA var Gini-koefficienten 0,378 när rapporten skrevs. Detta kan sättas i relation till genomsnittet i OECD vilket var 0,316. Motsvarande siffra i Storbritannien var 0,345 och i Portugal 0,353. Längst ut på skalan finner vi just Mexico och Chile med 0,476 respektive 0,494. Länder utanför OECD är inte inräknade, men enligt kompletterande statistik från Världsbanken finns det ett antal kandidater som slåss om bottenplaceringen. Främst utmärker sig länder i Sydamerika och Afrika. Mörkertalet är dock stort eftersom statistik saknas från ett flertal länder.
Trots att USA alltså är sämre än genomsnittet inom OECD, utgör landets inkomstfördelning knappast en ytterlighet ur ett internationellt perspektiv – vilket Werne ger sken av. För en utökad bild av inkomstfördelningen i USA och den ojämlikhetsforskning som presenteras, kunde Werne ha kompletterat med att lyfta fram fler möjliga orsaker ur den ekonomiska litteraturen till varför inkomstfördelningen i USA ser ut som den gör.
Sammantaget är Amerikansk höst en läsvärd bok. Den är välskriven, intressant och vilar på ett ambitiöst källarbete. I syfte att få en balanserad genomlysning hade det dock varit önskvärt om författaren haft en något mer förutsättningslös inställning till vilket samhälle han skulle upptäcka i USA, behandlat källmaterialet mer objektivt, samt ägnat större utrymme åt att utmana och argumentera mot sin egen tes.
