Den 4 mars i år meddelade Kina att landet, tack vare den framgångsrika ekonomin, skulle öka försvarsbudgeten med 10 procent. Detta gör Kina till det land i världen som näst efter USA har störst försvarsutgifter. Viktigare i sammanhanget är dock att försvarsutgifterna springer om BNP, vilket breddar gapet i ökningen mellan den ekonomiska tillväxten och försvarsbudgeten. Det verkar som om Kina nu prioriterar försvar över ekonomisk tillväxt.
Kinas ökade försvarsbudget måste först och främst tolkas i ljuset av landets samarbete med övriga autoritära regimer. Efter att ha vuxit till en ekonomisk jätte är ett av Kinas nya mål att stärka sina militära band till Teheran och Moskva. Iran och Kina genomförde sin första gemensamma militärövning i september 2014.
Genom åren har moderniseringen varit central för PLA. Målet har varit att förbättra arméns förmågor, utan att de alltid använts för militära syften. Enligt Congressional Research Service och Europaparlamentet används Kinas armé för att spionera och genomföra cyberattacker mot västerländska företag, inte bara i USA utan över hela världen. Kinesiska cyberattacker är mindre avancerade än många andra länders men mer effektiva på grund av omfattningen i antal: en ökad försvarsbudget skulle möjligen göra de kinesiska cyberattackerna skadligare.
Kinas aggressiva handlingar under det senaste året, särskilt i Sydkinesiska sjön, tyder på ett potentiellt mer offensivt beteende. I kombination med landets förbättrade militära förmågor kan det medföra allvarliga konsekvenser för landets grannländer som Vietnam, Japan och Filippinerna.
Ett upprustat Kina kan försämra säkerhetsläget, inte bara för Asien och Stillahavsregionen utan även för Väst som vill förstärka sina ekonomiska och politiska band till regionen. För att hålla ett öga på Kinas nästa steg har USA återigen påbörjat samtal med det kinesiska försvaret, eftersom USA: s försvar erkänner att ”Kina och USA har annorlunda perspektiv på världen och missuppfattningar fortfarande finns”.
Ju mer Kinas BNP ökar, desto större blir försvarsbudgeten. Beijing har om och om igen visat att den kinesiska regimen inte har det bästa för Asien och Stillahavet i åtanke och inte drar sig för att samarbeta med diktatorer. Utvecklingen i detta område måste bevakas och lämpliga aktioner tas för att försäkra regionens säkerhetsläge.
