I onsdags anordnades ett riksdagsseminarium under rubriken: ”Den som inte lär av historien är dömd att uppleva den igen”. Det handlade närmare bestämt om östtyska Stasi och sovjetiska KGB:s verksamhet i Sverige under kalla kriget, och om den nutida forskningen därikring.
De svenska arkiven är svåråtkomliga, och omgivna av en mängd restriktioner, som ett skydd för enskilda, hävdar vissa. För att det offentliga Sverige inte vill konfronteras med sin egen historia, enligt andra.
I Tyskland är arkiven öppna för både forskare och journalister; det är i många fall lättare för den intresserade att ta planet till Berlin än att få tillgång till de svenska arkiven. Nu är situationen i Tyskland en annan. Efter två på varandra följande totalitära regimer var misstron mellan medborgarna stort och öppenheten en nödvändig del av försoningsprocessen. I Sverige riskerar genomlysningen att riva upp sår innan de kan läkas, men det gör inte forskningen mindre nödvändig.
Som Birgitta Almgren, forskare med inriktning på svensk-tyska relationer under 1900-talet, påpekar; det handlar inte om att sätta dåvarande aktörer till svars, utan att kartlägga hur fort totalitära idéer sprids. Medlöperi och samarbete med odemokratiska regimer, nära eller långt borta, är inte en historisk kuriositet. Också idag spioneras det på flyktingar, läcks information till främmande makter och värvas svenskar till extrema ideologier och religiösa tolkningar.
Det finns en knivsudd att balansera på. Å ena sidan en sanning som bör komma fram, en historia som bör dras lärdom ifrån och offer som förtjänar upprättelse. Å andra sidan enskilda individers önskan, möjligen rätt, att inte dömas av tidningarna för anklagelser som sedan länge är preskriberade och som det därför inte går att få upprättelse ifrån i en domstol. Ett tredje perspektiv, och det är lätt att glömma, är en säkerhetstjänst och underrättelseverksamhet som inom lagens råmärken måste fortsätta fungera. Säpo behöver också en typ av meddelarskydd, ingen läcker till säkerhetspolisen om deras liv, säkerhet eller för all del karriärer riskerar att sättas på spel några år senare.
Kanske är den sanningskommission som flera gånger efterfrågades rätt väg att gå; en ordentlig genomlysning av perioden utan att peka finger mot enskilda. För seminariets titel är talande. Den ”svenska curlinggenerationen” har inga egna minnen av kalla kriget och de villkor som rådde på andra sidan Östersjön. Bristen på offentlig debatt underlättar heller inte förståelsen. Sverige varken är eller var immunt mot påverkan från totalitära krafter; något annat är farligt att tro.
___
Läs även:
Recension av Operation Norrsken – om Stasi och Sverige under det kalla kriget
Artikel i Svensk Tidskrift 21/10 2011 och även den 18/11 2011
Vid riksdagens Stasiseminarium i förra veckan medverkade bl a journalisten Stig Fredrikson, professorerna Anders Törnvall och Birgitta Almgren, Morgan Johansson (s), professor Lennart Stenflo och Mats Johansson (m).
Foto: Amanda Wollstad
