I Lars Wilderängs senaste säkerhetspolitiska thriller Midsommargryning (Massolit Förlag) har Ryssland just inlett nya anfall mot Sverige. Den stora frågan är om den svenska försvarsmakten är upprustad för att möta anfallet eller om fler landområden riskerar att gå förlorade. Josefine Owetz recenserar.
Året är 2023 och på midsommardagens morgon vaknar svenskarna upp till ljudet av flyglarm. Ryssland har anfallit svenska mål och inlett nya aggressioner mot Sverige. I samma veva tvingas den svenska regeringen avgå. Det ryska angreppet påminner om det för Sverige ödesdigra Mellandagskriget tio år tidigare, som Lars Wilderäng skildrade i sin debutroman Midvintermörker (2011). En rysk militärövning på Östersjön övergick då i ett välplanerat överraskningsanfall mot Sverige. Den nedbantade svenska försvarsstyrkan kunde inte försvara Sverige, utan förlorade Gotland, som har blivit en rysk lydstat i Wilderängs skildring.
Det är ett nervkittlande scenario. Inte minst efter Svenska Dagbladets avslöjande om hur ryska flygplan övade anfall mot svenska mål under påskhelgen. Försvarsmakten hade då inga flyg i beredskap och kunde inte markera närvaro. I Midsommargryning är beredskapen en annan. I den fristående uppföljaren till Midvintermörker har Försvarsmakten dragit lärdom av Mellandagskriget och tio år har ägnats åt återuppbyggnad av försvaret. Incidentberedskapen har förbättrats. Bland annat hålls en halv division med JAS-plan hålls i ständig beredskap, likaså två armébataljoner. När boken tar sin början har den stora svenska militärövningen ”Midsommardans” nyss avslutats. Den är ett avslut på de många åren av upprustning. Ett bevis på återuppbyggnadens framgång.
Boken blir inte heller mindre intressant efter att ha tagit del rapporten ”Rysk försvarspolitik och Finland”, från Finlands försvarsuniversitet, om det ryska försvarets upprustning. Försvarsanlagen ökar kraftigt och enligt president Vladimir Putin ska Ryssland fram till 2020 satsa 4 300 miljarder kronor på omfattande vapenköp. Den ökade försvarsförmågan ska skapa förutsättningar för att överraskande kunna slå till i gränsområden.
Midsommargryning är en fascinerande framtidsskildring där författaren trovärdigt konstruerar i Försvarsmaktens utveckling. Wilderäng, mannen bakom bloggen Cornucopia? – Sveriges största blogg inom finans, ekonomi och miljö – har gjort en omfattande research. Delar av den har gjorts på Skaraborgs regemente och flera av hans källor är personal inom försvaret.
Särskilt intressant är prognosen om vad det nya personalförsörjningssystemet med yrkesförsvar kommer att leda till. Det leder till tankar om folkförankringens betydelse för försvaret och om vilka soldaterna som rekryteras till GMU, grundläggande militär tjänstgöring, kommer att vara. I Midsommargryning är Sverige ett splittrat land med en raserad ekonomi och ökade sociala klyftor där det råder brist på fossila bränslen på grund av sanktioner. Istället kör de flesta runt med elbilar. Men det är egentligen inte det svenska samhällets utveckling som fokus ligger på i boken, utan tyngdpunkten hamnar logiskt nog på försvaret.
Många är de karaktärer som läsarna får följa. Wilderäng etablerar dem snabbt och skickligt, men den fortsätta skildringen av dem är tämligen svag. Det är synd. Läsarna får snudda vid karaktärernas drivkrafter och mål, men riktigt nära kommer vi dem inte. Lika snabbt som personerna i Midsommargryning presenteras, lika hastigt kan de osentimentalt mördas. Men revanschlusten hos de svenska soldaterna lyser genom. Att återta Gotland är att försvara Sverige.
Wilderäng skriver på en tillgänglig och lättsam prosa, om än med ett stundtals faktatungt språk. Det hade behövts några andra berättartekniska grepp för att få faktan att dansa. För alla försvarsintresserade eller de som bara uppskattar en spänningsroman i högt tempo bjuder Midsommargryning på fängslande läsning. Wilderäng är en fena på militär terminologi och presenterar allt med stor faktaprecision. Men även för mig som har en bakgrund i Försvarsmakten är det ibland svårt att hänga med när olika typer av vapen och stridsfordon radas upp med en oerhörd detaljrikedom. Och även om en viss mån av sådana element hör krigsskildringar till stör det läsningen något när det blir för ingående beskrivet. Efter några gånger känns det överflödigt att veta att det är en AK6C som soldaterna osäkrar i sina eldställningar.
Midsommargryning kommer helt rätt i tiden. På ledarplats och debattsidor i morgontidningarna har försvarsfrågor de senaste månaderna diskuterats flitigt. Och en av kvällstidningarna körde nyligen en 16-sidig bilaga om ”rysskräcken”. Efter påskhelgens incidenter över Östersjön har den svenska säkerhets- och försvarspolitiken varit en hetare potatis än på mycket länge. Wilderängs roman är ett uppfriskande inlägg i den svenska försvarsdebatten. Scenariot han skildrar kan tolkas som tydlig kritik mot den försvarspolitik som bedrivs idag.
Jag ser redan fram emot Wilderängs uppföljare.
