MALI I utkanten av Timbuktu i norra Mali finns ett stort och tämligen fult monument. Det restes 1996 till minne av fredsuppgörelsen mellan regeringen i Mali och upproriska tuareger som hade stridit för autonomi under lång tid.
Se Bengt Nilssons bilder från Mali
Jag passerade det 2006, på väg till den mytomspunna kulturfestivalen några timmars bilresa utanför Timbuktu. Även festivalen var tillkommen som en manifestation av freden mellan tuaregerna och regeringen.
De blåklädda ökennomaderna red gravitetiskt genom festivalområdet. Från sina dromedarer – lika högdragna som sina ryttare – blickade de ned på oss okultiverade utländska gäster. Vi som satt där i sanddynerna under den fantastiska stjärnhimlen och lyssnade på ökenblues hade ingen aning om att ränksmiderier pågick och att nya attacker planerades.
Året därpå bröt ett uppror ut bland tuareger i Niger. Det spred sig till Mali och tog sig formerna av väpnade strider mellan rebeller och regeringssoldater. 2009 förhandlades en vapenvila fram.
Men i våras slog rebellerna till igen. De utnyttjade den handlingsförlamning som rådde i huvudstaden Bamako med anledning av en militärkupp i mars. President Amadou Toumani Toure hade störtats av en grupp arméofficerare som var missnöjda med regeringens slappa hantering av tuaregrebellerna. Militärerna lämnade så småningom över makten till en interimspresident, Dioncounda Traore som fick i uppgift att planera för nya val. Medan detta upptog allas sinnen i Bamako dånade tuaregrebellerna fram i öknen i norr med siktet inställt på Timbuktu.
De mötte ringa motstånd och i dag är Mali ett kluvet land. Den norra delen, Azawad som rebellerna kallar den, är stor som Spanien och består nästan enbart av öken. Timbuktu är inofficiell huvudstad och lyder sedan april under sharialagar. Stora mängder civila har flytt söderut. De som är kvar trakasseras av beväpnade extremister som tvingar kvinnor att bära heltäckande slöjor – vilket definitivt inte är i samklang med övrig tradition i Mali – och bestraffar män som vägrar odla skägg.
Grannlandet Nigers president Mahamadou Issoufou varnar för att de snabba och överväldigande framstegen för extrema islamister kan skapa en häxbrygd liknande talibanväldet i Afghanistan.
Den västafrikanska grenen av al-Qaida finns på plats och enligt president Issoufou har afghaner och pakistanier etablerat träningsläger i norra Mali. Han hävdar att även den militanta islamistgruppen Boko Haram från Nigeria – som bara under första halvåret i år mördade 600 människor i Nigeria – har baser vid Timbuktu.
Situationen är alltså extremt allvarlig och det är svårt att se hur krisen kan lösas utan ett krig. Sannolikt är det bara en tidsfråga innan det bryter ut. Det kan få katastrofala konsekvenser för redan hårt prövade civila i regionen.
Timbuktu, som är ett av världens mest värdefulla kulturminnen, kan få oreparabla skador. De mest imposanta byggnaderna där är nämligen uppförda i lera.
Det råder ingen tvekan om att de nomadiserande tuaregerna utgör en underprivilegierad grupp i Västafrika. De bebor de torra ökendelarna av Mali och Niger och finns även i Algeriet. De erkänner inga centralmakter. Under överste Muammar Khaddafis styre i Libyen tjänade många som elitsoldater där och när Khadaffi störtades 2011 återvände de till norra Mali. De kallade sig MNLA, den nationella rörelsen för Azawads befrielse. De var välbeväpnade och stridserfarna. Många hade deltagit i tidigare uppror. Erövringen av deras hemtrakter blev en promenadseger.
För att lyckas militärt samarbetade de med den mindre och ännu mer extrema islamistiska gruppen Ansar Dine (Ansar ad-Din) som har nära kopplingar till al-Qaida i Västafrika. Under ledning av en man vid namn Iyad Ag Ghaly har Ansar Dine ackumulerat enorma penningsummor genom drogsmuggling och kidnappning av västerlänningar. 2003 rövades fjorton tyska turister bort i Algeriet och Iyad Ag Ghaly var den som förhandlade loss dem. Den insatsen sägs ha stärkt Ansar Dins kassa med flera tiotals miljoner dollar.
Iyad Ag Ghaly fanns med som ledare för tuaregupproret redan vid mitten av 1990-talet. Under en kort period var han etablerad politiker i Mali och därefter diplomatiskt sändebud i Saudiarabien. Därifrån blev han utvisad och förklarad persona non grata på grund av påstådda förbindelser med terrorister.
Efter erövringen av norra Mali manövrerades företrädarna för MNLA bort och har idag en underordnad position. Den exekutiva makten innehas av Ansar Dine under ledning av Iyad Ag Ghaly. Att han och hans rörelse har expansiva planer för både landet och politiken råder det inga tvivel om. Målsättningen är att hela Mali ska bli en islamistisk stat under sharialagar.
Sedan slutet av november förra året är svensken Johan Gustafson fånge hos Ansar Dine, någonstans i norra Mali. Han var på motorcykelresa genom Afrika när han kidnappades i Timbuktu. Enligt ett kort nyhetsinslag på al-Jazira i augusti mår han och hans två medfångar relativt bra. Al-Jaziras reporter uppger att samtal förs mellan Sverige och Ansar Dine men det bekräftas inte av svenska UD som har lagt på locket helt. Fallet hanteras av Rikspolisstyrelsen.
Den västafrikanska samarbetsorganisationen Ecowas – som domineras stort av Nigeria – är den kraft som skulle kunna ta i med hårdhandskarna mot Ansar Dine och MNLA. Men Mali motsätter sig det. Regeringen som fortfarande lyder under starkt militärt inflytande kan tänka sig att ta emot logistisk hjälp och även vapen, men vill inte ha utländska soldater i landet. Frankrike och USA har signalerat att de är villiga att ställa upp med det som krävs för att driva bort islamisterna från norr.
Militära bedömare anser dock att det är osannolikt att Malis armé ensam skulle kunna vinna över de välbeväpnade islamisterna i norr. Dessutom har val ännu inte hållits i Mali. Det är oklart vem som egentligen har makten i Bamako. Den hårda polariseringen i landet har lett till deserteringar från armén. Milisgrupper som stöder islamisterna uppges ha vapenförråd nära huvudstaden.
Allt pekar på att det drar ihop sig till en riktig urladdning i Västafrika. Om de berörda länderna stillatigande accepterar delningen av Mali står kanske jättelandet Nigeria på tur.
