DEBATT Arms Trade Treaty är det första globala fördraget som syftar till att reglera den internationella vapenhandeln. Vissa säger att fördraget enbart är ett spel för gallerierna och inte kommer att implementeras. Jag vill hävda motsatsen, skriver Margareta Cederfelt (M).
Tisdagen den 2 april var dagen när FN:s 193 generalförsamling med överväldigande majoritet godkände Arms Trade Treaty (ATT). Det första fördraget någonsin rörande den globala vapenhandeln. Fördraget syftar till att reglera den gigantiska marknaden med konventionella vapen. Denna beräknas årligen omsätta cirka 70 000 000 000 US$.
Under de förberedande mötena har det rått stora motsättningar mellan ett stort antal länder. På klassiskt manér har förhandlingarna fokuserat på procedurfrågor, en vanlig metod för att förskjuta fokus från den egentliga frågan utan att behöva blotta det egentliga ställningstagandet. Stor oenighet har rått beträffande vad som ska regleras i fördraget och dess utformning.
Vissa kritiker hävdar att fördraget i dess nuvarande utformning är tandlöst och inte kommer att leda till någon förändring, andra anför att fördraget ändå inte kommer att implementeras utan endast är ett spel för gallerierna. Jag vill hävda motsatsen. Fördraget är stort, betänk att för första gången har ett internationellt fördrag kommit till stånd i syfte att reglera den internationella vapenhandeln. Det är enklare att bygga vidare på ett befintligt fördrag än att göra ett perfekt första fördrag.
Endast tre länder röstade mot fördraget: Iran, Syrien och Nordkorea. Samma tre länder hindrade ATT från att röstas igenom med enighet den 28 april. ATT hänvisades till generalförsamlingen där det antogs. De faktiska röstetalen utföll med 155 för, tre var emot och 22 avstod. Att avstå i en votering är en traditionell metod för att inte blockera ett genomförande utan att biträda detta.
FN: s generalsekreterare Ban Ki-moon välkomnade omröstningen. Han säger att fördraget ”hjälper till att avhålla krigsherrar, pirater, terrorister, kriminella och deras liknande från att skaffa dödliga vapen”. Fördraget kommer att vara öppet för undertecknande den 3 juni och träder i kraft 90 dagar efter det att den 50:e medlemsstaten raticifierar den.
Bland de 22 länder som avstod från att rösta råder stor spännvidd, här återfinns exempelvis de stora vapenproducenterna Kina och Ryssland men också Kuba, Bolivia, Nicaragua. Även länder med stor import finns bland dem som avstod från att rösta med motivet att de ansåg att fördraget gynnar exporterande länder på bekostnad av importerande länder, exempelvis Indien.
Flera ambassadörer uttryckte oro för att fördragets tillämplighet kommer att begränsas om länder med omfattande vapenexport vägrar att underteckna fördraget, det finns även en risk för att de länder som röstade för fördraget kommer att förhala och i värsta fall avstå från att signera, vilket i slutändan kan medföra att fördraget inte träder i kraft.
USA, världens ledande vapenexportören, röstade för fördraget trots motstånd från den nationella regleringsmyndigheten. Att USA tagit ställning för fördraget beror på att President Obama beslutade 2009 att stödja detta.
Mexikos uttalade på uppdrag av 98 FN-medlemsstater ”att ett effektivt genomförande av ATT kommer att göra en verklig skillnad för människorna i världen”.
ATT syftar till att fastställa normer för alla gränsöverskridande överföring av konventionella vapen. ATT ställer bindande krav på stater att granska alla gränsöverskridande kontrakt för att säkerställa att vapen inte kommer att användas i kränkningar av mänskliga rättigheter, terrorism eller brott mot humanitär rätt.
Även Sverige, liksom Storbritannien har aktivt arbetat för att fördraget ska genomföras och bli verklighet. Den ända rimliga slutsatsen att dra av detta är att problemet med den illegala vapenhandeln egentligen inte utgörs av de vapentillverkande demokratiska länderna med en hög grad av demokrati och fungerande ekonomier. Det största motståndet mot fördraget finns i icke-demokratiskt styrda länder där respekten för mänskliga rättigheter är begränsad eller i obefintlig. Offren i detta sammanhang är utvecklingsländer som kämpar för utveckling och tillväxt.
När ATT är ratificerat och implementerat kommer fördraget med största möjlighet att få positiva efterverkningar på mycket mer än att minska den illegala vapenhandeln. Det är rimligt att anta att effekterna blir störst i de länder där behovet av ATT är som störst, exempelvis i Mexiko. I den illegala vapenhandelns kölvatten följer annan illegal verksamhet såsom mänsklig trafficking, korruption och narkotika smuggling. Handelsvägarna är de samma även om varorna växlar.
