DEBATT Avtalet innebär att världen för första gången får tydliga regler för handel med konventionella vapen. Därigenom kan man minska det mänskliga lidandet och därför måste vi arbeta för att så många länder som möjligt snabbt skriver på avtalet, skriver Margareta Cederfelt (M).
Den tredje juni 2013 är ett mycket viktigt datum för kampen att minska det mänskliga lidandet i världens konflikter. Idag är det nämligen dags för världens länder att skriva under det nya vapenavtalet Armes Trade Treaty (ATT) som med överväldigande majoritet röstades igenom i FN i april. Att få till stånd ett avtal för att reglera världens vapenhandel har tagit sju år av diplomati, lobbying och hårda förhandlingar.
Parliamentarians for Global Action (PGA) är ett internationellt nätverk för parlamentsledamöter världen över som kämpar för fred, demokrati och mänskliga rättigheter. PGA:s medlemmar har i flera år aktivt understött processen för att världen ska kunna enas om ett vapenavtal.
Avtalet innebär att världen för första gången får tydliga regler för internationell handel med konventionella vapen. Det betyder att det inte är tillåtet att sälja handeldvapen, stridsflyg, pansarfordon eller artilleripjäser till ett annat land om det kan antas att dessa kommer att användas i strid med humanitär rätt. Det är mycket goda nyheter för de människor som drabbas hårt i krishärdar världen över. Den illegala vapenhandeln resulterar inte bara i att människor dör. Även våldtäkter, tortyr, trafficking, narkotikasmuggling och korruption är följder av att vapen läcker ut från den legala handeln till nätverk för illegal handel.
Det faktum att tre länder röstade emot avtalet och att 22 länder avstod från att rösta visar att det fortfarande finns delar av världen som inte håller med om behovet av en reglerad handel av vapen. Att de länder som röstade mot förslaget utgörs av diktaturer som inte tvekar att skada sin egen befolkning talar sitt tydliga språk. Syrien, Iran och Nordkorea har knappast gjort sig kända som stater som månar om humanitär rätt. Bland de länder som lade ned sina röster återfinns två av världens största vapenproducenter: Kina och Ryssland. Dessa levererar vapen till bland annat konflikterna i Syrien och Demokratiska Republiken Kongo. I dessa länder är lidandet för civilbefolkningen obeskrivligt.
Även USA:s intention med avtalet har varit otydlig. Bland vapenförespråkare i landet finns en rädsla att landets interna vapenlagar nu ska inskränkas. Ändå var USA drivande i att få avtalet till stånd vilket tyder på att man nu vill att avtalet ska vinna kraft.
Trots att FN:s medlemsländer nu har tagit ett mycket viktigt steg är arbetet långt ifrån färdigt. För att avtalet ska kunna träda i kraft krävs att minst 50 länder skriver under och även ratificerar avtalet i sina respektive parlament. Ju fler länder som skriver på och ju fortare det går, desto starkare blir fördraget som verktyg att skydda människor. Därefter är det självklart viktigt att man även implementerar det nya regelverket.
USA spelar här en viktig roll som stormakt och i egenskap av världens största vapenproducent. I egenskap av stormakt måste USA tydligt ta avstånd från de länder som röstat emot förslaget eller lagt ner sina röster. Genom att snarast skriva på och ratificera avtalet kan USA vara en förebild för andra länder.
Nu gäller det att arbeta intensivt för att påverka regeringar och parlament att agera snabbt.
Världens länder bör markera mot de diktaturer som röstade mot förslaget genom att så snart som möjligt signera och ratificera det historiska vapenavtalet. Här kan civilsamhället spela en viktig roll.
PGA fortsätter att bidra med viktiga insatser genom att använda sig av de politiska krafter som finns och mobilisera ledamöter i sina länders respektive parlament. Särskilt stor betydelse får detta i länder där parlamentet har goda möjligheter att påskynda implementeringen av ATT. I de fall där regeringen redan har en positiv hållning till ATT kommer denna att understödjas då det kan förekomma tryck från media och nationella undergrupper.
PGA har över 1000 medlemmar i 130 parlament världen över och har därför goda förutsättningar att påverka stödet för vapenavtalet på en nationell nivå. Vi kommer nu att göra allt vi kan för att ATT ska få en så stark och skyndsam uppslutning som möjligt och för att det ska bli det skarpa instrument som världen behöver för att förebygga mänskligt lidande.
