USA För två månader sedan inledde jag USA-kommenterandet i denna tidning. Mitt antagande var att det mesta i världsdelen skulle förbli vid det gamla, även om utmanaren Romney hade en chans att utnyttja det svaga ekonomiska läget under den gångna mandatperioden.
Så blev det. En månads spänningshöjande larm och strid efter debattrundorna resulterade ändå i status quo; en försvagad Obama sitter kvar, demokraterna räddade majoriteten i senaten och republikanerna i representanthuset. Allt medan statsskulden växer med ytterligare någon triljon dollar nästa år.
Skönhetstävlingen mellan två kandidaters olika verklighetsbilder är över. Valundersökningarna visar att 60 procent ansåg att ekonomin var den viktigaste frågan för deras röstning. Över 50 procent trodde att Romney skulle vara bättre på att sanera ekonomin. Obamas sjukvårdsreform är impopulär. Ändå valde till slut hälften av väljarna att ge honom en ny chans. Det understryker bara hur splittrad nationen är och hur svagt presidentens förändringsmandat ter sig.
När cirkusen nu är över väntar allvaret, framförallt skattehöjningar på 500 miljarder dollar när skatterabatterna från Bush-epoken löper ut vid årsskiftet, ”Taxmageddon”. Som ordspråket säger: Valrörelser är poesi, regerande är prosa.
Ett besök hos demokraterna närstående tankesmedjan Center for American Progress bekräftar bilden. Även i vad som närmast liknar en filial till Vita huset är entusiasmen begränsad. När segerfirandet är över vet alla vad som väntar. Michael Ettlinger som leder The Economics Team är lättad över att de nya arbetslöshetssiffrorna inte var värre, trots att de inte visar på någon vändning. 7,9 procent var en obetydlig ökning med en tiondel, men den högsta siffran en president gått till val med sedan 30-talet. Och verkligheten är värre; ungefär dubbelt så många söker mer arbete än konjunkturen erbjuder.
På min fråga om livet efter valdagen blir svaret att motståndet bland republikanerna i kongressen kommer att svänga. Utrymmet för kompromisser om ekonomin ökar, extremisterna marginaliseras och ingen vill bli beskylld för att förvärra krisen. ˮUnderbeskattningenˮ kommer att rättas till, även om lågkonjunkturen gör att tidpunkten för stora besparingar måste skjutas framåt.
En mindre ljus bild tecknas på pensionsmyndigheten av dess chef Joshua Gotbaum, en man med lång bakgrund i demokratledda administrationer. Fri från policyansvar kan han tala öppet om ekonomins tillstånd och listar åtta ekonomiska problemområden för den kommande reformperioden.
1. Efterverkningarna av finanskrisen är ännu inte färdigbehandlade.
2. Sjunkande efterfrågan ger inga dynamiska effekter som kunde stimulera till konjunkturvändning.
3. Obalansen mellan utgifter och intäkter kvarstår ännu många år i den federala budgeten.
4. Arbetsmarknaden lider av felmatchning, vilket ökar långtidsarbetslösheten.
5. Fastighetsbubblan sprack, men marknaden har ännu inte nått jämvikt.
6. Viktiga ekonomiska områden är fortfarande underreglerade.
7. Konflikten mellan energiförsörjning och klimatpåverkan är olöst.
8. Europas kris är svår att påverka för USA och består som negativ faktor för återhämtning.
Det politiska läget i beslutsfattandet är oavsett valutgång det som försvårar en rationell hantering av dessa problem och många andra detaljfrågor. Gutbaum anser att systemet aldrig varit mer dysfunktionellt och pekar på hur generationsskiftet i partierna har bidragit till att blockera kompromisser över de ideologiska skiljelinjerna.
Min reflektion är att verkligheten kommer att tvinga sig på; lösningar måste levereras därför att marknaderna kräver det, annars skadas pumpen i hela det amerikanska samhället – företagsamheten. Gapet mellan federala utgifter (20 procent av BNP) och intäkter (15-18) måste slutas, inte på ett år men över konjunkturcykeln. Tillväxt och inflation räcker inte som from förhoppning om en ljusare framtid utan kongressen måste samla sig till en mix av utgiftsminskningar och bredare skattebas.
För president Obama återstår att leda anhängare och motståndare fram till denna kompromiss. Annars kommer USA att fortsätta sjunka djupare i skuldträsket många år framöver. Uppgiften är inte avundsvärd.
