Det delade Nicosia förelogs som kulturhuvudstad 2017, vilket avvisades av grekcyprioterna som istället ensamma nominerade staden och uteslöt de turkiska delarna.
CYPERN 2005 beviljades Cypern medlemskap i EU, vilket var tänkt för ett enat land. Handels- och näringspolitiken har skapat ännu sämre förutsättningar för fungerande turkcypriotisk handel. Ett turkiskt EU-medlemskap skulle utgöra en tydlig motvikt, skriver Erika Aldenberg.
För drygt en månad sedan lämnade republiken Cypern över EU-ordförandeskapet till Irland. Republikens värdskap lämnar dock inte några större avtryck. Möjligen kommer det att bli hågkommet som ett värdland som satte eurokrisen högst på agendan och slutligen själv fick finansiera ordförandeskapet med EU:s nödlån. Som Kurt Lauk i tyska CDU lär ha sagt: ”en ordförande som själv får behandling mot en smittsam sjukdom kan knappast bota Europa.”
Förväntningarna var kanske inte så höga från början. I ett tidigt skede deklarerade Turkiet att man inte tänkte kommunicera med ordförandelandet i protest mot republikens hantering av Cypernfrågan. Likaså hade republiken Cyperns president, Dimitris Christofias, redan i maj deklarerat att han skulle avgå i samband med valet i februari 2013, något han motiverade med att han misslyckats i sina förhandlingar med turkcyprioterna. Hans stöd hade emellertid redan dalat på grund av regeringens oförmåga att hantera landet ekonomiska problem.
Många hoppas nu att valsegraren, den liberale Nikos Anastasiades som uttryckt stöd för FN:s plan om återförening, kommer att återuppta de strandade FN-förhandlingarna.
Republiken Cypern beviljades medlemskap i EU 2005, ett medlemskap som egentligen var avsett för ett enat land. I praktiken gäller det enbart den grekcypriotiska befolkningen på södra sidan eftersom grekcyprioterna mot alla förväntningar röstade nej till FN-planen strax innan medlemskapet trädde i kraft. Sedan dess har de motarbetat EU:s intentioner om att bryta turkcyprioternas isolation.
Under ordförandeskapsåret har den norra och isolerade delen av Cypern fallit i glömska mot bakgrund av den ekonomiska krisen. EU:s ambitioner om att öppna handeln för turkcyprioterna har inte infriats.
Idag är turkcyprioterna istället hänvisade till Turkiet vars egna varor många gånger är billigare än varorna som produceras på norra Cypern. EU torde här ha haft ett utmärkt tillfälle att sätta press på republiken Cypern som nyligen beviljades ett miljardtungt ekonomiskt stödpaket från EU. Fokus har emellertid riktats mot republiken Cypern då samarbetet med grekiska banker medfört att cypriotiska statspapper i princip klassas som värdelösa. Dessutom finns det starka misstankar om en omfattande pengatvätt av ryska oligarkers förmögenheter. Bland annat rör misstankarna stulna ryska skattepengar som flyttats till cypriotiska bankkonton och som kan länkas till mordet på Sergej Magnitskij.
Kopplingarna till Magnitskijfallet har medfört att en del europeiska politiker ifrågasätter rimligheten i att dela ut 11 miljarder euro till ett land som har tydliga kopplingar till rysk maffia. Republiken Cypern har därför valt att göra en utredning om den påstådda pengatvätten för att möta EU:s kritik.
Republiken Cypern har varit sysselsatt med att försöka rentvå sig från anklagelser om samröre med rysk maffia för att kunna montera de ekonomiska stödhjulen från EU. Trots det har landet fört en handels- och näringspolitik som skapat ännu sämre förutsättningar för en fungerande turkcypriotisk handel.
Under sommaren 2012 ratificerade det grekcypriotiska parlamentet ett militärt och försvarspolitiskt samarbetsavtal med Israel. Ett par månader senare anslog regeringen 300 miljarder euro för att främja arbetstillfällen samt att stimulera bygg- och energisektorerna. Det är insatser som främst är tänkta att finansieras genom inkomster från det inte minst sagt uppseendeväckande samarbetet med Israel och Ryssland om olje- och gasfyndigheter i Medelhavet, samt med lån från europeiska investeringsbanken.
Hanteringen av de upptäckta naturresurserna har sedan länge upprört Turkiet och turkcyprioterna, då de menar att dessa tillhör hela ön. För ungefär ett år sedan inledde grekcyprioterna också ett samarbete med ett amerikanskt företag om att provborra efter gas. Det spekulerades då om att det var en provokation riktad mot Turkiet som är Natos andra stora bidragsgivare efter USA.
Under 2012 har också republiken försökt att få osten haloumi (hellim på turkiska) registrerad med en grekcypriotisk ursprungsmärkning, en så kallad PDO (Protected Designation of Origin). EU har signalerat att man hellre vill se en gemensam ansökan från både norra och södra delen av ön för att inte exkludera turkcypriotiska livsmedelsproducenter. Grekcyprioterna valde då att dra tillbaka sin unilaterala ansökan.
I slutet av året beslutade emellertid republiken att på nytt ansöka om att registrera haloumiosten som sin egen. EU har nu sex månader på sig att behandla ansökan. Ett beviljande skulle slå hårt mot den turkcypriotiska handeln där haloumin är en precis lika känd vara som på den södra, grekcypriotiska, sidan.
En annan besvikelse från turkcypriotiskt håll var att det turkcypriotiska förslaget om att gemensamt nominera det delade Nicosia som kulturhuvudstad 2017 avvisades av grekcyprioterna. Istället valde grekcyprioterna att ensamt nominera Nicosia till kulturhuvudstad i vilken de turkiska delarna uteslöts. På grund av detta valde EU:s internationella panel att avslå den grekcypriotiska ansökan. Valet föll istället på Paphos, ett annat cypriotiskt bidrag vilket innefattade inslag från både det grekcypriotiska och det turkcypriotiska samhället.
Valutgången på Cypern inger dock ett visst hopp om återupptagna förhandlingar mellan den norra och den södra sidan av ön. Anastasiades kommer samtidigt att ha händerna fulla med att styra upp landets ekonomi och möta de tuffa krav som EU ställt för att bevilja nödpaketet. Det kan innebära att eventuella FN förhandlingar får stå tillbaka för åtgärder riktade mot den cypriotiska ekonomiska krisen. Det vore synd. Ett närmare samarbete med norra sidan av ön skulle kunna medföra ett ekonomiskt tillskott genom ökad handel och ökad turism. Norra Cypern är kanske den mest sevärda delen av ön samtidigt som den är relativt oexploaterad.
Den internationella turismen har uteblivit på grund av att grekcyprioterna aktivt arbetar för att förhindra turism till den på norra sidan bland annat genom stämma hotellägare, reseföretag och även turister. Detta är också juridisk möjligt eftersom det finns ouppklarade markkonflikter både på södra såväl som på norra sidan av ön. Hade man istället valt att samarbeta för att öka turismen hade sannolikt båda samhällena stärkts ekonomiskt.
Om inte förhandlingarna mellan grekcyprioter och turkcyprioter snart återupptas, kan avgörandet för norra Cyperns framtid istället hänga på de återupptagna medlemsförhandlingarna mellan Turkiet och EU. Dessa var länge blockerade av republiken Cypern och Frankrike. Efter regeringsskiftet i Frankrike, har man sagt ja till nya förhandlingar.
Ett turkiskt EU-medlemskap skulle utgöra en tydlig motvikt mot republiken Cypern och Grekland som idag använder sitt medlemskap till att blockera EU:s ansatser att bryta isolationen för norra Cypern.
Det finns en del turkcyprioter som av historiska och politiska skäl hellre vill förena sig med Turkiet än republiken Cypern. En sådan politisk lösning kan komma att te sig mindre främmande för den turkcypriotiska majoriteten om Turkiet går med i EU. Framförallt skulle man sannolikt känna sig mer välkommen av turkar än av grekcyprioter om en förening med endera parten blir aktuell.
- Vidare läsning: ”Norra Cypern – under embargo och i isolation” (Frivärld, 2012).
