Många av mellanösterns konspirationsteorier utgår från elfte september-attackerna. Foto: Kevin Albania/Wikimedia Commons
MELLANÖSTERN Politiken i Mellanöstern och Nordafrika präglas i hög grad av mer eller mindre fantasifulla konspirationsteorier. Men det är ingen slump att det är i just denna del av världen som konspirationsteorierna frodas, förklarar Danjell Elgebrandt.
När Libyens diktator Muammar Khadaffi mot slutet av sin tid vid makten skyllde sina motgångar på en synnerligen eklektisk allians mellan ”sionister, korsfarare och al-Qaida” var det mer än en desperat galnings fria fantasier. Politik, och då särskilt geopolitik tolkas ofta genom ett konspiratoriskt raster i Mellanöstern.
Palestinsk TV sände 2005 ett inslag där tsunamin i Ostasien påstods vara kopplad till judiska intressen och Ashraf Kurdi, Yassir Arafats läkare, hävdade att Mossad smittat Arafat med HIV i syfte att utmåla honom som homosexuell, för att bara nämna ett par av de otaliga konspirationsteorier som spridits. Mellanösternexperten Matthew Gray, som skrivit en bok om konspirationsteorier i MENA-länderna (Middle East and North Africa) talar om en politisk kultur där alla ”från presidenter till taxichaufförer” begagnar sig av konspirationsteorier som huvudsakligt analysverktyg.
Nu är förvisso inte konspirationsteorier något som endast förekommer i Mellanöstern, och det finns tydliga tecken på att konspirationstänkande håller på att skapa sig ett allt större utrymme och inflytande även i Europa och i USA. Det finns dock ett antal bidragande faktorer till varför konspirationsteorier har särskilt lätt att frodas i MENA-länderna. Tre av de viktigaste förklaringarna vetenskaplig undermålighet, avsaknad av fria medier och en utbredd antisemitism.
Vetenskaplig undermålighet
Enligt PISA, som mäter utbildningskvalitet i ett stort antal länder, ligger MENA-länderna avsevärt lägre än OECD-länderna vad gäller studenters förmåga att ta till sig och förstå vetenskapliga resonemang. Ett utbildningssystem som inte uppmuntrar kritiskt tänkande samt politik som gör det svårt för kvinnliga studenter att få en god utbildning leder till att fantasifulla konspirationsteorier har lättare att få fäste.
Irans president Mahmoud Ahmadinejad hävdade 2011 att EU stjäl Irans regn genom att manipulera moln. När den egyptiska staden Sharm el-Sheik 2010 drabbades av ett antal dödliga hajattacker började ett rykte cirkulera att hajen på något sätt hade tränats av sionister. Guvernören för södra Sinai, Mohamed Abdul Fadil Shousha, kommenterade saken genom att säga att det ”inte kan uteslutas att Mossad har släppt ut hajen i syfte att skada egyptisk turism” men att ”det kommer att ta tid att bekräfta saken”. Ett sådant uttalande skulle knappast vara möjligt i ett sammanhang präglat av empiri.
Avsaknaden av fria medier
I stora delar av MENA-regionen är mediesituationen allt annat än tillfredsställande. I Freedom House pressfrihetsindex är merparten av länderna i regionen klassade som icke-fria. Den bilden bekräftas också av Reportrar utan gränser. Bristen på oberoende journalistik bidrar på två olika sätt till konspiratoriskt tänkande. För det första: om medborgarna vet att allt de läser är på förhand godkänt av regeringen minskar förtroendet för det skrivna ordet till förmån för personlig och anekdotisk information. För det andra: utan fria medier saknas även utrymme för kritisk granskning av uppkomna teorier.
När Jimmy Carter 1977 bjöd in Irans shah till Washington samlades ett stort uppbåd av demonstranter, både supporters och motståndare till shahens regim. Kravaller uppstod och polisen tvingades skjuta tårgasgranater för att skingra folkmassan. Bilder kablades ut över världen där shahen står bredvid Carter och gråter. Vad som hade kunnat förbli en pinsam diplomatisk fadäs fick dock allvarliga konsekvenser för Irans fortsatta utveckling. Utan rätt sammanhang gick bilderna att tolka på ett annat sätt. På hemmaplan drog den islamistiska oppositionen slutsatsen att något sådant omöjligen kunnat hända utan presidentens explicita godkännande. Shah-lojalisterna gjorde en liknande analys och drog slutsatsen att det allierade USA hade övergivit dem. Utan en fri och granskande journalistik kom dessa två tolkningar att dominera respektive läger i konflikten, vilket gjorde ett redan spänt läge än mer allvarligt.
Antisemitism
Judar är för konspirationsteorier vad katolska präster var för 80-talets skräckfilmer. Deras roll är inte alltid självskriven, men det går alltid att infoga dem på något sätt om man vill. Från uråldriga idéer om blodsmagi och förgiftade brunnar via överblivet europeiskt antisemitiskt tankegods om Sions Vises protokoll och planer på världsherravälde genom makt över media och banker fram till moderna påhitt om tränade hajar och gamar och biovapen specifikt framtagna för att döda araber – har myten om den ständigt konspirerande juden ingen brist på anhängare, var i världen man än råkar befinna sig.
Den amerikanske utrikesministern James Baker manade 1989 Israel att ”en gång för alla lägga åt sidan den orealistiska visionen om ett Storisrael”. Detta uttalande handlade om territorier erövrade under sexdagarskriget men begreppet ”greater Israel” har, i antisionistiska konspirationsteorier, en helt annan innebörd. Där avses istället allt land mellan floderna Nilen och Eufrat, som Gud lovar Abraham i första Mosebok. Detta påstås även vara vad de två blå ränderna på Israels flagga representerar (i själva verket är flaggan baserad på en tallit, en judisk bönesjal). För Syriens vicepresident (1984-2005) ’Abd al-Halim Khaddam var detta alla bevis som behövdes för att slå fast att ”sionisternas krav på etablerandet av ett Storisrael från Nilen till Eufrat inte längre är en hemlighet.”
Den som vill få en ögonblicksbild av hur moderna antisemitiska konspirationsteorier ser ut behöver inte göra mer än att googla ”Jews did 9/11”, vilket ger en dryg miljon träffar. 2008 genomförde forskningsprojektet World Public Opinion en opinionsundersökning där det frågades vem respondenterna trodde låg bakom elfte september-attentaten. I de flesta Europeiska länder tror 0-1 procent av de svarande att Israel låg bakom terrordåden (även om endast 50 – 60 procent svarade al-Qaida) medan siffran för Jordanien och Egypten var 31 respektive 43 procent (endast 16 procent av egypterna svarade al-Qaida).
Konsekvenserna av konspirationsteorier
Evolutionsbiologen Richard Dawkins lanserade begreppet ”meme” i sin bok The Selfish Gene från 1976. Ett meme definieras som ”en idé, beteende eller stil som sprids från individ till individ inom en kultur”. Även om begreppet självt har muterats till att huvudsakligen betyda ”lustigheter som sprids via Internet” är det ett användbart verktyg för att förstå konspirationsteorier ur ett evolutionärt perspektiv.
Precis som en organism byggs upp via kod i en samling gener kan en konspirationsteori sägas bestå av en samling memes, som var och ett själva står under evolutionärt tryck. I takt med att det västerländska engagemanget i MENA-länderna ökat sedan staten Israels grundande 1948 har också korsbefruktningen mellan konspirationsteorier från västvärlden och MENA-länderna ökat. Till detta kommer även förbättrade möjligheter till kommunikation, då särskilt på grund av Internet, som fungerar som vektor för dessa memes och teorier.
Förutsättningarna för konspiratoriskt tänkande är alltså större än tidigare, paradoxalt nog på grund av den mycket stora tillgången på information. Även om en fri press som sagt är ett viktigt medel för att förhindra spridningen av konspiratoriskt tänkande utgör den gråzon mellan god journalistik med krav på källor och löst tyckande en riskfaktor. Med ett mycket snabbt informationsflöde där skvaller, lögner och fria fantasier vid första anblick kan se ut som seriös journalistik ställs krav på mottagaren som ännu inte hunnit rota sig, vare sig i vår kultur eller i vårt utbildningsväsende.
På Youtube har konspirationsfilmer som Zeitgeist och Loose Change åtskilliga miljoner visningar. Mer harmlösa konspirationer om fejkade månlandningar och hur Elvis Presley fortfarande lever i välmåga på okänd ort trycks ut av långt mer sinistra idéer om regeringar som aktivt planerar att förslava eller mörda oss under en ny världsordning som ständigt sägs vara i begrepp att införas. I Sverige är vi heller inte längre endast utsatta för inhemska konspirationer om Palmemordet och Estoniakatastrofen. Sidor som vaken.se, som samlar svenska konspirationsteoretiker, har varit framgångsrika med att sprida sina teorier. I juni 2012 publicerade SvD en artikel: ”Vaccinfunderingar fångas upp av myndigheterna” där en företrädare för vaken.se intervjuades.
Inte heller är konspirationsteorierna längre hänvisade till nätforum och obskyra tidskrifter. 2009 skrev den vänsterpartistiska riksdagsledamoten Egon Frid på sin blogg att ”Min nyfikenhet har ännu en gång lett mig på nya vägar och till råga på allt så har jag fått nya teorier om vad som verkligen hände 9/11” och gav sitt stöd åt uppropet ”Political leaders for 9/11 truth” (Frid tog sedermera avstånd från sitt uttalande).
I september 2012 lanserade Pernilla Hagberg, gruppledare för Miljöpartiet i Vingåker, teorin att CIA manipulerar det sörmländska vädret genom att spruta ut så kallade Chemtrails från flygplan. Detta är en konspirationsteori som såg dagens ljus så tidigt som på 60-talet där bland annat det dåliga vädret under Woodstockfestivalen skylldes på ”fascist pigs seeding the clouds”. Teorin har de senaste åren fått en renässans tack vare att vem som helst nu kan fotografera påstått misstänkta kondensstrimmor från flygplan och dela med sig av dessa online.
Den dåliga ekonomiska situationen i världen göder förstås också ett tänkande rotat i konspirationer. Enligt konspirationsteoriernas logik händer inget någonsin av en slump och i ett läge där bankväsendet målats ut som direkt eller indirekt ansvarigt för den uppkomna situationen underlättar detta spridningen av redan existerande teorier kring hur stora bankfamiljer i hemlighet styr världen. Den arabiska våren och det spända läget mellan Israel och Iran bidrar också i stor utsträckning till att skapa unikt gynnsamma förhållanden för dem som vill sprida en världsbild där konspirationer spelar stor roll. Till råga på allt råkar 2012 vara ett centralt årtal för många apokalyptiska profetior.
Det finns en tydlig risk för en negativ utveckling där en konspiratorisk syn på världen leder till ökad polarisering mellan grupper, vilket i sin tur riskerar att göra folk än mer misstänksamma och mottagliga för konspirationsteorier. Det öppna samhällets försvarare kommer framöver att behöva bemöta motståndare som både verkar på många fronter samtidigt och vars kritik huvudsakligen går ut på att det vi kallar för ett öppet samhälle i själva verket är en noga regisserad föreställning i syfte att vilseleda oss.
Det är rimligare att tro att Khadaffi slogs ihjäl av sina landsmän, än att han mötte sitt öde genom ett komplicerat och professionellt lönnmord signerat Mossad eller CIA. Ändå lever han efter sin död vidare i en rad konspirationsteorier om olja och gulddinarer, minst lika kreativa som de han gav upphov till när han var i livet. Det som ser ut som poetisk rättvisa för den ene kan lätt framstå som en noga uttänkt plan för den andre.
