DEBATT Utvecklingsstödet har varit med länge men effektiviteten kan ifrågasättas. Frihandel och tillväxt är det som lyfter människor ur fattigdom. Utvecklingsbiståndet bör vara kvar men måste reformeras. Bland annat bör budgetstödet avskaffas, skriver Marielle Edström, utrikespolitisk talesperson (KDU).
Tänk dig den där konstiga släktklenoden som någon äldre släkting har. Du vet den som kanske olyckligtvis kommer gå i arv till dig. Ibland är det en vas, ibland en porslinskatt eller något liknande. Alla tycker att den är smaklös och ständigt i vägen. Flera gånger har den nästan hamnat i golvet när någon ”råkat” gå för nära . Trots detta kommer ingen någonsin att våga föreslå att den ska kasseras. Den har lyckats överleva generationer och påminner nu om en svunnen tid.
Det offentliga utvecklingsbiståndet kan delvis liknas vid en sådan släktklenod. Stora delar av utvecklingsbiståndet är en historisk kvarleva som flera gånger visat sig stjälpa mer än det hjälper. Alltför sällan påpekas detta. Utvecklingsbiståndet kommer ur tanken om att den rika delen av världen skall hjälpa fattigare delar att komma ikapp. Detta formulerades bland annat i ett tal av den amerikanske presidenten Truman 1949. Med hjälp av Marshallplanen återuppbyggde man Västeuropa efter andra världskriget. På samma sätt hoppades man kunna göra med resten av världen.
Tyvärr var det inte så lätt. Det offentliga biståndet har idag kommit att handla mer om prestige än omtanke. Vilket land kan egentligen avvara störst andel av sitt BNI? FN uppmuntrar även till detta genom att lista vilka de största bidragsgivarna är i sin årliga Millenniemålsrapport. Man ska inte heller sticka under stol med att många bidragsgivarländer använder offentligt bistånd för att säkra sina egna ekonomiska och politiska intressen hos mottagarländerna. Att på detta sätt knyta politiska och ekonomiska intressen till biståndet motverkar tyvärr ofta mottagarländernas möjlighet att utveckla egna välfungerande marknader.
Ett fungerande och resultatinriktat bistånd måste kombineras med andra verktyg som hjälper länder att utvecklas. Fungerande samhällen byggs genom fungerande demokratiska institutioner, ekonomisk tillväxt genom handel och starka civilsamhällen. Det är tydligt att utvecklingsländer som under 1990-talet tog emot störst andel av det privata kapitalflödet även har upplevt den bästa utveckling sedan dess. Offentligt bistånd är därför inget mål i sig utan ett hjälpmedel bland många.
Därmed är det inte sagt att utvecklingsbiståndet ska avskaffas, men målen måste bli mätbara så långt det går och resultatet tydligt följas upp. En större andel ska också kanaliseras via exempelvis mikrokrediter till privatpersoner. Biståndet ska spela en viktig roll i att stötta civilsamhället och främja demokrati snarare än att ospecificerat pumpas in i olika ineffektiva projekt och utvecklingsländers regeringar (budgetstöd). Budgetstödet ska därför helt ska avvecklas. Vi vill även se att demokratifrämjande bistånd bidrar till ökad produktivitet som på sikt ska göra utvecklingsländer självförsörjande. Vi tror på frihandel och ekonomisk tillväxt som det huvudsakliga sättet att lyfta människor ur fattigdom, med effektiva biståndsinsatser som komplement. Så skapar vi en värld där alla människor ges möjlighet att leva under värdiga förutsättningar.
