Om man har skrivit ledarartiklar för en lokaltidning, som jag har gjort, får man lära sig att utrikesfrågor helst ska undvikas. Folk vill läsa om det som berör dem på orten. USA:s budgetkris, förhandlingarna om Irans kärnvapenprogram, statskuppen i Egypten – det är inte frågor som berör.
Men hur sant är det påståendet? Idag sammanfattar Per Gudmundsson i Svenska Dagbladet läget i den svenska flyktingpolitiken. Sverige tar emot över 50 000 flyktingar per år. Flyktingförläggningarna är fulla. Migrationsverket vill tvinga kommunerna att ta emot ensamkommande flyktningbarn. Kommunerna protesterar.
Det är kriget i Syrien som är orsaken till den stora flyktningströmmen till Sverige. Sverige har ett gott rykte som ett land dit människor kan fly. Det var likadant under Irakkriget.
Alla som nu oroar sig över fulla flyktningförläggningar, ökade kostnader för försörjningsstöd i kommunerna, bostadsbrist, arbetslöshet för invandrare, tillväxt av främlingsfientliga partier bör därför rimligen intressera sig för vad som händer i Syrien.
Kriget har pågått i tre år. Över 100 000 har dött. Miljoner är på flykt. FN är förlamat och USA har helt tappat initiativet. Ingen ljusning syns därför i kriget och därmed kan vi inte heller se någon ljusning i flyktningproblematiken.
Ett slut på kriget skulle vara en lättnad också för de svenska kommunalpolitikerna. Ibland är världspolitik detsamma som lokalpolitik.
