”Det behöver inte falla någon skugga över den välutbildade kadern av svenska diplomater. Men bidragshantering i miljardklassen är de knappast rustade för”. Det säger FN:s förra undergeneralsekreterare och tidigare chef för riksrevisionsverket, Inga-Britt Ahlenius, i Svenska Dagbladets artikelserie om det svenska biståndet.
SvD:s granskare har tagit del av en interrapport på UD som utrett departementets bidragshantering. Resultatet är minst sagt beklämmande: samtliga av de avdelningar på UD som ägnar sig åt biståndshandläggning får underkänt. Felaktigheterna innefattar allt ifrån förvunna dokument och utebliven förhandgranskning till enkla räknefel och tveksamheter kring huruvida budgetlagen efterföljts vid handläggningen.
Resultatet av UD:s interna granskning för tankarna till korrupta statsprocesser öster om järnridån. Men det är inte 1983-års Kirgizistan som rapporten beskriver, utan vardagsarbetet på Sveriges mest prestigefyllda departement år 2013.
Trots att felaktigheterna i handläggningsprocessen är många och grova bör UD:s personal inte inkompetensförklaras. Liksom Ahlenius konstaterar rör det sig om en ytterst utbildad och begåvad yrkeskår. Ansvarsbördan ligger hos UD:s ledning i allmänhet och hos det svenska förhållningssättet till bistånd i synnerhet. Avsaknad av ansvarutkrävande mekanismer tycks snarare vara norm än undantag inom biståndsbranschen.
Det är inga småpengar som UD:s handläggare delar ut, sammantaget hanterar departementet tolv miljarder svenska biståndskronor. Men UD handlägger enbart en liten del av biståndet. Varje år delas tiotals miljarder kronor ut av en mängd enskilda biståndsorganisationer. Givet bristerna hos UD är det lätt att undra hur det står till med bidragshanteringen hos resten av biståndsbranschen.
SvD:s granskning är en angelägen satsning, inte bara då den undersöker statliga tjänstemäns arbete, utan för att den fäster uppmärksamhet vid en bransch som allt för länge haft ett free card för slapphänt hantering av statliga pengar. Väljarkåren har rätt att få insyn i att skattepengar som är tänkta att gå till välgörande ändamål hamnar där de ska. Det är en angelägen fråga inför valet 2014.
