Man kan ha demokrati utan socialism, men inte socialism utan demokrati. Det var vad de svenska Socialdemokraterna lärde sig i början av 1900-talet när de blev vittne till inbördeskriget i Finland och bolsjevikernas statskupp i Ryssland. Demokratin är kort och gott viktigare.
Att detta är en sanning kan vi åter konstatera när vi tar del av nyheterna från Venezuela. Den ekonomiska politiken har havererat. Bristen på dagligvaror är stor och människor protesterar. Regimen kan inte acceptera sitt misslyckande utan slår istället ned protesterna. Reuters har idag en film som visar hur regeringens styrkor gör en räd på oppositionens högkvarter. Detta är kanske socialism, men det är inte demokrati.
Orsaken till varubristen är inte svår att förklara. Regeringen har i socialistisk anda velat förse befolkningen med billiga basvaror och skapat statliga lågprisbutiker. Men därmed har den naturliga prismekanismen satts ur spel och istället skapat varubrist. Alla som har gått en grundläggande kurs i nationalekonomi vet att om politikerna tvingar fram ett lågt pris på en vara skapas ett ”efterfrågesöverskott”. Folk vill köpa mer än vad som kan produceras på grund av det låga priset.
En av basvarorna heter toapapper och det är socialismens förbannelse att det är just denna vara som alltid tar slut först. Vad har socialister emot toapapper? har jag tidigare frågat.
Kanske inte alla tycker det är nödvändigt att kunna köpa toapapper, kanske tycker de att de socialistiska idealen har högre värden än så. Men nog borde man väl i en demokrati ändå få protestera om man inte kan få köpa toapapper i sitt vanliga snabbköp?
