
Autonoma stridsrobotar är ett vanligt tema inom populärkulturen. Foto Cristoph Boecken
Vi har nog alla fascinerats och kanske oroats av robotarna i exempelvis Terminator-filmerna eller I, Robot. Det är bara science fiction lugnar vi oss med när de självmedvetna filmrobotarna bestämmer sig för att förinta mänskligheten. Eller? Linda Johansson skriver om utvecklingen av robotteknologi, om det kan anses vara etiskt försvarbart med autonoma robotar i krig och om behovet av en uppdatering av krigets lagar.
Användandet av militära autonoma robotar – framför allt så kallade drönare, eller UAV:er (unmanned aerial vehicles) – ökar. Ett stort problem är de många civila offren de skördar. Uppgifterna om antalet dödade civila skiljer sig åt. Enligt en FN-undersökning har 33 drönarattacker runt om i världen resulterat i civila offer. I Pakistan har 2200 – 3300 personer dödats av drönare sedan 2004 varav 400 varit civila. Enligt de senaste siffrorna från det Pakistanska försvarsdepartementet har 67 civila dödats i drönarattacker i landet sedan 2008.
I dessa fall handlar det om fjärrstyrda maskiner vars autonomi mestadels består av navigering, någonting som påpekas i argumentationen för drönare. Det finns, och kommer alltid att finnas, en människa i beslutsloopen. Samtidigt läggs stora summor pengar på att utveckla ökad autonomi hos drönarna. På sikt är målet robotar som är ”fullt autonoma”.
Självständiga robotar
När termen autonomi kopplas till robotar i krig talas detofta om autonomi i förhållande till människan och hennes delaktighet i beslutsfattandet. Full autonomi hos militära robotar betyder att roboten själv väljer ut ett mål och tar beslut om att döda. The Humans Right Watch hävdar att utvecklingen går mot att robotar i framtiden helt kommer att ersätta människor i krig. De hänvisar till militära experter som förutspår att robotar som kan välja och beskjuta mål utan mänsklig inblandning kan vara verklighet inom tjugo till trettio år.
Det finns fördelar med att använda robotar i krig. Robotar minskar riskerna och underlättar för militären. Att skicka ut en armé som endast består av robotar minimerar de egna mänskliga förlusterna. Vissa hävdar dessutom att robotar skulle vara bättre på att följa krigets lagar eftersom de saknar egenintresse, inte har några fördomar, och aldrig blir utmattade eller får psykiska problem.
Eftersom den tekniska utvecklingen är svår att stoppa, är det dock viktigt att vara medveten om de nackdelar robotar kan medföra för mänskliga rättigheter, exempelvis på grund av minskad transparens och ökad risk att mer lättvindigt genomföra vissa typer av handlingar om egna soldaters liv ej riskeras.
Nackdelarna med autonoma robotar i krig illustreras väl i krigets lagar. Här gäller främst Haag- och Genèvekonventionerna – vilka tillsammans utgör krigsföringens etiska rättesnöre. Krigets lagar är inspirerade av den så kallade Just War-teorin och pekar tydligt ut villkoren som måste uppfyllas för att krig ska få startas – jus ad bellum – och vilka regler som gäller när ett krig väl pågår – jus in bello. I fallet robotar i krig kan man fastslå att det vore tillräckligt att titta på jus in bello-kriterierna för att slå fast ifall det är oetisk att använda robotar i krig.
Krig på låtsas?
Autonoma robotar riskerar också att sätta jus ad bellum-kriterierna ur spel. Farhågan här är att tröskeln för att starta krig sänks i och med robotiserad krigsföring. Om man kan sätta in robotar istället för människor kan kriget plötsligt framstå som en tämligen riskfri affär – åtminstone beträffande egna soldaters liv – och i extrema fall till och med som ett dataspel. Med avståndet ökar risken att man glömmer krigets fasor och brutalitet. Skulle USA ha gått in i Irak, Kosovo (en attack som enligt uppgifter genomfördes utan ett enda förlorat liv på Nato-sidan) eller Persiska viken, om motståndaren haft tillgång till UAV:er att använda mot amerikanskt territorium? Det är en hypotetisk fråga men den visar att robotar kan påverka tolkningen av krigets lagar, speciellt när man attackerar ett land som inte har egna robotar och därför inte kan ge igen på samma sätt.
Robotar, särskilt UAV:er, kan också förenkla genomförandet av ”hemliga krig” med låg transparens och få inblandade. Exempel på detta är underrättelseorganisationer som använder robotar vid sidan av militären och dödar bakom kulisserna.
En annan fråga rör attacker på UAV-operatörer. Soldater får ju döda andra soldater i krig – skulle det då vara tillåtet att attackera UAV-operatörer vid spakar på andra sidan jorden?
Ny teknik, gamla regler
Det framgår inte tydligt i krigets lagar vad rätten att döda grundas på. Enligt just war-teorin är alla kombattanter moraliskt jämlika och tanken är att det finns ett ömsesidigt utsättande – och utsatthet – för risk och fara. Även om det råder delade meningar i denna fråga så är det en högst relevant princip. Det är rimligt att anta att rättfärdigandet för att döda i krig handlar om rättigheter och självförsvar.
I krig förlorar de stridande parterna rätten att inte bli attackerade men erhåller rätten till självförsvar. Om robotar i hög grad ersätter, snarare än assisterar, människor torde detta påverka den moraliska egaliteten. Robotarna riskerar ju inte sina liv. Betyder det att de har förlorat rätten att döda mänskliga soldater?
Frågan saknar ett entydligt svar. Kanske är det så att rättfärdigandet att döda elimineras eller åtminstone urholkas om ena parten till stor del använder robotar. I sådana fall kunde man tänka sig att krigets lagar bör revideras.
Diskussionen om rättfärdigandet att döda bör inte enbart handla om att soldater måste utsättas för onödiga risker. Om man ska utgå från traditionell Just War-teori måste det emellertid finnas någon form av balans mellan vad soldater riskerar för egen del och vilka risker de utsätter motståndaren för. Med hela arméer av autonoma robotar finns en risk att denna balans omkullkastas. Någon sorts ömsesidighet i risktagandet tycks intuitivt skälig.
Därför kan det vara nödvändigt att se över krigets lagar. Rimligtvis bör – i och med att krigsföringens teknologi utvecklas- också spelreglerna anpassas till framtiden.