Igår anordnade bokförlaget Fischer & Co en presentation av den nyligen utgivna boken ”Ryska elitförband” – ett 200 sidor långt historiskt verk om de mytomspunna elitstyrkorna i det stora landet i öst. Förlagschefen Kristoffer Lind började presentationen med att konstatera att boken må vara en smal och nördig bok men att den också berättar en större historia; de ryska specialförbandens historia följer nämligen den sovjetiska och den har i sin tur många paralleller med den moderna ryska utvecklingen.
Boken är skriven av Joakim von Braun, IT-säkerhetsexpert med ett förflutet inom underrättelsetjänsten, och Lars Gyllenhaal, författare med modern militärhistoria som speciallitet. Båda författarna har intresserat sig för Sovjet sedan de tidiga tonåren; von Braun med viss frustration eftersom ingen annan tycktes intresserad innan 1981 och Gyllenhaal med grund i just hösten 1981 när U-137 gick på grund utanför Karlskrona.
Boken spänner från 1917 till nutid och under presentationen drog de båda författarna paralleller till dagens utveckling. De visade bland annat upp ett inslag från SVT:s ”Reportrarna” från 1996 där tre ryska kommendörer – motsvarande överstegrad – talar om ubåtsoperationer i svenska vatten under 1970-och 1980-talet och om hur dessa möjliggjordes för att de svenska akustiska bevakningssystemen inte var bemannade kvällar, nätter och helger. Det är svårt att inte göra kopplingen till långfredagens bristande incidentberedskap.
Gyllenhaal och von Braun berättade också ett flertal detaljer om det sovjetiska intresset för Sverige under kalla kriget, bland annat om de detaljerade kartor över Sverige som återfinns i ryska arkiv. Christer Johansson, tidigare kartansvarig officer, citeras i boken när han konstaterar att de sovjetiska kartorna över bland annat Boden har bättre höjd- och djupkurvor än de svenska. Uppgifter från en f.d. kampfschwimmer, DDR:s marina specialförband, gör gällande att hemliga dykslussar i Östtyska handelsfartyg användes för att utforska sydsvenska hamnar.
Gyllenhaal beskrev att boken, hur märkligt det än kan låta, kommer ur en obruten kärlek till Ryssland. Enligt honom är den ett försök att bredda bilden. Angående de militära satsningarna som just nu genomförs i Ryssland så menar Gyllenhaal att de bör de ses mot en inrikespolitisk bakgrund; upprustningen handlar framförallt om nationalism, populism och nostalgi. Faktum kvarstår dock att den ryska upprustningen ger landet ett kraftfullt förhandlingsmedel gentemot sina grannar.
Slutligen menade von Braun att typiskt för den svenska regeringen är att rita kartorna först för att i efterhand beställa underrättelserapporter som passar den egna världsbilden; oavsett vad som sker i Ryssland hävdar Sverige att intet är nytt på västfronten. Ändå är de ryska övningarna idag fler och större än de var under den sovjetiska eran. Författarna understryker också att ingen heller vet vem som kommer efterträda Putin – som ändå kan räknas till en relativt rationell ledare – när hans tid vid makten är över. Näste ryske ledare kan mycket väl tycka att det är dags att göra betydligt mer än att bara flexa musklerna.
