Foto: Bengt Nilsson
BENGT NILSSON I går, måndag 10/9, släpptes de två fängslade svenskarna Martin Schibbye och Johan Persson ur etiopiskt fängelse. Frigivningen lär ha initierats av Meles Zenawi, Etiopiens premiärminister som gick bort 20 augusti. Frilansjournalisten Bengt Nilsson berättar här om när han mötte Meles Zenawi i Addis Abeba 2003.
Det var en sval och molnfri natt alldeles i början av september 2003. Jag satt i en taxi och tittade ut över gatulivet i Addis Abeba, Etiopien. Varje gång vi stannade vid ett rödljus trängdes små snoriga barn runt bilen och sjöng sina tiggarvisor. Som vit man blir man snabbt förhärdad i fattigstaden Addis. Jag undvek att möta deras blickar.
Jag blev avsläppt vid regeringskansliet och noterade till min förvåning att säkerhetsproceduren var väldigt snabbt avklarad. Upp några våningar till en fashionabel salong. Och efter bara några få minuter öppnades en dörr.
In steg premiärminister Meles Zenawi. Han påminde till det yttre om en gammaldags svensk folkskollärare. Eller varför inte Vladimir Ilich Lenin? ”Du får exakt en timme”, väste hans adjutant i mitt öra.
Jag arbetade med en dokumentärfilm för Sveriges Television. Den skulle handla om de grundläggande orsakerna till de ständigt återkommande svältkatastroferna i Etiopien. Ett av världens fattigaste länder som då, 2003, just hade gått igenom ett krig med grannen Eritrea. Ett krig som totalt sett hade kostat Etiopien motsvarande 25 miljarder kronor.
Foto: World Economic Forum
– Summan är inte helt korrekt, sade Meles lågmält utan att ange någon alternativ summa.
– Men, tillade han, varenda cent som ett land som Etiopien spenderar på krig är slöseri.
Han hade inte alltid tyckt så. Under 1980-talet var han en hängiven krigare, ledare för gerillan Tigrays People´s Liberation Front, TPLF. Det var ursprungligen en separatiströrelse vars begränsade mål var att befria provinsen Tigray i norr från den kommunistiska militärjuntan – dergen – som styrde landet.
Men aptiten växer medan man äter, som man brukar säga. TPLF:s framgångar på slagfältet höjde ambitionsnivån. I maj 1991 marscherade segerrusiga gerillasoldater in i Addis Abeba. Juntaledaren Mengistu flydde med USA:s hjälp till Zimbabwe där Robert Mugabe gav honom asyl.
Före Sovjetunionens fall var det nästan obligatoriskt för en befrielserörelse i Afrika att kalla sig socialistisk. Men eftersom TPLF:s fiende dergen stöddes av Sovjet fick Albanien bli ideologisk förebild.
Än idag heter den styrande koalitionen Ethiopian People´s Revolutionary Democratic Front, ett namn som osar av gammal socialistretorik. Men den retoriken är ett utanpåverk. Det som präglade Meles politik var snarare ett slags centralstyrd kapitalism, vars kärna utgjordes av det orubbliga statliga jordägarmonopolet.
Jag reste med TPLF-gerillan under befrielsekriget, det var 1989. Jag blev mycket väl omhändertagen. Meles och hans kolleger visste hur viktigt det var att utländska journalister kunde få komma till krigsområdet för att rapportera om dergens förbrytelser. Jag greps inte av regeringssoldater, kastades inte i fängelse.
Till skillnad från Johan Persson och Martin Schibbye, alltså. När Meles kallade dem för spioner och anklagade dem för stöttande av terrorism visste han själv att det inte hade ett dugg med sanningen att göra.
Men sanningen har aldrig haft något egenvärde i etiopisk politik.
Bengt Nilsson kommenterar frikännandet på Newsmill (10/9)
Se inledningen till Bengt Nilssons dokumentärfilm ”Jorden, maten, makten folket” från Etiopien
Besök Bengt Nilsson Youtube-kanal
