DEBATT KDU skickar en delegation till USA för att delta i sista veckan av den amerikanska presidentvalrörelsen. Vi åker för att kampanja för Mitt Romney. I detta ärende är vi ganska ensamma, skriver Sara Skyttedal (KDU).
Anledningen till att vi åker till USA är för att lära oss av den amerikanska valrörelsen. Den är fascinerande på så sätt de lyckas engagera vanliga människor i det politiska livet och i valkampanjen. Det är lärorikt att se nya kampanjmetoder och givetvis att på nära håll lyssna till det amerikanska politiska samtalet. Det som kommer att dominera detta samtal är den i särklass största valfrågan, som handlar om ekonomin och om jobben. Det är också naturligt i ett land där man inte har en budget i balans, en växande statsskuld och där det finns 23 miljoner arbetslösa.
För egen del har jag intervjuats flera gånger om KDU:s beslut att resa till USA. Jag har dessutom ställt upp i debatter i ämnet och berättat för människor i vardagliga samtal att jag tror att Mitt Romney är den kandidat som är bäst för USA, och bäst för USA:s roll i världen, vilket är något som påverkar oss även i Sverige. Vi uppskattar det faktum att Romney, och republikanerna är de som förespråkar ekonomisk hushållning, mindre byråkrati och maktcentrering samt ett USA som tar ansvar även för sin omvärld.
Vid de flesta tillfällen, då jag nämnt detta, har jag nästan omedelbart fått frågor om abort och homosexualitet. Nu är jag visserligen van, eftersom det också finns fördomar om oss kristdemokrater inom dessa områden som man i tid och otid behöver förklara, men i fallet med USA-valet har reaktionerna varit än mer absurda. Många svenskar verkar tro att den avgörande frågan är hur abortlagstiftningen ska se ut. Detta trots att det är ett område som presidenten inte ens har ett direkt inflytande över, bland annat eftersom reglerna nästan uteslutande sätts på delstatsnivå.
Det Republikanska partiet är det som står mig närmast och som tilltalar mig mest ur en ideologisk synvinkel. Republikanska ungdomsförbundet är också KDU:s systerorganisation genom vårt medlemskap i International Young Democrat Union (IYDU). Men även om Republikanerna är de som jag uppskattar mest av de två politiska alternativen så är det, av flera skäl, inte ett parti som fungerar på samma sätt som våra partier gör i Sverige.
USA är en federation av stater. Delstaterna har ett självbestämmande i många frågor och beslutar sannolikt över mer av sin lagstiftning själva än vad Sverige gör i förhållande till EU. Personer som har rest runt i USA kan vittna om att det är ett enormt mångfacetterat land. Det finns förbluffande storstäder med skyskrapor, det finns ödemark och det finns småstäder fyllda med countryälskande människor i cowboyhattar. Och mycket mer därtill, utöver de givna stereotyperna. Republikanska partiet kan, med anledning av detta, på delstatsnivå ha radikalt olika ståndpunkter i förhållande till varandra.
I Sverige är vi också så vana vid effekterna av vårt proportionella valsystem som gett åtta partier i riksdagen där alla har väl definierade partiprogram som alla medlemmar förväntas skriva under på. I USA, där det i princip bara finns två partier, blir dessa tvungna att vara breda. Något jag inte heller tycker är fel, det verkar uppfriskande med högt i tak. Inom både Republikanerna och Demokraterna finns det personer med åsikter som skiljer sig kraftigt från varandra. Båda partierna har också medlemmar av extrem karaktär, åtminstone med svenska mått mätt.
Inom Republikanska partiet ryms människor med mycket olika syn på flera politikområden. Som vilken roll USA ska ha i världen – en isolationistisk eller interventionistisk. Om hur mycket politiker ska lägga sig i folks privatliv – de som tycker att politiker inte har något med det att göra alls och de som tycker att staten ska upprätthålla flera viktiga värden, även inom det sociala området. Hos republikaner finns också skilda åsikter kring hur sjukförsäkringssystemet borde utformas. Det finns, kort sagt, stora skillnader inom partiet, framför allt sakfrågemässigt, men också när det gäller medlemmarnas socioekonomiska bakgrund.
Anledningen till att jag vill stödja Republikanerna, trots att det kan vara svårt säga exakt vad partiet tycker i alla frågor, även i frågor som är kontroversiella, är helt enkelt de tydliga politiska huvuddragen.
Republikaner kämpar för en sund ekonomisk politik, där man förstår att statens omfattning måste minska. De anser att skatterna behöver vara låga, både för människors frihet ska öka, men också för att låg skatt på arbete ger fler jobb. När man lyssnar till republikaner är det tydligt att de anser att familjen är viktig och att dess roll måste stärkas. Dessutom finns en insikt om att makt hör hemma så nära medborgarna som möjligt och att det behövs mindre makt till den politiska eliten i Washington DC.
Det är budskap som tilltalar mig och som det finns en tydlig överenskommelse om inom Republikanerna. Det är också politiska strider som liknar de vi i KDU utkämpar för egen del här hemma i Sverige, och där vi kan inspireras av deras budskap. Därför hoppas jag att det är Mitt Romney som får flytta in i Vita huset efter den 6 november och jag ser fram emot att kampanja för en seger i vågmästarstaten Virginia.
