Igår uppmärksammade DN helgens val i Kambodja med ett längre reportage av Asienkorren Torbjörn Petersson: ”Sockerbolaget jämnade deras by med marken”. Petersson berättar om hur fattiga människor fördrivs från sin mark och luras på sin egendom för att storföretag skall kunna skövla skog och odla socker. Det är ett förkastligt förfarande och ett oskick som ska uppmärksammas och fördömas.
Men företag har ingen makt att ta ifrån bönder sin mark. Varken i Kambodja eller någon annanstans. Det har däremot regeringar. Inte sällan består dessa regeringar av korrupta rövarband som nått makten på mer eller mindre dubiösa grunder. Nästan alltid handlar de mot bakgrund av socialistiskt formulerade lagparagrafer om ”det allmännas bästa”, ett begrepp som töjs in absurdum och till sist omfattar allt som gynnar makthavarnas plånböcker (a.k.a. ”landets ekonomi”).
Denna verklighet skymtar även fram i Torbjörn Peterssons reportage. Det berättas till exempel om en by som jämnades med marken av ett sockerbolag, men i nästa andetag framkommer det att byborna bedriver en rättsprocess mot regeringen, inte mot sockerbolaget. Varför? Sannolikt för att det, i vanlig ordning, är regeringen som underkänt böndernas rätt till sin mark och givit den till sockerbolaget.
Petersson bidrar också med en annan nyckel till förståelse. De flesta kambodjaner har nämligen inte papper på att de äger den jord de brukar, konstaterar han, sedan privat ägande avskaffades under Röda Khmerernas styre.
Ett tydligt formulerat och dokumenterat markägande löser inte alla problem, särskilt inte i ett fattigt land med svaga informella institutioner, men det underlättar väldigt mycket. Den som har ett ägarbevis på sin jord, kan också hävda jordens värde på en marknad. Men vilken rätt har lantbrukaren i ett land där detta dokument aktivt ogiltigförklarats för det allmännas bästa?
Det första, en stark äganderätt, är en grundläggande liberal princip. Det senare, det allmännas bästa, är en grundläggande socialistisk princip. Ändå brukar mer socialism vara universallösningen för många som kritiserar expropriering i fattiga länder.
Så hur gick det i valet? Det regerande socialdemokratiska partiet CPP, tidigare kommunistiskt marxist-leninistiskt, hävdar att de har vunnit. Oppositionen hävdar att det förekom så mycket valfusk att resultatet inte kan accepteras. Det internationella samfundet väntas instämma med oppositionen.
På tal om oppositionen. Alternativet till den sittande vänsterregeringen består av en ideologiskt uppfriskande allians mellan den liberale Sam Rainsy, som bland annat vill stärka äganderätten och locka internationella investeringar till textilindustrin, och Mänskliga Rättighetspartiet som arbetar för mänskliga rättigheter, transparens och demokrati. Det är, allt som allt, en framgångsrik uppsättning värderingar om man vill skapa ett gott samhälle. Synd att inte DN nämnde dem i sitt reportage.
