USA Ögonblicket då det amerikanska valet fick sin segrare fanns att observera säkert åtta-tio timmar i n n a n vallokalerna stängde. Formellt utropade CNN Barack Obama till Amerikas president för ytterligare fyra år klockan 23.18 lokal tid (05.18 svensk). Obamas hemstad Chicago exploderade i jubel.
Informellt hade jag bevittnat segern redan vid lunchtid.
Plats: Clarendon på andra sidan Potomacfloden – i Virginia, 20 minuter bortom maktens tempel i huvudstaden. I vallokalen i K W Barrett Elementary Schools gymnastiksal mitt i stadsdelens enkla men välvårdade kvarter.
Stämning: Allvar, disciplin. Stoiskt ställde sig kvarterets väljare i kö och visste att det skulle ta en och en halv timme innan de nådde bordet, där de prickades av och äntligen kunde avlägga sin röst.
Observation 1: Högt valdeltagande. Det gynnade den välorganiserade Obamaapparaten.
Observation 2: Fler kvinnor än män i kön. Kvinnorna är för det första 10 miljoner fler än de röstberättigade männen. Kvinnorna är flitigare väljare. Kvinnorna hyste generellt agg mot den konservative Mitt Romney. Allt detta var till Obamas fördel.
Observation 3: Påfallande många väljare var invandrare. I distriktet har antalet hispanics fördubblats på tio år. Hispanics är vid sidan om kvinnor och ungdom Obamas kärntrupper.
Det var i denna utrerade miljö lätt att känna segervind för Obama. Okej, jag medger att en plats, en enda, av tusentals vallokaler inte berättar hela historien. Men ändå …
Naturligtvis fanns det också medelålders vita män på skolgården i Clarendon. Men de var inte många. En av dem var den 64-årige försäljaren Milt Fall och han sa:
”Ja, jag har röstat på Romney. Men inte med lätt hjärta. Jag skulle velat ha en libertariansk kandidat att ge mitt stöd.”
Det var på skolgården slående vad valforskaren professor Sören Holmberg sagt i ett föredrag inför Washingtonsvenskar:
”Kampen står mellan unga kvinnor och gamla gubbar.”
I Amerika, där bara få skyggar för att uttala sina politiska meningar, var kvinnornas ofördragsamhet med Romney och det republikanska partiet tydlig.
”Women are angry”, sa den 50-åriga revisorn Lucille Black. ”Romney har aktualiserat frågor som vi trodde att vi hade klarat av för trettio-fyrtio år sedan.” Hon syftade på rätten till abort, vilken Högsta domstolen i ett historiskt utslag garanterade 1973.
En annan kvinna, den 21-åriga ensamstående mamman Suzy Gonzalez, som försörjer sig som expedit i en möbelhandel och är invandrare från Guatemala, firade sitt första val i Amerika med att äta lunch på kvarterskrogen El Manantial, el Restaurante Guatemalteca. Över sin skål med bruna bönor och ris sa hon:
”Vad är det de säger i sporten … May the best man win. Det ska vara likadant i politiken. För mig är Obama bäst.”
Segernatten var aldrig i fara för Obama. Han seglade fram med vinden i ryggen.
I den politiskt laddade huvudstaden hade den senaste veckan spekulerats i dött lopp eller i att den ene kandidaten skulle vinna rösterna medan den andre kandidaten trots det skulle få fler elektorsröster; sådant är det amerikanska systemet.
De politiska spåmännen hade – med valet 2000 mellan George W Bush och Al Gore i färskt minne – målat upp den ena mardrömsbilden efter den andra. Den gången dröjde det sex veckor innan valet var avgjort.
Snabbheten och entydigheten i valresultatet onsdag morgon, svensk tid, kom därför nästan som en västgötaklimax.
En valarbetare suckade:
”… och nu dröjer det fyra hela år innan vi får så här kul igen …”
Nåja. Den som kan amerikansk politik vet, att 2016 år valrörelse just har påbörjats.
Härda ut.