DRÖNARE När Göran Hägglund igår höll veckans första partiledartal i en solig Almedal, surrade en oväntad liten farkost i luften. Med hjälp av sex propellrar svävade TV4:s fjärrstyrda kamerahelikopter över publikhavet med en imponerande smidighet. Tekniken är snarlik en övervakningsdrönare, men använd i ett civilt, kreativt och oförargligt sammanhang.
Få av de åskådare vars blickar drogs mot detta teknikens under hade något annat än fascination att uttrycka. Inte ens Piratpartiet, som huserade strax bredvid TV4:s drönarpiloter, tycktes uppfatta den flygande minikameran som något större hot mot den personliga integriteten.
Man undrar vad Anna Ek, ordförande för Svenska Freds, skulle ha att säga om detta. Bara en timme tidigare satt hon nämligen i en panel på det säkerhetspolitiska sommartorget och hävdade att drönarteknik är fel, oavsett hur den används. En restaurang i USA lär, enligt seminariets moderator, ha sökt tillstånd för att få använda sig av drönare för att kunna leverera tacos till sina kunder. Anna Ek skakade missmodigt på huvudet och fördömde kategoriskt projektet. Det omoraliska ligger nämligen inte i att tekniken kan användas till utomrättsliga avrättningar eller krigshandlingar på distans – en delvis berättigad kritik – utan i tekniken själv.
Översatt på vilken annan teknik som helst framstår ett så hårdraget resonemang som allt igenom parodiskt. Hur skall vi ställa oss till jaktgevär, mobiltelefoner, och trafikflyg? Den civila världens sug efter dessa produkter har onekligen flyttat gränserna för vilken teknik vi är vana vid och vad vi accepterar att stater gör i krig. Menar Anna Ek att de kategoriskt är förkastliga produkter, eller gäller en särskild logik för just drönarteknik?
Svenska Freds världsbild tycks omfatta fler tokigheter än en djup skepsis mot ny teknik. Hur skall vi ställa oss till att icke-demokratiska länder som Kina kan använda drönare mot till exempel ”terrorister” som Dalai Lama? Eller Ryssland i konflikten med Georgien? Anna Eks svar på detta dilemma är mycket enkelt: De tre exemplen USA, Kina och Ryssland skall avfärdas som ”jämställt dåliga”.
Denna relativism är häpnadsväckande från någon som säger sig värna om fred och mänskliga rättigheter. Nog för att det finns tvivelaktigheter i USA:s hyschande och mörkläggning i drönarkriget, och visst kan man diskutera exakt hur stor precisionen är jämfört med traditionella vapen och hur giltig USA:s definition av kombattanter är. Men de flesta är nog ändå överens om att USA i egenskap av demokrati agerar med andra värden för ögonen än vad Kina och Ryssland skulle göra, och att det amerikanska kriget mot terrorismen – trots sina brister och oklara resultat – åtminstone tjänar ett nobelt syfte: att försvara den liberala demokratin. Jämställt dåligt? Jo, jag tackar.
Deltog i panelen gjorde också Katarina Tracz, Frivärld, som bland annat författat rapporten ”Drönarkriget – ett krig som alla andra?”. Se seminariet ”Det hemliga drönarkriget – terroristbekämpning med nya metoder” online.
