Ett och ett halvt år efter att frågan lyftes för första gången har migrationsminister Tobias Billström valt att uttala sig i frågan om hur Sverige ska ta hand om de tolkar som har tjänstgjort med svenska trupper i Afghanistan. Han gör det på sin Facebooksida:
”Denna fråga har debatterats flitigt i år. Ofta har det varit tolkarnas insats som stått i fokus och missförstånden har varit många. Ibland har det till och med förekommit påståenden om att tolkarna skulle ha varit ”mer värda” att få asyl på grund av sina insatser, vilket ju är en vantolkning av vad asyl innebär – ett behov av skydd, inte en belöning för väl utfört arbete. Dessutom måste en bedömning ta hänsyn vad den enskilde faktiskt vill. Men tack vare ett bra samarbete mellan Migrationsverket och Försvarsmakten har nu problemet lösts på ett smart sätt genom att de tolkar som har skyddsbehov får komma som kvotflyktingar till Sverige.
Regeringens ambitioner har hela tiden varit att lösa frågan på ett bra sätt och så ser det alltså nu också ut att bli.”
Om detta finns att säga två saker: För det första missförstår Billström vari det mycket stora engagemanget för tolkarnas sak består. Som vi på Frivärld har skrivit om är militärtolkar inte tillfälligt anställd tjänstepersonal utan en vital del av varje stridande förband. De utgör en del av den svenska Försvarsmakten. De är inte svenskar, men de äter och sover tillsammans med svenska soldater, och inte minst är de beredda att utsätta sig för samma faror som svenska soldater. De är en del av den svenska armén. Och enligt normal militär heder lämnar man inte en soldat bakom sig när man retirerar. Om någon kommer på efterkälken väntar man in honom. Om någon såras bär man honom. Om någon som arbetat i ett svenskt förband behöver skydd för att kunna överleva säger instinkten hos de svenska soldaterna att man ska ge honom det skyddet. Afghan eller svensk spelar ingen roll. Alla ska behandlas lika.
När Billström säger att tolkarna inte är ”mer värda” än andra flyktningar som kommer till Sverige underkänner han deras insats för vårt land. Han erkänner inte att tolkarna har varit en omistlig del av de svenska förbanden, att dessa människor utsatt sig för fara för svenska soldaters skull. Han likställer dem istället med vanliga flyktingar, vilka som helst.
Redan från början intog Billström denna attityd. Det är beklagligt att han hållit fast vid denna felaktiga föreställning om vad tolkarna faktiskt har gjort för de svenska trupperna.
För det andra, hur många tolkar är det som har fått skydd? Som vi har kunnat höra hos SR Ekot finns det tolkar som inte har fått asyl och som undrar varför. Självklart måste varje fall prövas för sig, och det kan finnas tolkar som säger att de borde få skydd men som inte har gjort sig förtjänta därav. Men med tanke på hur ovillig Sveriges regering har varit att vilja hjälpa tolkarna – den har närmast pressats därtill av opinionen – finns det tyvärr ingen anledning att tro att de som verkligen behöver hjälp också har fått det. Denna uppfattning kom också till uttryck hos Socialdemokraterna i riksdagen, som inte heller menade att regeringen hade lämnat tillräcklig information. Det var 24 tolkar som nekades söka asyl förra året. Hur många har nu fått komma till Sverige? Är det två eller tjugo?
Som Frivärld har skrivit om tidigare har andra länder kunnat lösa denna fråga snabbare och smidigare. Exempelvis hade Sverige kunnat göra som Nya Zeeland; erbjuda tolkarna skydd eller tre årslöner som ekonomisk kompensation. Det hade varit att ge tolkarna en ”gräddfil” i jämförelse med andra flyktningar, vilket inte är orimligt med tanke på deras arbete för de svenska trupperna. Den som är villig att offra mer än andra bör också belönas mer än andra.
Lär mer om tolkarna här:
Frivärld Magasin: ”De afghanska tolkarna: Regeringen väljer en kortsiktig lösning på ett långsiktigt problem”.
Frivärlds rapport: ”Tolkarna lämnas åt talibanerna – Sverige behöver ta sitt ansvar”.
SvD Brännpunkt: ”Vänta inte tills första tolken dödas”.
Expressen Debatt: ”Otack är Sveriges lön för hjältemod”.
Frivärld Magasin: ”Överväldigande stöd för de afghanska tolkarna”.
