En ingenjör bygger en skola i Pakistan efter översvämningarna 2005, inom ramen för Natos snabbinsatsstyrkor. Foto: Nato
NATO Sverige har fått godkännande att delta i Natos snabbinsatsstyrkor. Det var under sommaren som regeringen tillsammans med Socialdemokraterna enades om att Sverige skulle delta i NRF. Leila Ghanbari berättar vad NRF är och vad detta betyder för svensk säkerhetspolitik.
Rättelse införd, 25/10.
Under förra veckan gav Natos högsta beslutande organ, Nordatlantiska rådet, sitt klartecken till att Sverige deltar i alliansens snabbinsatsstyrkor, NRF (Nato Response Force). Sverige blir därmed det fjärde partnerlandet att delta i NRF efter Finland, Ukraina och Georgien, och kommer att ha styrkor tillgängliga för NRF redan 2014.
Regeringen var sedan tidigare intresserad av att delta i samarbetet, men ville först försäkra sig om ett brett stöd i Riksdagen. Under sommaren meddelade Socialdemokraterna att de också ställde sig bakom ett svenskt deltagande.
Därmed är det politiska förspelet avklarat. Men vad är NRF och vad innebär det för svensk säkerhetspolitik att Sverige deltar i denna Natostyrka? Redan nu i höst kommer Sverige att delta i Natoövningen Steadfast Jazz som går av stapeln i november. I övningen ska snabbinsatsstyrkans förmåga prövas.
NRF-styrkorna som koncept började ta form efter ett beslut vid Natos toppmöte i Prag 2002 och förklarades stå redo för insatser vid toppmötet i Riga 2006. Tanken med snabbinsatsstyrkan var att den skulle fungera som ett centralt instrument för utveckling och träning av de militära förmågorna hos Natos europeiska medlemsländer.
NRF var till en början endast avsedd för alliansens medlemmar, men sedan några år tillbaka kan även en del partnerländer delta i NRF:s kompletterande verksamhet. Med kompletterande verksamhet avses den del av verksamheten som ligger utanför alliansen kärnuppgifter. Nato förutsätter att kärnan i verksamheten ska utföras av alliansens medlemmar. Enkelt uttryckt kan man säga att partnerländerna endast är med i den del som inte omfattas av artikel fem i Natostadgan, dvs. den artikel som tvingar medlemmarna att komma till varandras hjälp. Partnerländerna deltar i den frivilliga delen inom ramen för avtalet Partnerskap för Fred, PfP.
NRF är tänkt att fungera som en styrka stående i hög beredskap för att kunna användas i Natoinsatser av varierande slag. Det är framförallt sju typer av operationer som NRF ska kunna hantera. Fem av dessa ska kunna genomföras självständigt av NRF-trupperna med egna resurser: stöd för hantering av följderna vid olyckssituationer; evakueringsuppgifter; krishanteringsuppgifter och fredsbevarande; stödjande av operationer vid bekämpning av terrorism och embargooperationer med anknytning till sanktioner.
Den sjätte uppgiften går ut på att NRF-styrkorna snabbt ska kunna operera i inledningsfasen av en krishanteringsoperation varefter en större huvudstyrka tar över uppdraget. Den sjunde uppgiften gäller förebyggande verksamhet, exempelvis att minimera risken av att en kris får spridning inom ett område.
NRF består av två delar. Den ena delen heter Immediate Response Force och består av en styrka på ca 13 000 man omfattande alla vapenslag. I denna del deltar bara alliansens medlemmar. Den andra delen heter Response Forces Pool och är en förstärkningsstyrka.
Det svenska bidraget omfattar bara förstärkningsstyrkan. I praktiken innebär partnerländernas deltagande i NRF en förstärkning till de Natoallierades egna bidrag, och inte en ersättning av dessa. Sverige har i dagsläget erbjudit omfattande styrkor till de framtida fyra tolvmånaders rotationerna av NRF. I dessa ingår fartyg, markstyrkor och flygplan.
NRF har som uppgift att i första hand bevara den territoriella integriteten hos alliansens medlemmar. Men därtill deltar styrkorna i fredsstödjande insatser och erbjuder hjälp vid katastrofer. Den kan också fungera som vaktstyrka för att skydda kritisk infrastruktur.
NRF har tidigare använts vid stöduppgifter i anknytning till valen i Afghanistan och Irak, och i beredskap under de olympiska spelen i Aten 2004.
Senast NRF aktiverades var i samband med naturkatastrofen Katrina vid den Mexikanska golfen och i efterdyningarna till jordbävningen i Pakistan samma år, 2005.
Ett svenskt deltagande i NRF bör ses i ljuset av utvecklingen både i vårt närområde och i världen i stort. Som förre överbefälhavaren Håkan Syrén konstaterar i boken ”Både Och”, både var och är Sveriges säkerhet sammanlänkad med den globala och europeiska säkerheten, där säkerhetshoten oftast är gemensamma. I Sveriges utrikesdeklaration framkommer tydligt att Sverige ställer sig solidariskt med våra nordiska grannar och EU-medlemmar. Särskilt kommer detta till uttryck i ”solidaritetsförklaringen”.
Detta ställer andra krav på vårt försvar än mot hur det var tidigare, och med detta även en internationalisering av försvaret. Sveriges deltagande i NRF hänger samman med försvarsreformen som numera fokuserar på att skapa en insatsorganisation där styrkorna ska kunna användas utomlands istället för att endast vara anpassade för territoriellt försvar.
Ett svenskt deltagande i NRF har ingen direkt inverkan på Sveriges alliansfria ställning, då Sverige deltar inom ramen för Partnerskap för Fred, med särskilda villkor som gäller för icke-Natomedlemmar.
Då medverkan i NRF för partnerländer enbart gäller kompletterande verksamhet så innebär detta för Sverige ett relativt flexibelt deltagande på självständiga villkor. Man har som partnerland ingen skyldighet att delta i insatser, utan beslut om deltagande fattas av varje partnerland självständigt. Vid en incident kan Sverige alltså på egen hand välja storleken på truppbidraget och längden på samarbetet.
Villkoren för partnerländerna att påverka Natosamarbetet har också förbättrats med tiden genom utökad politisk dialog, vilket skapar utrymme och möjlighet för Sverige och andra partnerländer att i viss mån påverka beslut inom Nato.
Deltagande i NRF renderar möjligheter för den svenska försvarsmakten att få delta i övningar av större omfattning och komplexitet som inte går att åstadkomma på enbart nationell- eller bilateral nivå. Partnerländerna ges möjlighet och stöd, genom NRF, att stärka och öva den egna försvarskapaciteten men man lär sig också att samverka med andra samarbetspartners i internationella krishanteringsinsatser.
Finland är, precis som Sverige, ett alliansfritt land med ansvar för sitt eget försvar. Den finska försvarslösningen, till skillnad från den svenska, baserar sig på ett territoriellt försvarssystem som täcker hela landet, med allmän värnplikt som ett fundament.
Finland har deltagit i Natos snabbinsatsstyrkor sedan 2008. Samarbetet har varit Finland till nytta, enligt försvarsattachén Anders Garberg på Finlands ambassad i Stockholm. Han poängterar att samarbetet inom ramen för NRF har gynnat det finska försvaret. Det finska försvaret, har genom Natos Operation Capability Concept, OCC, kvalitetssäkrat sina styrkor. Detta har bidragit till att höja den egna förmågan.
Han betonar vidare vikten av interoperabilitet inom NRF. Interoperabilitet är i enkla ordalag förmågan för olika system och organisationer att samverka för att uppnå ett gemensamt mål. Till exempel bör trupperna från de olika bidragande länderna kunna samverka med varandra på ett effektivt sätt, oavsett nationell standard för tillvägagångssätt. Interoperabilitet förutsätter att alla medlemsstater och partnerländer har samverkansförmåga.
Gardberg understryker också att den informationsdelning som sker inom NRF skapar gynnsamma förutsättningar för det finländska försvaret att hålla sig á jour, vilket höjer standarden på att respondera snabbt i händelse av hot eller katastrof.
Är det ett stort eller ett litet steg Sverige tar när vi ska delta i NRF? Sverige har sedan tidigare ett nära samarbete med Nato som partnerland. Sverige deltar regelbundet i många av Natos övningar och vi har haft trupper i både Kosovo och Afghanistan i mer än ett decennium. Nu ska Sverige också ställa trupper till förfogande för Natos snabbinsatsstyrka. Det finns ett brett stöd för detta i riksdagen men kritiker kan ändå hävda att Sverige tagit ytterligare ett steg mot Natomedlemskap.
Samtidigt är det viktigt att framhålla att deltagandet inte omfattar de delar av alliansens verksamhet som berör artikel fem i Natostadgan. Att Sverige deltar i NRF:s ”frivilliga” del innebär inte att vi har förbundit oss att rycka ut till något av alliansländernas försvar. Rent formellt är den svenska alliansfriheten oförändrad även med deltagande i NRF.
