SYRIEN Historien upprepar sig. President Bashar al-Assads agerande känns i mångt och mycket igen från hans fars för 25 år sedan. Men där fadern lyckades, har sonen lett landet till kaos och inbördeskrig. Stefan Söderberg skriver om tre råd Bashar al-Assad inte borde ha lyssnat på.
Samtidigt som Syriens president Bashar al-Assad uppges vara beredd att ge upp sina kemiska vapen, fortsätter den väpnade konflikten i landet. 110 000 personer beräknas ha dött.
Den syriska regimen präglas av kontinuitet. Den har varit obenägen till förändring och kommer troligen aldrig att ge upp makten frivilligt. President Bashar al-Assad har bemött protester och revolter i en tragisk repetition av sin fars, den tidigare presidenten Hafez al-Assad, hantering av en revolt för 25 år sedan.
Det är lätt att föreställa sig en nervös Bashar al-Assad för 13 år sedan närma sig maktövertagandet efter sin far. Den åldrande diktatorn ger några sista råd. Kanske lät det såhär:
”Våra egna kommer först, men prata inte om det. Kalla motståndarna terrorister för att underminera deras stöd. Om det inte funkar testa ’good cop, bad cop’ tillsammans med din bror. Om heller inte det funkar – ta fram järnnäven och slå till hårt!”
Råd 1: Driv en sekteristisk politik, men tala inte om det
Den förra presidenten, tillika regimens grundare i Syrien, Hafez al-Assad, drömde mardrömmar om en inhemsk konflikt utmed etniska linjer. Den alawitiska minoritet som familjen al-Assad tillhör skulle då ställas mot den sunnimuslimska majoriteten. Det hade hänt förut och aldrig slutat väl.
Alawiterna ville inte inlemmas i det sunnidominerade moderna Syrien som bildades på 1940-talet. De revolterade – och slogs ner – inte mindre än tre gånger. Först genom att acceptera den nya staten och integrera sig i dess militär fick alawiterna nya möjligheter. Assadfamiljen och dess allierade lyckades ta makten över hela landet 1970 i den sjunde militärkuppen sedan landets självständighet
Familjen al-Assad byggde systematiskt och brutalt upp dagens militärdiktatur. Regimen undvek noga ett sekteristiskt språkbruk för att inte påminna folket om sin alawitiska tillhörighet. I stället präglades retoriken av panarabisk socialism och syrisk nationalism. Förhoppningen var att göra religiösa identiteter, framför allt den sunnimuslimska, politiskt irrelevanta.
1979-1982 utmanades Hafez al-Assad av en revolt med sunnimuslimska förtecken som påminner starkt om det uppror hans son står inför idag. Motståndarna utmålade regimen som religiöst otrogen och illegitim. Regimen å sin sida tonade ner de sekteristiska dragen genom att tydligt skilja upprorsmakarna från det sunnimuslimska religiösa etablissemanget. Hafez al-Assad såg också till att sunnimuslimska religiösa ledare utfärdade en fatwa som bekräftade att den alawitiska tron tillhör islam.
”Vid sidan av en armé av kriminella har också de med ett radikalt och hädiskt sinne försökt infiltrera Syrien i religionens namn”, förklarade Bashar al-Assad i ett tal i slutet av juni i år. Denna strävan att skilja ut motståndare från ett ”sunnimuslimskt mainstream” och peka ut dem som terrorister känns igen från faderns agerande drygt trettio år tidigare.
Trots att familjen al-Assad gör allt de kan för att undvika religiösa skiljelinjer i språkbruket, har familjens alawitiska tillhörighet alltid varit viktig. Rekrytering till regimens nyckelposter, särskilt inom militär och säkerhetstjänst, följer noga klanlinjer och alawitisk bakgrund är ofta avgörande.
Bashar al-Assad anklagas dessutom för att ha underblåst den sekteristiska dimension han undviker att tala om. Invånare i byn Zambaki har till exempel berättat för Reuters att deras alawitiska grannar redan under de fredliga protesterna varnades av regimen för sunnimuslimska attacker. TV-kanalen al-Jazeera har rapporterat att regimen anklagats för att försöka ”övertyga alawiter om att protesterna är en sunnimuslimsk revolt mot alawiter”.
Den ökända alawitiska milisen Shabiha påstås också ha starka band till regimen. USA:s dåvarande utrikesminister Hillary Clinton förde fram anklagelserna i FN:s säkerhetsråd i januari 2012: ”Det verkar som att Assad och hans kumpaner arbetar hårt på att ställa Syriens etniska och religiösa grupper mot varandra, vilket medför ökade risker för sekteristiskt våld och till och med inbördeskrig.”
Råd 2:”Good cop, bad cop”
Maher al-Assad, president Bashar yngre bror och en nyckelperson i dagens syriska regim, pekas ofta ut som en av regimens värsta våldsverkare. Även här följer presidenten i sin fars fotspår: Hafez al-Assad hade också en yngre bror med våldsverkarepitetet.
Denne broder, Rifaat al-Assad, ledde landets elitstyrkor som 1980 slog ner dåtidens revolt genom en månadslång attack mot staden Hama. 10-20 000 människor beräknas ha omkommit. President Hafez beskrivs ofta som motvillig till angreppet.
Dagens broder, Maher al-Assad, framställdes nyligen av CNN som oumbärlig för regimens överlevnad. Han beskrivs som familjens ”beskyddare” och huvudsakliga våldsverkare. Beskrivningen är kanske tillspetsad, men klart är att Bashar al-Assads yngre bror leder regimens elitstyrkor och pekas ut som en pådrivande kraft bakom den alawitiska milisen Shabiha. Enligt nyhetsbyrån Bloomberg anklagas han för att stå bakom gasattacken den 21 augusti 2013.
Bland annat brittiska the Guardian har spekulerat om att Maher al-Assad i själva verket beordrade gasattacken utan sin äldre brors vetskap. Och president al-Assad, å sin sida, har i en TV-intervju bedyrat att han inte beordrat någon gasattack.
Brödernas agerande känns inte bara igen från föregående generation, taktiken skulle också kunna vara hämtad från en amerikansk polisfilm där en hård och en mjuk polis turas om att bryta ner motståndet hos en misstänkt brottsling.
Råd 3: Slå till hårt
En amerikansk underrättelseanalys från 1980 som nyligen offentliggjorts pekar ut president Hafez som delaktig i attacken mot Hama. Andra källor hävdar till och med att han vrålat ”död tusen gånger om till [fienden] det muslimska brödraskapet” under planeringen av attacken.
Syrien- och alawitexperten Joshua Landis vid universitetet i Oklahoma tror inte på att Bashar al-Assad skulle vara ovetande om dagens gasattacker. ”Visst är Maher brutal”, säger han till CNN, ”men det är Bashar al-Assad också.”. Ett par veckor före gasattacken utropade presidenten att ”terror inte kan lösas med något annat än att slå den med en järnnäve”. Orden var tänkta för en inhemsk publik.
Historien upprepar sig – med nytt resultat
Historien tycks alltså upprepa sig i Syrien i fråga om presidentens agerande. Men klart är att Bashar al-Assad, trots att han följer sin fars råd till punkt och pricka, får ett helt annat resultat.
Medan fadern lyckades behålla makten och hålla samman landet, har sonen med samma metoder orsakat ett inbördeskrig och förlorat kontrollen över stora delar av landets territorium och befolkning.
Bashar al-Assad borde inte ha lyssnat. Även om familjen al-Assad aldrig kommer att ge upp styret frivilligt, står det allt mer klart att dess dagar är räknade.