De två kroatiska generalerna Ante Gotovina och Mladen Markac, som dömts till 24 respektive 18 års fängelse för krigsförbrytelser, frikändes och försattes på fri fot 16 november.
KROATIEN De senaste tio dagarna har bjudit på politisk spänning och dramatik i Kroatiens huvudstad, Zagreb. Ambassadör Fredrik Vahlquist redogör här för ett antal viktiga rättegångar som skakat om det blivande EU-landets absoluta toppskikt.
ZAGREB. Detta har hänt:
14 november: Förste vice premiärminister tillika ekonomiminister Radimir Cacic tvingades avgå sedan han av en hovrätt i Ungern dömts till 22 månaders fängelse, varav 11 ovillkorligt för att i januari 2010 ha förorsakat två ungerska medborgares död i samband med en trafikolycka.
16 november: De två kroatiska generalerna Ante Gotovina och Mladen Markac, som i april förra året dömdes till 24 respektive 18 års fängelse av ICTY-domstolen i Haag på grund av krigsförbrytelser som ägde rum under militärens ”Operation Storm” i augusti 1995, frikändes överraskande helt och hållet samt försattes omedelbart på fri fot.
20 november: Förre premiärministern (2003-2009) Ivo Sanader, partiordförande i det konservativa HDZ, dömdes av länsrätten i Zagreb till tio års fängelse för att ha under kriget 1991-1995 ha missbrukat sin ställning som vice utrikesminister och tillförskansat sig betydande penningbelopp från österrikiska Hypo Bank samt senare som regeringschef ha mottagit mångmiljonbelopp i samband med samgåendet mellan de statliga oljebolagen i Kroatien och Ungern, INA och MOL.
Ja, de senaste tio dagarna har sannerligen bjudit på politisk spänning och dramatik här i Kroatiens huvudstad. Premiärminister Zoran Milanovic (SDP) var självfallet medveten om att det hängde en fängelsedom över hans koalitionspartner Radimir Cacic (HNS) när han i december förra året bildade regering tillsammans med det liberala partiet och utsåg dess ordförande till nummer två i regeringen. När domen mot Cacic föll i första instans i slutet av juni trodde många att HNS-ledaren självmant skulle avgå. I stället överklagade Cacic domen, som den högre instansen nu valde att skärpa.
Radimir Cacic har inte varit en tillgång för regeringen utan från alla håll utsatts för kritik. Hans buffliga sätt har i hög grad bidragit till att han sedan länge varit landets minst populäre politiker i olika opinionsundersökningar.
I detta läge har allas blickar riktats mot hans företrädare på ordförandeposten, utrikesminister Vesna Pusic. Hon utnämndes förra fredagen till förste vice premiärminister, men Cacic valde märkligt nog att kvarstå som partiordförande till nästa kongress, som ska äga rum i mars nästa år.
Inför 21-årsminnesdagen av gränsstaden Vukovars fall den 18 november var det många här som beklagade att appellationsdomstolens i Haag utslag i ICTY-domarna mot de båda kroatiska generalerna Gotovina och Markac skulle kungöras endast två dagar innan; som om inte sorgen och smärtan över Vukovars fall vore nog, resonerade många kroater. Nu blev det i stället så att appellationsdomstolen mycket överraskande frikände generalerna helt och hållet och beordrade att de omedelbart skulle sättas på fri fot, vilket ledde till omfattande glädjescener över hela Kroatien.
Även om många kroater i förväg hade hoppats att de båda generalerna skulle få sina långa straff något reducerade har jag inte träffat någon som sagt sig tro att de skulle frikännas helt och hållet.
Gotovinas och Markac återkomst i regeringsplanet samma dag blev en mycket känslosam händelse. Talmannen Leko och premiärminister Milanovic mötte dem på Zagrebs flygplats och sedan fördes dessa som folkhjältar till stadens huvudtorg, där en betydande folkmassa vakat natten igenom. Under dagen hade folkmassan snabbt vuxit till flera tiotusentals människor. De välkomnade nu med tårar i ögonen Gotovina och Markac som suttit drygt sju respektive åtta år i ICTY-fängelset i Haag.
Sedan deltog generalerna i en mässa i katedralen och mottogs därefter av överbefälhavaren, president Ivo Josipovic. Han är professor i juridik och arbetade på 90-talet för ICTY i Kroatien. Josipovic har alltsedan den första domen föll i april förra året sagt sig inte kunna acceptera åtalspunkten om "ett gemensamt kriminellt företag".
De frikännande domarna uppfattas här i landet som en bekräftelse på att man i ICTY till sist förstått att Kroatien i början av 90-talet var utsatt för jugoslavisk/serbisk aggression och i sin fulla rätt att försvara sig mot angriparna. En ständigt återkommande kroatisk kritik mot ICTY har nämligen varit att domstolen till skillnad från Nürnbergrättegångarna efter andra världskriget aldrig intresserat sig för vem som varit angripare och alltså orsakat kriget.
Särskilt general Gotovina har överraskat många genom sina väl avvägda uttalanden och värdiga uppträdande efter hemkomsten. Han har betonat att alla nu måste blicka framåt, att han för sin del har fullt förtroende för de statliga institutionerna och att man måste främja de serbiska flyktingarnas återkomst till deras hemtrakter i Kroatien.
Vidare avstod han ifrån att i likhet med Markac delta i manifestationerna i Vukovar förra helgen och valde i stället att göra ett besök i landets största vallfartsort, Maria Bistrica norr om Zagreb, för att där tacka jungfru Maria för sin frikännande dom, något han avlagt ett löfte om under sin långa fängelsetid.
Den förre amerikanske ambassadören Peter Galbraith, som tjänstgjorde i Zagreb under kriget, har nyligen i flera intervjuer bekräftat att USA verkligen bistod Kroatien under ”Operation Storm” och därmed räddade befolkningen i Bihac från att dödas av de serbiska trupper som belägrade denna stad i nordvästra Bosnien nära gränsen till Kroatien.
Men Galbraith har också förklarat att det amerikanska stödet upphörde då det stod klart att man på kroatisk sida gjorde sig skyldig till krigsförbrytelser. Hade den dåvarande presidenten Franjo Tudjman varit i livet hade han utan tvekan dömts för krigsförbrytelser av ICTY, förklarade det förra amerikanska sändebudet.
För alla de serber som drevs i landsflykt i slutskedet av kriget och för dem som förlorat en familjemedlem, en släkting eller en vän i samband med ”Operation Storm” kom självfallet de frikännande domarna som en obehaglig överraskning. För dem är dessa traumatiska upplevelser något de tvingas leva med resten av livet. De upplever dessutom att de skyldiga nu går fria samtidigt som de själva antingen tvingas leva i landsflykt eller under besvärliga förhållanden ska försöka återintegreras i sina gamla hemtrakter. För dem är vägen till försoning och ekonomiskt välstånd lång.
För den kroatiska nationen innebär beskedet från Haag att man nu anser sig äntligen kunna dra ett slutstreck efter det förödande kriget på 90-talet och i stället höja blicken och planera för en framtid i fred, försoning och välstånd. Då är Nato-medlemskapet och upptagandet i EU nästa sommar garantier för att tragedierna på 90-talet aldrig ska upprepas.
För relationerna med Belgrad innebär ICTY-utslaget tyvärr att de ytterligare försämras, åtminstone i ett kortare perspektiv. Men redan tidigare hade president Josipovic gjort klart att så länge hans kollega i Belgrad förnekar att folkmord ägt rum i Srebrenica och förklarar att Vukovar är en serbisk stad finns ingen anledning träffas och försöka inleda samarbete.
Politikerna i Zagreb är alla överens om att Kroatien som fullvärdig medlem i den europeiska familjen ska spela en konstruktiv och positiv roll i regionen och aktivt bidra till att det regionala samarbetet breddas och fördjupas, så att även övriga länder på sikt kan integreras i det europeiska samarbetet och bli fullvärdiga medlemmar i EU.
Vad gäller fängelsedomarna mot Cacic och Sanader kan man bara konstatera att de kroatiska medborgarna välkomnat domstolsutslagen och tycker att rättvisa skipats, samt att landets lagar faktiskt fungerar både i Kroatien och Ungern även då samhällets toppar är föremål för rättsliga åtgärder.
