TUNISIEN Man kan ha synpunkter på Tunisiens utveckling sedan jasminrevolutionen, men man kan inte komma ifrån att debattklimatet har förändrats: i dag vågar människor tala om demokrati. Det skriver Ulrik Nilsson (M).
Det har gått två och ett halvt år sedan den tunisiska jasminrevolutionen inledde den Arabiska våren. Ännu återstår mycket att göra på vägen mot en stabil demokrati i Tunisien, men en sak är säker: idag kan människor åtminstone prata om det.
I december 2010 brände tunisiern Mohammad Bouazizi sig själv till döds i protest mot polisens orättvisa behandling av gatuförsäljare. Hans handling blev tändgnistan för de protester mot regimerna som spred sig som en löpeld genom Nordafrika och Mellanöstern. Tunisierna själva kallar det för den värdiga revolutionen.
Tunisiens diktator Ben Ali insåg snabbt att det var omöjligt att hålla fast vid sitt ämbete och valde att lämna landet bara några veckor senare. Efter hans avgång föddes förhoppningen om att Tunisien skulle utvecklas i demokratisk riktning. I oktober 2011 genomfördes landets första fria och rättvisa val till en konstitutionsförsamling, där flera olika partier med en bredd av förslag och idéer ställde upp.
Konstitutionsförsamlingens huvudsakliga uppgift blev att författa en ny konstitution. Efter nästan ett och ett halvt år är den dock fortfarande inte beslutad. I dagarna inleds behandlingen av konstitutionsförslaget i församlingen, och om det godkänns kan kanske nya och konstitutionella val genomföras kring årsskiftet. Alla vill att konstitutionen ska bygga på konsensus men få inser att man måste vara redo att kompromissa för att nå dit.
Otåligheten bland folket växer. Men till skillnad från tiden före den arabiska våren vågar alla prata om det, som den tunisiska journalisten Farah Samti konstaterade härom månaden. Folk är vana vid att kunna ventilera sina åsikter och diskutera politiska frågor offentligt.
Det talas på gator, torg, arbetsplatser och i hemmen om islamisternas misslyckande med att tillhandahålla grundläggande behov som jobb, mat och social och juridisk rättvisa.
Missnöjet märks även tydligt i opinionen. Det nystartade partiet Nidaa Tounes är idag landets största parti i opinionsundersökningarna. Partiet är sekulärt och driver på för en konstitution på liberal grund.
Man kan ha synpunkter på Tunisiens utveckling sedan revolutionen, men man kan inte komma ifrån faktumet att det nu finns en offentlig debatt med förespråkare för olika ståndpunkter.
Genom att folket nu öppet pratar om vilken typ av regering de vill ha ökar chansen för att Tunisien fortsätter utvecklas i demokratisk och sekulär riktning. Det är genom de offentliga samtalen och diskussionerna som grunden för ett demokratiskt samhälle byggs.
