PÅ PLATS Mårten Lindberg har besökt en debatt mellan de politiska ungdomsförbunden på temat ”vår globala framtid”. Han förvånas av en livlighet och idérikedom man inte är van vid i den utrikespolitiska diskussionen.
När jag trillar in genom dörrarna till universitetsaulan på Uppsala Universitet har ungdomspolitikerna redan hunnit få igång en god diskussion. Moderatorn för kvällen, Lisa Lindqvist från Utrikespolitiska föreningen i Uppsala, har just frågat om vi bör vara oroliga för övervakning på internet. Alla debattörerna svarar ”JA!”, nästan i kör! Det tycks råda enighet om att det är illa att stater har möjlighet att övervaka individer.
Frågan om frihet på Internet leder vidare till en bredare debatt om huruvida EU är bra för alla. En intressant iakttagelse är att också de ungdomsförbund som har tämligen EU-positiva moderpartier, till exempel Liberala ungdomsförbundet, verkar se EU som roten till Sveriges orimligt rigorösa övervakningslagar.
Höstens första evenemang med Utrikespolitiska föreningen lockar förvånande många besökare, dryga 300, som vill höra landets blivande makthavare diskutera ”vår globala framtid”. Inbjudan lovade ”en livlig debatt kring ett alltid lika aktuellt tema”. Så blir det också, vilket väl beror på att debattörer som inte behöver tänka på realpolitik kan unna sig att lägga måttfullheten åt sidan.
Efter att EU betats av ställs frågan om det finns anledning att vara orolig för Ryssland.
Socialdemokratiska ungdomsförbundet och Ung vänster avfärdar sådant prat som uppblåst, romantisk nostalgi som är irrelevant för en modern svensk utrikespolitik. ”Rysskräcken finns uppenbarligen kvar trots att vårt eget försvar inte siar om något sådant hot inom en överskådlig framtid”, menar Gabriel Wikström från SSU. Ryssland behöver inkluderas inte alieneras, fortsätter han, och föreslår att dörren bör öppnas för ryskt EU-medlemskap.
Stefan Lindborg från Ung vänster poängterar att säkerhetspolitikens främsta uppgift är att garantera trygghet. Om Sverige beskriver Ryssland som ett hot, innebär det att Ryssland upplever Sverige som ett hot, och det är ju kontraproduktivt. Grön ungdoms språkrör Björn Lindgren och Gustav Kasselstrand från Sverigedemokratisk Ungdom påpekar att klimatförändringarna respektive EU är mer potenta faror än Ryssland. Björn Lindgren tänjer maximalt på begreppet säkerhetspolitik och menar att det är tydligt att man ”istället för att satsa på nya JAS, borde avsätta dessa pengar till en drägligare tågtrafik”.
Av de borgerliga förbunden är det bara Moderata ungdomsförbundets ordförande Erik Bengtzboe som ställer sig tveksam till att måla upp Ryssland som ett säkerhetspolitiskt hot. De övriga tre Alliansförbunden menar att frågan är felställd. I dag är diktaturen Rysslands utrikespolitik någorlunda stabil, men kan vi med säkerhet avskriva Ryssland som ett hot om fem år? Gång på gång, senast i agerandet mot Syrien, visar Ryssland att det enda språk man förstår är realpolitikens. Om man har en någorlunda realistisk världsuppfattning och är bekant med historiens tendens att upprepa sig går det inte att ignorera det ryska hotet.
Ett av de mer drakoniska förslagen som läggs fram är att om Sverige inte går med i Nato måste välfärdsbudgeten ställas till försvarsmaktens förfogade, alternativt att Sverige börjar utveckla kärnvapen.
Ungdomspolitikerna bjöd på en stundtals intressant, framförallt principfast och begreppsorienterad, uppvisning med en friskhet som ibland kan saknas från moderpartierna, särskilt i utrikespolitiska diskussioner. Moral och ansvar återkom och beskrevs som något som måste ligga till grund för svensk utrikes- och säkerhetspolitik. Men vad som är moraliskt eller ansvarsfullt råder det föga förvånande skilda meningar om. Retoriken under kvällen, som lite illvilligt skulle kunna beskrivas som ”ungdomligt ignorant”, bäddade för en debatt som var vid liv och testade nya idéer. Men debattörerna talade allt som oftast förbi varandra och det bestående intrycket är snarare ett puerilt utbyte av slagord än en seriös politisk diskussion.
