DEBATT Arena och Aftonbladet snubblar på begreppet mänskliga rättigheter, skriver Paulina Neuding, grundare av Freedom Rights Project – ett projekt som engagerar människorättskämpar från Kina och Kuba men som betraktas med misstänksamhet av svensk vänster.
Vad är en mänsklig rättighet?
Låt oss börja med den frågan, för det tycks råda viss förvirring. I senaste numret av vänstertidskriften Arena uppmärksammar Mats Winborg nystartade Freedom Rights Project, där jag är en av grundarna och Stiftelsen Fritt Näringsliv medfinansiär. ”Exakt vad Freedom Rights Project står för blir till sist dunkelt,”skriver Mats Winborg, efter att ha gissat att syftet nog är att inskränka fackliga rättigheter.
Faktum är att all information finns tillgänglig på hemsidan. Freedom Rights Project är ett kombinerat forsknings- och opinionsbildningsprojekt kring mänskliga rättigheter, som samlar akademiker och aktivister från bland annat Storbritannien, Danmark, Tyskland, USA och Kuba. Utgångspunkten är att idén om rättigheter ständigt behöver försvaras – paradoxalt nog särskilt i en tid när alla tycks omfamna människorätten, oavsett om de är liberaler, kommunister eller despoter som mördar och förtrycker sina egna medborgare. Vi verkar för att försvara människorättens idé genom forskning och opinionsbildning, och genom att driva våra idéer inom både akademi och offentlig politisk debatt.
I verksamheten ingår bland annat forskning kring inflation av rättighetsbegreppet; uppmärksammande av diktaturers ansträngningar att motarbeta mänskliga rättigheter genom FN-systemet och frågor kring juridisk aktivism som på ett illegitimt sätt förskjuter beslutanderätt från demokratiskt valda församlingar till icke folkvalda jurister. Bland styrelsemedlemmarna finns Yang Jianli, statsvetare vid Harvard, matematiker vid Stanford och en av Kinas ledande demokratiaktivister, och Yoani Sánchez, en av Kubas just nu mest lästa dissidenter.
Dessa modiga aktivister, som har förföljts och fängslats för sin kamp för mänskliga rättigheter, ska betraktas som motståndare till mänskliga rättigheter, om man får tro Arena och därefter Aftonbladets ledarredaktion. ”Paulina Neuding kämpar mot mänskliga rättigheter,” skrev Daniel Swedin, ledarskribent på Aftonbladets ledarsida som kommentar till artikeln om Freedom Rights Project i Arena, och Yonna Waltersson på Arena citerar mig: ”Om man slår fast att någonting är en mänsklig rättighet innebär det att man lyfter bort det från den politiska arenan,” som om detta vore en suspekt uppfattning.
Detta är nu inte min eller Freedom Rights Projects åsikt, utan själva definitionen av en mänsklig rättighet. Hur skulle det se ut om vi gjorde tortyr till en fråga för politiker att råda fritt över? När vi slår fast att något är en rättighet gör vi samtidigt klart att denna inte är föremål för beslut av politiska majoriteter. Därför bör man, enligt oss som engagerar oss i Freedom Rights Project, vara noggrann med vad man definierar som en rättighet – särskilt när detta riskerar att förskjuta makt från politiker till jurister som inte är folkvalda.
Detta har också traditionellt varit den svenska vänsterns uppfattning. Därför motsatte man sig länge Europakonventionens genomslag i svensk rätt (minns att Olof Palme kallade Europadomstolen för en ”lekstuga för Gustaf Petrén”, med hänvisning till Medborgarrättsrörelsens ordförande) och införandet av det som sedan blev rättighetskatalogen i den svenska regeringsformens andra kapitel. Detsamma gäller de svenska domstolarnas nya roll som garanter för att politiker respekterar de rättigheter som slås fast i Europakonventionen och regeringsformen. I regeringsformens kapitel 11 paragraf 14 står numera att Finner en domstol att en föreskrift står i strid med en bestämmelse i grundlag eller annan överordnad författning får föreskriften inte tillämpas. Därmed har varje svensk domstol i uppgift att vaka över våra mänskliga rättigheter i förhållande till politiska majoriteter. Detta är en reform, eller snarare revolution, som trädde i kraft 2011 – under en borgerlig regering.
Det finns grannlaga meningsskiljaktigheter och angelägna diskussioner att föra om relationen mellan negativa och positiva rättigheter, om andra och tredje generationens rättigheter och om de demokratiska krafternas strategier för att motverka totalitära krafter. Kring allt detta finns en omfattande historisk och internationell diskussion inom filosofin, juridiken och statsvetenskapen. Arena och Aftonbladet har med eftertryck visat att en av Freedom Rights Projects målsättningar – att verka för ett fördjupat samtal om mänskliga rättigheter och att utbilda dess deltagare – är mycket angelägen.