Vad har socialister emot toapapper? Man undrar faktiskt. För det är bara socialistiska regimer som har lyckats med konststycket att skapa brist på toapapper. När man skulle resa till Sovjetunionen fick man alltid rådet att ta med eget toapapper. Rätt vad det var så kunde pappret vara slut.
Att den sovjetiska ekonomin inte klarade av en så enkel sak som att förse medborgarna med toapapper var det yttersta beviset för att planhushållning inte fungerar. Jag trodde därför att inget land någonsin skulle ta efter detta exempel.
Tji fick jag. För nu har det hänt igen. I Venezuela pågår en debatt om hur man ska hantera bristen på basvaror i butikerna. Bristen är så stor att man funderar på att införa ransonering. Och precis som vid tidigare tillfällen i historien är toapappret en av de främsta bristvarorna.
Bakom varubristen ligger Hugo Chavez politik med statliga lågprisbutiker. Intentionen har varit god, såsom den brukar vara när socialister försöker sätta marknaden ur spel. Intentionen har varit att förse fattiga med billiga basvaror.
Men att sätta marknadsmekanismerna ur spel är sällan en bra idé. Konstgjort låga priser skapar ett efterfrågeöverskott. Jämvikten sätts ur spel. Brist uppstår. Regleringar införs som folk sedan bryter mot. En svart marknad etableras. Staten svarar med ännu hårdare regleringar. Och så snurrar karusellen vidare. Att det blir på detta sätt när man försöker mixtra med den fria prissättningen är känt sedan länge. Det är inte en bugg i systemet utan en feature, som det heter på modern svenska.
Men de fattiga då? Har de inte fått det bättre? Jo, i ett inledande skede är det mycket gynnsamt för den fattige att staten sätter konstgjort låga priser på basvaror. Men inte när bristen väl är etablerad. Då finns det fortfarande toapapper att köpa på den svarta marknaden. Men priset är flera gånger högre än vad det hade varit med en fri marknad och det är bara de rika som har råd att betala. Den fattige blir utan.
Vägen bort från fattigdom heter inte en reglerad ekonomi, utan tillväxt. Venezuela har mycket goda möjligheter att utradera sitt lands fattigdom. Landet är rikt på olja och borde kunna omsätta inkomsterna från oljan på ett intelligentare sätt än att bränna dem på socialistiska experiment som all erfarenhet redan har visat omöjligen kan lyckas.
