Hotellägarna Alexandros Stoupas och Bulent Ulucan har hittat vänskap över gränserna. Foto: Erika Aldenberg
TURKIET/GREKLAND Relationen mellan Turkiet och Grekland präglas knappast av samförstånd och vänskap. Men det finns undantag. Erika Aldenberg har besökt turkiska Çeşme och grekiska Chios, där handel över havet har lett till nya vänskapsband.
Mellan Turkiet och Grekland har relationerna varit ansträngda trots att fred mellan länderna har rått i snart 100 år. Men det finns undantag. Det som började som ett handels- och näringslivssamarbete mellan näringsidkare i Çeşme, en badort vid Izmirregionens västligaste utpost och Chios, en grekisk ö i det egeiska havet, har utmynnat till att bli en känsloladdad resa för alla inblandade i försoningens och vänskapens tecken.
För drygt 100 år sedan utspelades en rad militära händelser som har kommit att kallas det grek-turkiska kriget, eller det turkiska frihetskriget. Izmir som idag är Turkiets tredje största stad administrerades av grekerna fram till 1920 då turkarna återerövrade staden. Stora delar av Izmirregionens invånare utgjordes fram till dess av greker, vilka tvingades bort i och med den stora befolkningsutväxlingen mellan Grekland och Turkiet som följde fredsavtalet i Lausanne. Relationen mellan greker och turkar har alltjämt sedan dess varit frostig och kantats av misstro – något som varit tydligt inte minst när det gäller EU-medlemskap och Cypernfrågan.
Medan politiken trampar vidare i postkrigsspår, väljer invånarna i de två samhällena att samarbeta över landgränserna. En resa med båt mellan Çeşme och Chios tar bara 45 minuter. Ändå har kontakten mellan de två samhällena varit sparsmakad fram till för ett par år sedan. Idag reser greker och turkar till respektive grannländer på daglig basis. Under 2013 reste ca 65 000 turkar till Chios. Tre år tidigare var det inte ens möjligt för turkiska turister att åka dit.
– Allt förändrades 2010. För tre år sen var det inte tillåtet för turkar att besöka oss. Greker kunde åka till Turkiet men inte tvärtom. Greker behöver inte ens pass utan kan resa till Turkiet med ID-kort. Jag kämpade i flera år för att förändra detta, berättar Alexandros Stoupas som äger ett litet familjehotell i Chios stad. Han tycker också att relationerna mellan greker och turkar har förbättrats under senare år, även om det fortfarande finns en del greker som ogillar turkar på grund av kriget.
För Bulent Uluçan som också driver ett litet hotell, fast på den turkiska sidan har erfarenheten varit omvälvande. Han berättar att före 2010 rådde det konkurrens mellan greker och turkar. Många lokala produkter finns i båda länderna men betraktades tidigare som inhemska varor, varför man ogillade att grannlandet marknadsförde samma produkt.
För några år sedan började hotellägarföreningar på båda sidorna närma sig varandra för att samarbeta om turismen och på så sätt utveckla turistnäringen. Grekiska hotellägare bjöd in turkiska hotellägare till Chios, för att sedan återgäldas genom att bli inbjudna till de turkiska kollegorna i Çeşme. Det kallades ”operation Friends” och över hundra personer från respektive land deltog.
Med ivriga rörelser och glädje i rösten berättar Bulent:
– Innan jag lärde känna grekerna visste jag inte så mycket om dem. Vi har växt upp med vår egen historia och aldrig fått ta del av deras version. Nu förstår jag varför många greker är arga på oss. Vi sparkade ut dem från deras hem för 90 år sedan! Men vi är i grunden lika. Vi bodde tillsammans i över tusen år, vi äter samma saker, vi lever likadant och vi gör samma misstag. Alexandros hade kunnat vara min far. Vi är kort och gott medelhavsmänniskor!
För Alexandros lilla familjeföretag har den ökande turkiska turismen varit gynnsam men också ersatt andra turistströmmar. För sju år sedan fanns det fyra olika tyska charterreseföretag på plats. De har försvunnit helt. Charterturister kom även från andra europeiska länder samt Kanada och Australien. Turkisk turism har nu mer eller mindre ersatt den internationella turismen.
– För två år sedan hade jag 33 turkiska gäster. I år hade jag 150 stycken. Det ökar för varje år. Ekonomin är god, varje turk spenderar i genomsnitt 100-230 euro under en övernattning, säger Alexandros. Han gissar att den ekonomiska situationen på ön är bättre än på det grekiska fastlandet. Dels tack vare av att Chios har en stor hamn med mycket intäkter från redarnäringen, dels tack vare av turkisk turism. Turkar kan ansöka om visum för två nätter. Under denna tid spenderar de mycket pengar och försäljningen av grekiska visum är en lukrativ affär för gränspolisen.
Samarbetet som började mellan näringsidkare på den grekiska och turkiska sidan har utvidgats allt mer. Handelskamrarna i Çeşme och i Chios har ett gott samarbete och borgmästarna i de båda städerna uppmuntrar det grek–turkiska samarbetet. Från den grekiska sidan skickas också årligen ett hundratal skolböcker på grekiska till turkiska skolor för att uppmuntra kunskaper i det grekiska språket. Flera greker är också turkisktalande sedan tidigare. Städerna har också startat en gemensam hemsida för att underlätta turismen.
Bulent berättar att de kontakter på den grekiska sidan han först skaffat sig i affärssyfte har utvecklats till att bli goda vänner. Att handelssamarbetet också lett till vänskap och försoning tycker han är naturligt:
– Näringslivet är ju nödvändigt för den turkiska ekonomin. Och pengar talar till människor. Det är politik som har kommit mellan folken. Men folken kommer att bli vänner och det här är en god start, säger Bulent.
Det är framför allt turkarna som har förändrat sina resvanor. Ekonomin i Turkiet har förbättrats samtidigt som visumlättnaderna medför att många för första gången har möjlighet att besöka grannlandet i väst. Greker reser oftast till Turkiet över dagen för att handla på marknaderna. Många av dem är emellertid nyfikna på sina rötter och letar numera upp släktens gamla boplats i västra Turkiet.
När de grekiska hotellägarna med familjer bjöds in till Çeşme, besökte de flera platser i regionen tillsammans med sina turkiska kollegor. Många greker fick se platser som de endast hört talas om eller sett i fotoalbum. Det blev många känslosamma möten och många brast ut i tårar på plats. Sedan dess har vänskapsband knutits och grekiska familjer har blivit vänner med de turkiska familjer som bor på deras gamla ägor. Många besöker varandra regelbundet och övernattar i varandras hem. Alexandros och Bulent och deras familjer har sedan 2010 utvecklat en stark vänskap. Alexandros har också besökt Bulents familj i Izmir tillsammans med sina barn.
– Min fars föräldrar dödades av turkarna i kriget och min mors föräldrar kom med båt från Çeşme till Chios. Mina barn har växt upp med gamla berättelser. De visste ingenting om turkar innan och hade bara hört historier som berättats från mun till mun. Men nu är det slut med dem. Nya berättelser har ersatt de gamla. Det blir bättre för varje dag. Det kan kanske förändra de grek–turkiska relationerna på det stora hela, säger Alexander hoppfullt.
